What to do in a car for 9-10 hours? / Vad gör man i en bil 9-10 timmar?

What do you do in a car for 9-10 hours? We started our journey to cottage yesterday. Some days earlier we had discussed what time in the morning we wished to start, to get a calm travelling, without any distress. At 9 o’clock we decided was a good time for a day trip at 500 kilometres. And just about 9 o’clock am we left our new apartment for a trip which lasted for more than one day.  A pretty new situation to left a little apartment compared to leave a big house. Just turn off the light and lock door. And away… first half an hour we use to repeat what necessaries we had packed, and if there was something to either turn around or buy some new for. Both of us try to remember the most important thingst. The first one to confess “l forgot this or that” is in a very difficult situation, has to be ashamed and get the prize of the years award of oblivion. No one of us want to get that prize. At our age we are nominated for many other prizes like the most sloppy and arrogant and many many more. After one and a half hour my husband whined, “l have forgotten to pack any stockings” OH my God, he got the prize this year. 

I had to stop my work trying to open a candy box for about half an hour, and pick up my needles and yarn. Now l was forced to try and finish that pair of stockings which were on go, but my weak eyes had put an obstacle to. Anyhow it is an easy pattern so no problems, they will be finished till we arrive cottage. But l had to leave my work with the candy box aside. Didn’t matter, l had broken some nails and cursed a load about how it was able to sell boxes which were anti-theft but despite it was impossible to open it, it gave a tiny slit which send out the flavour of the candy inside. It smelled strawberries and l felt how peckish l was getting the candy in my mouth. 

When we had made the second stop for a break, l persuade my husband l wanted to try and drive. 

Before my surgery for my eye in November l hadn’t driven for long time, and l tried to drive once last week in November. But most of all l got a sever headache after that driving. After that l got new problem with my eye. Not same causes as the surgery were made for. With a load of hesitating my husband allowed me to make a try to drive. After a while l felt comfortable in my work as a car driver. And l saw his shoulders got lowered after a while. I will not say he got some confidence in me, but he wasn’t as much terrified any longer. And suddenly he started to help me open that candy box l had to give up hope about earlier. And a fragrance of strawberries filled the car, and my joy was in measurable. Driving the car again and my candy were accessible. A grace to quietly pray for.

The travelling today has been nice so far. Some rain, some sun and the music quiz in radio l use to listen to in radio every Saturday is done. Solved and sent. Spoken in phone to both of ours siblings and a letter sent to my froggyfriend, who has made an pilgrimage a fortnight ago. 250 kilometres. I am still so astonished he made it. In that heat they had in Southern Europe during those days. He isn’t a young boy, but he made it. Now we may stay for a rest and l will try and drive fora some kilometres. 

Här kommer svenskan

Vad gör du i en bil 9-10 timmar?  Vi började vår resa till stugan igår.  Några dagar tidigare hade vi diskuterat vilken tid på morgonen vi ville starta, för att få en lugn resa, utan någon stress.  Klockan 9 bestämde vi oss för att det var en bra tid för en dagsutflykt på 500 kilometer.  Och ungefär klockan 9 lämnade vi vår nya lägenhet för en resa som varar i mer än en dag.  En ganska ny situation att lämna en liten lägenhet jämfört med att lämna ett stort hus.  Släck bara ljuset och lås dörren.  Och iväg … första halvtimmen använder vi för att upprepa vilka nödvändigheter vi hade packat, och om det fanns något att antingen vända för eller köpa lite nytt av.  Vi båda försöker komma ihåg det viktigaste.  Den första som erkänner ”jag har glömt det här eller det där” är i en mycket svår situation, måste skämmas och få priset för årets glömska.  Ingen av oss vill få det priset.  I vår ålder är vi nominerade till många andra priser som de mest slarviga och arroganta och många många fler.  Efter en och en halv timme gnällde min man, ”Jag har glömt att packa några strumpor.” Herregud, han fick priset i år.

 Jag var tvungen att sluta arbetet med att öppna en godislåda som jag arbetat med i ungefär en halvtimme och plocka upp mina stickor och garn.  Nu tvingades jag försöka avsluta det par strumpor som var på gång, men mina svaga ögon hade hindrat det.  Hur som helst är det ett enkelt mönster så inga problem, de kommer att vara färdiga tills vi anländer till stugan.  Men jag var tvungen att släppa mitt arbete med godislådan.  Det spelade ingen roll, jag hade brutit några naglar och förbannat en hel del över, hur det kunde sälja lådor som var stöldskyddsmärka men trots att det var omöjligt att öppna det gav det en springa som skickade ut godisets smak.  Det luktade jordgubbar och jag kände hur sugen jag blev av tanken att få godiset i min mun.

 När vi gjorde det andra stoppet för en paus, övertygade jag min man jag ville försöka köra.

 Innan min operation i ögat i november hade jag inte kört på länge och jag försökte köra en gång sista veckan i november.  Men mest av allt fick jag svår huvudvärk efter den körningen. Efter det fick jag ett nytt problem med mitt öga.  Inte samma orsaker som operationen gjordes för.  

Efter en massa tvekande tillät min man mig att försöka köra.  Efter ett tag kände jag mig bekväm i mitt arbete som bilförare.  Och jag såg att hans axlar blev lägre efter ett tag.  Jag vill inte att säga att han fick förtroende för mig, men han var inte lika livrädd längre.  Och plötsligt började han hjälpa mig att öppna den godislådan jag varit tvungen att ge upp hoppet om tidigare.  Och en doft av jordgubbar fyllde bilen, och min glädje var oerhörd.  Att köra bilen igen och mitt godis var tillgängligt.  En nåd att stilla bedja om.

 Resan i dag har varit trevlig hittills.  Lite regn, lite sol och Melodikrysset i radio Jag brukar lyssna på det i radio varje lördag är klar.  Löst och inskickat.  Talat i telefon med bådas våra syskon och ett brev skickat till min froggyfriend, som gjorde pilgrimsfärd för två veckor sedan.  250 kilometer.  Jag är fortfarande så förvånad att han klarade det.  I den värmen de hade i södra Europa under dessa dagar.  Han är inte en ung pojke, men han lyckades.  Nu kan vi stanna och vila och jag kommer att försöka köra några kilometer.