Julen är musik och dofter

Här har jag skrivit lite nostalgi. Dofterna har jag tipsat om, men musiken bjuder jag på så här. Klicka på de understrukna låttitlarna i min berättelse och lyssna. Detta är för mig julmusik. Har ni några tips på låtar som absolut bör vara med också, berätta det för mig. Läs lyssna och njut. Den eventuella reklam som kommer med är för att ni ska hinna med personliga saker som….

Idag har jag pratat med brorsan. Han är som så många gubbar i hans ålder, inte så snara att ta tag i samtalsämnen. Men han är snar att kontra antingen med en kommentar, oftast lite smårolig, eller så sjunger han en strof eller två på en sång som dyker upp i huvudet på honom då vi pratar. Brorsan är precis som jag, ingen ungdom längre. Men ändå finns det ändå en del gemensamheter sådär syskon emellan. Lustigt, att man kan säga ett ord sen börjar han sjunga. Oftast någon gammal slagdänga från den tid vi var unga. Då vi numera bor på var sin sida av Skåne blir väderleksrapporten ett inledande av samtalet som vi har varje vecka då Melodikrysset är inskickat. Idag var det ”White Christmas” som avbröt det småprat vi bedriver via högtalarna på respektive telefoner. Brorsan sjöng och vi kvinnor, svägerskan och jag, rapporterade hur många grader utomhus och hur djup snön är. Idag var det inga frågor med Max Hansen i krysset. Tackar jag för. Då det har varit någon fråga om denne man, sjunger brorsan ”Det måste vara underbart, att helt din kärlek vinna”. Hans röst är precis rätt för den repertoaren, men när han återkommer den femte gången med den sången, brukar svägerskan och jag sucka och be honom vända på skivan. Jag är övertygad att han kan sjunga ”Diggilo-diggilej” utan att behöva tänka, men den kräver inte samma sorts djupa brösttoner som den operett-repertoar han gärna plockar fram ur hjärnvindlingarna. 

Förr i tiden, innan internet var en vanlig företeelse för oss gamlingar, bestod samtalen i att hjälpa varandra med de luckor i krysset vi inte lyckats lösa. Med Googles hjälp fixar vi det själv. Men våra samtal fortsätter. Klockan 11.00 när Anders Eldeman läst snabbgenomgången pinglar jag brorsan med hustru. Veckans händelser avhandlas, de blir inte så mycket hallaballo, mest bara besök hos doktorn och matinköp. Lite böcker diskuteras och menyn närmsta dagarna runt värt samtal. Den förestående julen diskuteras lite, men med den pågående pandemin hör jag att man krymper ner på alla ”måsten”. Ändå måste vi erkänna för varandra att vissa saker måste vi ha kvar. 

Tankarna går tillbaka till tiden då vi var barn och julen bestod av dofter och musik. Synintrycken har visserligen lämnat lite minnen, men dofterna är de som jag mest förknippar med julen. Musiken är också ett minnesväckande inslag. Har man hört Hosianna till första advent, vet man vilken tid på året det är. Brorsan som sjungit i kör så här i mogen ålder, har dessa årstidsbundna sånger mer aktuella än jag har. Så när Melodikrysset sänder sin julspecial, klår han mig på fingrarna vad gäller att hitta titeln på melodierna. Men vem som skrivit texten eller musiken är vi kanske jämbördiga vad gäller att hitta svaren. 

”Knallejul” är precis repeterat av mig, och Fritiof Anderssons paradmarsch sjöng maken och jag i onsdags då vi gick till bussen och snön knarrade så trevligt under våra fotsulor. Undrar om Anders Eldeman väntar till sista krysset innan jul med; Det strålar en stjärna. Det är ju trots allt en adventssång. Jag kan inte minnas att de har spelat Leroy Anderssons ”The typewriter”  men för mig är det också en form av musik som förknippas med julen. Hur man skriver en tydlig önskelista till tomten. Man vill ju inte att ens brev hamnar i papperskorgen därför att tomten inte hunnit besöka sin optiker och fått de mest optimala glasen i sina brillor.

Vid luciatid är det sånger som jag känner är så svenska att de värmer inuti bröstet av stolthet, att man fått ta del av genom sin uppväxt. Att inte vissa politiker än så länge spelat på denna nostalgi förvånar mig. Kanske jag inte bör väcka den björn som sover. Goder afton, både herre och fru, är en favorit för min del. Enkel rak text utan några krusiduller. Jag måste få erkänna att många av de sånger vi lärde oss att sjunga i både skolan och de körer jag deltagit i, läraren/körledaren satte en heder i att ha sådana sånger som många av barnen knappt förstod den fina texten i. Istället blev det de som hade en fin melodi de som man gärna sjöng många gånger. Pepparkaksgubbarna blev alltid omsjungna. Stilla natt och Det är en ros utsprungen hör till dem som bara bör sjungas självaste julafton, tycker jag. Brorsan må sjunga dem när som helst. Jag är säker på att han njuter de melodierna vilken dag som helst. Rudolf med röda mulen hörde faktiskt till mina favoriter då jag var småbarn. Inte för jag visste vad Rudolf var för ett slags djur, men kossor hade mular och de var mysiga djur enligt mig. Jag fick senare veta att det var en ren, en sådan som Tomten körde i sången Jingle bells, och då klarnade min bild av den Tomte vi sjöng om i skolan. Att vi sedan hade någon konstig ”hemmagjord” som alltid dök opp när far var ut för att köpa tidning. Den snåljåpen unnade sig alltid en tidning julafton, trots att vi fått veta att ”Kvällspostens” eller Dagblaaaadets” försäljare skulle man aldrig gynna. Vi höll oss till A-pressen.

Nu ska jag träna och repetera de här sångerna, så jag inte behöver googla dem. Adams julsång ska sjungas av Jussi Björling, ingen annan duger. Ingen kan uttala ljuden U som han kan. Happy New Year får vänta en vecka till, om ni accepterar det ABBA.

Under tiden ska vi försöka att tillaga den brunkål som är ett måste för vår jul. Doften från den hör till julbordet. Pepparkakorna kan man låta stå kvar några stycken på ett fat så doftar de också. Offra en apelsin eller två och peta i några kryddnejlike-spikar så är julen fixad. 

På detta vis skapar vi jul med dofter och musik.