The decorations in my town/ Juldekorationerna i min stad

Sometimes I have to confess, I am like a child about this decorations with a lot of light we find in my town when Christmas times approaching. At the beginning, first Sunday in advent, I don’t be in any hurry to go and look at them. But suddenly the Christmas is gone and New Years eve as well. When I look at the calendar I realise weeks has passed and soon they will pick down all the decorations and with a sigh I note, I missed it this year as well as I did last year. 

No, now I want try and look what our people who decide how our town are going to look like. I had to persuade my husband for a trip first by bus then walk though our town. From south to north. 

First he shook his head, but when I repeated the request he said yes. At his age he know how to keep the domestic peace. 

Since a year and a half we have our own bus service, bus number 3. A quick decision going to Furutorpsplatsen as the first lap. When we stepped off the bus it was still daylight. But we by then stood just a wee distance from home of my sister. A phone call to her, complaining about our plan about look at the lightened decorations, made her laugh and she said: come up and I give a cup of coffee. Nice to taste my goddaughter’s saffron buns, she had baked for her mother and guests. My sister told me her son had been involverad putting the swans in the tiny pond at Terasstrapporna when the Christmas decorations were set up.

When we entered the pavement after our coffee break, sunset had passed. And the decorations sparkled and gleamed. At Gustav Adolfs torg I picked up my mobile phone and took a picture. The Christmas tree was nicely decorated with coloured light. I like the multicoloured lights.

I remember when I many years ago had bought a Christmas tree loop for outdoors use, red, green, blue and yellow bulbs. And a neighbour told me it looked like as if I wasn’t Swedish! I asked what he meant by that commentary, but I never got any further explanation. The winter weather was hard, rain and cold. Suddenly all colour had been washed away and the tree loop remained in a white colour. Wonder if the neighbour saw my as a Swedish girl after that or if I remained as the “coloured girl”. Never asked him about it. 

The tree at our first stop was really not Swedish according to my neighbor’s statement, but beautiful in my eyes. Even if I have problems to see all colours because of my weak eyes. But if I “scroll” with my head I can see most of the colours. 

We went on and there were some winsome angels at the lampposts along Södergatan. I had told my husband about the unicorn I had seen from bus when we passed by some days ago. I wanted to take a picture of it, and it is really impressive when you come near it. With the light tree just behind the unicorn made it as a fairytale. 

Not many steps and we saw the waterfall at the corner. And during winter the water is shut but the light replaces the water and makes it very 5887ECC1-B8F8-4C43-8621-9FA52B373C39.

The impressive crystal chandeliers hanging over the street along Norra Storgatan, reminds us about when we spent New Year in Prag some years ago. This huge bohemian crystal chandeliers, more tall than a man. We were overwhelmed when we entered the hotel where we were going to eat our New Year’s supper. The light and glitter required almost sunglasses. Now our town was decorated likely. But this weren’t any bohemian crystal. But a lot of electric lamps and in a shape which made them as glorious as if they were made out of crystal. 

When we arrived Stortorget the light play just ended and we had to wait 8 minutes to the next play. My feet was by then rather tired and I appreciated to sit and rest my old legs for a while. Meanwhile I wondered how it was possible to take a video at the light play when it started. When we spoke with my sister I understood this play she hadn’t seen this year. I am not any good photographer and even less any who take good videos. But what about make a try? The cost is for free and I can put it in dustbin as soon as I have found, I am not any good photographer about videos either. I sat down at the seat at my walker and tried to keep the phone still. And when the play started I saw the swans. The music that belonged to the play was a wee weak but I tried to  fetch it too. I talked and said; do you see the swans kidsister? To draw her attention when the swans were more visible. (Push that underlined blue word VISIBLE and you will see the video, it is about 9 minutes long).  Afterwards we went further north and ended our walk outside concerto hall with its tree filled with hanging trumpets and lyres, (small harps).

We haven’t seen all decorations, we have to take another walk to look at the decorations in Stadsparken among others. But till now we have made at least half of it. And it is better than nothing.  

Här är svenskan

Ibland måste jag erkänna att jag är som ett barn när det gäller dessa dekorationer med mycket ljus, vi hittar i min stad när julen närmar sig.  I början, första söndagen i advent, har jag inte bråttom att gå och titta på dem.  Men plötsligt är julen förbi och nyårsafton likaså.  När jag tittar på kalendern inser jag att veckorna har gått och snart kommer de att plocka ner alla dekorationer och med en suck noterar jag, jag missade det i år lika väl som förra året.

 Nej, nu vill jag försöka se hur människorna som bestämmer om hur vår stad ska se ut.  Jag var tvungen att övertala min man för en resa först med buss och sedan en promenad genom vår stad.  Från söder till norr.

 Först skakade han på huvudet, men när jag upprepade mitt önskemål sa han ja.  I sin ålder vet han hur man behåller husfriden.

 Sedan ett och ett halvt år har vi egen busslinje, buss nummer 3. Ett snabbt beslut gjorde Furutorpsplatsen yill ett första stopp.  När vi klev av bussen var det fortfarande dagsljus.  Men vi stod då bara en liten bit från min systers hem.  Ett telefonsamtal till henne, som berättade om vår plan att titta på de upplysta dekorationerna, fick henne att skratta och hon sa: kom upp och jag bjuder på en kopp kaffe.  Trevligt att smaka på min guddotters saffransbullar, hon hade bakat till sin mamma och gäster.  Min syster berättade för mig att hennes son hade varit involverad i att montera svanarna i den lilla dammen vid Terasstrapporna när juldekorationerna sattes upp.

 När vi kom ner på trottoaren efter vår fikapaus hade solnedgången passerat.  Och dekorationerna gnistrade och lyste.  Vid Gustav Adolfs torg tog jag upp mobilen och tog en bild.  Granen var fint dekorerad med färgat ljus.  Jag gillar de mångfärgade lamporna.

 Jag minns när jag för många år sedan hade köpt en julgransslinga för utomhusbruk, röda, gröna, blå och gula lampor.  Och en granne sa till mig att det såg ut som om jag inte var svensk!  Jag frågade vad han menade med den kommentaren, men jag fick aldrig någon ytterligare förklaring.  Vintervädret var tufft, regnigt och kallt.  Plötsligt hade all färg tvättats bort och granslingan stod kvar i en vit färg.  Undrar om grannen såg mig som en svensk tjej efter det eller om jag blev kvar som den ”färgade tjejen”.  Har aldrig frågat honom om det.

 Granen vid vårt första stopp var verkligen inte svenskt enligt min grannes utsago, men vackert i mina ögon.  Även om jag har problem med att se alla färger på grund av mina svaga ögon.  Men om jag ”scrollar” med huvudet kan jag se de flesta färgerna.

 Vi gick vidare och det hängde några fina änglar på lyktstolparna längs Södergatan.  Jag hade berättat för min man om enhörningen jag hade sett från bussen när vi gick förbi för några dagar sedan.  Jag ville ta en bild på den, och den är verkligen imponerande när man kommer nära den.  Med ljusträdet precis bakom enhörningen gjorde det det till en saga.

 Några steg vidare och vi såg vattenfallet i gathörnet.  Under vintern är vattnet stängt men lamporna ersätter vattnet och gör det väldigt vackert.

 De imponerande kristallkronorna som hänger över gatan längs Norra Storgatan, påminner oss om när vi tillbringade nyår i Prag för några år sedan.  Dessa enorma bömiska kristallkronor, högre än en  människa.  Vi blev bedövade när vi kom in på hotellet där vi skulle äta vår nyårssupé.  Ljuset och glittret krävde nästan solglasögon.  Nu var min stad verkligen dekorerad.  Men det här var ingen bömisk kristall.  Men många elektriska lampor och i en form som gjorde dem lika imponerande som om de vore gjorda av kristall.

 När vi kom fram till Stortorget tog ljusspelet precis slut och vi fick vänta 8 minuter till nästa spel.  Mina fötter var då ganska trötta och jag uppskattade att sitta och vila mina gamla ben en stund.  Under tiden undrade jag hur det var möjligt att ta en video av ljusspelet när det började.  När vi pratade med min syster förstod jag den här föreställningen hade hon inte hade sett i år. 

Jag är ingen bra fotograf och ännu mindre någon som tar bra videos.  Men vad sägs om att göra ett försök?  Kostnaden är gratis och jag kan lägga den i soptunnan så fort jag har funnit att, nä, jag är ju ingen bra fotograf på videos heller.  Jag satte mig på sätet på min rollator och försökte hålla telefonen stilla.  Och när ljusspelet började såg jag svanarna.  Musiken som hörde till spelet var lite svag men jag försökte få med den också.  Jag pratade och sa;  ser du svanarna lillasyster?  För att uppmärksamma henne på när svanarna var tydligare.  (Tryck på det understrukna ordet TYDLIGARE och du får se videon, den är ca 9 minuter). Efteråt gick vi vidare norrut och avslutade vår promenad utanför konserthuset med dess träd fyllt med hängande trumpeter och lyror, (små harpor).

 Vi har inte sett alla dekorationer, vi måste ta en promenad till för att titta på dekorationerna i bland annat Stadsparken.  Men hittills har vi avverkat minst hälften av dem.  Och det är bättre än ingenting.