I have not any idea if I have a whole scenario about women’s emancipation in my country. But some incidents during life nevertheless has become a kind of memorial points as for my life.
The other day my spouse told me our eldest grandchild maybe were going to introduce his “fekt” a Swedish word for fiancé, the male part of an engaged couple. I looked at him and asked if it was a boy? No it is a girl, he answered . I told him the word he used was about a male. Oh my god. Today we lower our voice when we talk about anything like this. What is acceptable and what do we need to change when we are among other people?
He answered it was one of the “foreign” word he were taught by my father when my hubby and I were just married. We went by chance home to my parents for a FIKA, a cup of coffee and a while smalltalk. When we arrived, my father was alone. All by himself! My mother were away! Meeting her “fekt” he told us! I had heard that expression many times before, but my husband were surprised, he didn’t know that word. And above all, he didn’t know the meaning of that word, fekt.
My mother met her brothers wife over a glass of wine and had a nice cozy time now and then. I remember what a reaction around all relatives when we discovered they had a glass of wine instead of the usual cup of coffee. Coffee were the common drink in women’s meeting, even tea occurred but mostly in finer company.
Those two ladies were as people are mostly. So coffee had been accepted. But they drank wine! We tried to keep the rumour about them inside nearest relatives. Somehow I think my father saw them as a kind of repudiated women. Not a common dinner party, but a glass of wine as the most important for them. He never thought of his own “meeting” with his brothers, not always as any dinner parties, just an evening with playing some hands of cards, and drinking groggs. When he arrived home after those evenings he weren’t very sober. But my mother, when she arrived home you’d never guessed she were anything but coming from a coffee evening. Maybe a glass of liqueur, just for the taste of fest. Despite that, my father acted as a forsaken husband. It was as a true crime comparatively with having a lover, when a lady met a friend, a female one, and drank wine.
One of the stories about them were, when they before next meeting had discussed whet wine they were going to taste next time. And they had decided an Italian wine. My aunt was asked about making the purchase of the wine. She went by tramcar and had to change tram. If you told the tram driver you were going to another tram you had to ask for a ticket when you paid for your trip, and which tram you headed next. The most common expression when we went by tram was. “Change for south”.
At this time no one had any mobile phone with a picture at the bottle they wanted, nor any easy memory pad with the difficult foreign name of the wine, my aunt had in her memory repeated several times the name of the wine. Suddenly she stood beside the tram driver and loudly asked for a “Valpolicella”. Smiling the tram driver handed over a ticket for the tram which passed the shop where you could buy similar products.
This old story appeared to me when my husband used the word fekt in an inaccurate way. But my next thought was the change during times. We are allowed to meet and have a glass, between ladies in Sweden nowadays.
Women’s right to vote in general elections , Sweden has its first female prime minister, if we get married the sex doesn’t matter, women join the army, times has really change and nowadays we are allowed to drink a glass of wine on our own. Horray!
här är svenskan
Jag har ingen aning om jag har ett helt scenario om kvinnors frigörelse i mitt land. Men vissa händelser i livet har ändå blivit ett slags minnespunkter för mitt liv.
Häromdagen sa min make till mig att vårt äldsta barnbarn kanske skulle presentera sin ”fekt”, ett svenskt ord för fästman, del av ett förlovat par. Jag tittade på honom och frågade om det var en pojke? Nej det är en tjej, svarade han. Jag sa till honom att ordet han använde handlade om en man. Herregud. Idag sänker vi rösten när vi pratar om något liknande. Vad är acceptabelt och vad behöver vi förändra när vi är bland andra människor?
Han svarade att det var ett av de ”främmande” ord han lärde sig av min far när maken och jag precis gift oss. Vi åkte av en slump hem till mina föräldrar för en FIKA, en kopp kaffe och en stund småprat. När vi kom hem till dem var min far ensam hemma Helt själv! Min mor var borta! För att träffa sin ”fekt” berättade han för oss! Jag hade hört det uttrycket många gånger tidigare, men min man blev förvånad, han kände inte till det ordet. Och framför allt visste han inte innebörden av det ordet, fekt.
Min mor träffade sin brors fru över ett glas vin och hade det mysigt då och då. Jag minns reaktionen hos många släktingar när de upptäckte att de tog ett glas vin istället för den vanliga koppen kaffe. Kaffe var den vanliga drycken vid kvinnomöten, även te förekom men mest i finare sällskap.
De här två damerna var som människor för det är mest. Så kaffe hade accepterats. Men de drack vin! Vi försökte hålla skvallret om dem inom närmaste släkten. På något sätt tror jag att min far såg dem som ett slags förkastade kvinnor. Det var inte en vanlig middagsbjudning, utan ett glas vin som det viktigaste för dem. Han tänkte aldrig på sitt eget ”möte” med sina bröder, inte heller som några middagsbjudningar, bara en kväll med lite kortspel och dricka några groggar. När han kom hem efter dessa kvällar var han inte särskilt nykter. Men min mor, när hon kom hem hade du aldrig kunnat gissa annat än att hon kom från en kaffeträff. Kanske ett glas likör, bara för smaken av fest. Trots det agerade min far som en övergiven make. Det var som ett genomgånget brott jämfört med att ha en älskare, när en kvinna träffade en vän, en kvinnlig, och drack vin.
En av berättelserna om dem var, när de inför nästa möte hade diskuterat det vin som de skulle smaka. Och de hade bestämt sig för ett italienskt vin. Min moster blev ombedd att köpa vinet. Hon åkte spårvagn och fick byta spårvagn. Om du berättade för spårvagnsföraren att du skulle med en annan spårvagn, berättade du vilken spårvagn du skulle med härnäst. Det vanligaste uttrycket när vi åkte spårvagn var. ”Övergång till söder”.
På den tiden hade ingen någon mobiltelefon med bild på flaskan de ville handla, inte heller någon enkelt noteringshäfte med det svåra utländska namnet på vinet, min moster hade i sitt minne upprepat namnet på vinet flera gånger. Plötsligt ställde hon sig bredvid spårvagnsföraren och bad högljutt om en ”en Valpolicella”. Leende lämnade spårvagnsföraren över en biljett till spårvagnen som passerade butiken där man kunde köpa liknande produkter.
Den här gamla historien dök upp för mig när min man använde ordet fekt på ett felaktigt sätt. Men min nästa tanke var förändringen under tiderna. Vi får träffas och ta ett glas, damer emellan i Sverige nuförtiden.
Kvinnor har rösträtt, Sverige har sin första kvinnliga statsminister, om vi gifter oss spelar könet ingen roll, kvinnor gör militärtjänst, tiderna har verkligen ändrats och jag får ta ett glas vin på egen hand. Hurra
Margareta
Dråpligt kan det bli när vi använder ord vi inte riktigt vet vad de betyder.