The bread was made this year too/ Det blev bröd i år också

When l went to bed yesterday evening, l heard my husband mumbled: are you alright girl? Go to bed this early? He is used to the night owl. But I was keen to stretch out my back and rest my legs. I will tell you the reason. 

We have had some doubt about baking the annual bread this summer. Spouse has a good idea my eyes isn’t reliable so when relatives around us has asked for the bread baking we haven’t promised anything. Our most important issue when we succeeded the travel to cottage was, painting it. And look after not too big damage after two winters. The thermometer inside cottage told us it had been -32° some time during one of this two last years. And we always try to think of what can happen when we leave cottage, and prepare to avoid any damage the cold can do,  i.e. empty all hoses and pipes from water. But now and then there is something broken or out of work.

Now when most job is done around cottage, the baking was a question… we use to bake and fill the freezer with flatbread. Next visit to cottage the bread is gone and transformed to moose meat. My brother in law and his son like my bread. During hunting season first weeks in September it is important for them having that bread in backpack. This “trade” we do, switching like this is an tax free service, a favour we haven’t told the tax authority yet, and will never do. 

I wrote the other day instructions and recipe for the bread baking. When I wrote that and picked some pictures from an earlier story many years ago, I still pondered if we were able to make it. 

After all we decided to try and do this bread this year too. But there was some anxiety if we would manage to do the job. Climb upon roof to  check the chimney, prepare the work surfaces on benches and tables in the shed. Open up for fire and chop wood. 

When the hunting men understood we were going to try, a big sack with chopped wood suddenly appeared outside the shed, telling us the bread were longed for. And an offer about climbing the roof as well. 

We just had to try. And when we started we decided to make one ordinary round, a big bowl of dough. If we failed we can throw the remaining dough in dustbin. If we make a little round and realise we could have done an ordinary, we maybe is too tired to start all over again. 

So ok, the usual with 4 litres of liquid for dough. 

We do the bakery in two or three phases with a little coffee break between. When we sat with our cup of coffee there were some hikers, two families, on the road passing by. We greeted them and they took a break and had a chat with us. We offered a taste from the new baked bread and they told us about the nature in mountain. How they had wandered and what they had seen. It feels as people are keen to meet and chat a little after this corona times.

Some hours later we had made 33 bread. And we were very satisfied with our job. A few  complaining from the one who baked, about a evil back, and both of us mentioned stinging eyes from the smoke. After tidying the shed and a shower, we ate our dinner. I had at that time no idea about the time. I hadn’t used my wristwatch all day. Can not use it when l’m baking. Therefore I went to bed earlier than I use to, it was not any clock who decided but the fatigue.

In a week from now we might see the first star after all this light nights. If I am able to see them. So many things we take for granted, for example to see the stars and moon. The moon, ok. It is rather obvious. But the stars, that small dots in sky. 

Here is the Swedish 

När jag gick till sängs igårkväll, hörde jag min man mumlade: mår du bra tjejen?  Gå och lägga dig så tidigt?  Han är van vid nattugglan.  Men jag längtade efter att sträcka ut ryggen och vila benen.  Jag ska berätta orsaken.

 Vi har tvivlat på att baka det årliga brödet i sommar.  Gubben har en ganska god uppfattning att mina ögon inte är pålitliga, så när släktingar runt omkring oss har frågat om brödbakningen har vi inte lovat något.  Vårt viktigaste mål när vi lyckades resa till stugan var att måla den.  Och ta hand om inte alltför stora skador efter två vintrar.  Termometern inuti stugan berättade att det hade varit -32 ° en tid under ett av de två senaste åren.  Och vi försöker alltid tänka på vad som kan hända när vi lämnar stugan och förbereder oss för att undvika skador som kylan kan göra, dvs tömma alla slangar och rör från vatten.  Men då och då är det något trasigt eller fungerar dåligt.

 Nu när det mesta är gjort runt stugan var bakningen en fråga … vi brukar baka och fylla frysen med tunnbröd.  Nästa besök på stugan är brödet borta och förvandlas till älgkött.  Min svåger och hans son gillar mitt bröd.  Under jaktsäsongen första veckorna i september är det uppskattat för dem att ha det brödet i ryggsäcken.  Den här ”handeln” gör vi och byter så här är en skattefri tjänst, en tjänst som vi inte har berättat för skattemyndigheten ännu och aldrig kommer att göra.

 Jag skrev häromdagen instruktioner och recept på brödbaket.  När jag skrev det och plockade några bilder från en tidigare berättelse för många år sedan, funderade jag fortfarande på om vi skulle lyckas.

 När allt kommer omkring bestämde vi oss för att göra detta bröd i år också.  Men det fanns en viss oro om vi skulle klara jobbet.  Klättra på taket för att kontrollera skorstenen, förbered arbetsytorna på bänkar och bord i skjulet.  Öppna upp för eld och hugga ved.

 När jaktmännen förstod att vi skulle försöka dök plötsligt upp en stor säck med huggen  ved utanför skjulet som berättade att brödet var efterlängtat.  Och ett erbjudande om att klättra på taket också.

 Vi var bara tvungna att försöka.  Och när vi började bestämde vi oss för att göra en vanlig omgång, en stor skål deg.  Om vi misslyckas kan vi kasta den återstående degen i soptunnan.  Om vi gör en liten omgång och inser att vi kunde ha gjort en vanlig, är vi kanske för trötta för att börja om igen.

 Så ok, det vanliga med 4 liter vätska till deg.

 Vi gör bakningen i två eller tre faser med en liten fikapaus mellan.  När vi satt med vår kopp kaffe var det några vandrare, två familjer, på vägen förbi.  Vi hälsade på dem och de tog en paus och pratade med oss.  Vi bjöd på en smak av det nya bakade brödet och de berättade om naturen i berget.  Hur de hade vandrat och vad de hade sett.  Det känns som att folk är sugna på att träffas och chatta lite efter denna koronatid.

 Några timmar senare hade vi gjort 33 bröd.  Och vi var mycket nöjda med vårt jobb.  Några klagande från den som bakade, om en ond rygg, och vi båda nämnde svidande ögon från röken.  Efter att ha städat skjulet och en dusch åt vi vår middag.  Jag hade då ingen aning om tiden.  Jag hade inte använt mitt armbandsur hela dagen.  Kan inte använda den när jag bakar.  Därför gick jag och la mig tidigare än jag brukar, det var inte någon klocka som bestämde utan tröttheten.

 Om en vecka kan vi se den första stjärnan efter alla dessa ljusa nätter.  Om jag kan se dem.  Så många saker vi tar för givet, till exempel för att se stjärnorna och månen.  Månen, ok.  Det är ganska uppenbart.  Men stjärnorna, de där små prickarna på himlen.