Do not focus what you don’t see, focus what you SEE! /   Fokusera inte på vad du inte ser, fokusera på vad du SER!!

Since Christmas till Monday last week my world had been a bit curious. Weird. But I have stopped become surprised when I have had to cope with the view without any details, the loss which made me confused. Have tried to understand the sight I have despite deformed pictures. The lines have been more wavy than an ocean in stormy weather. The grey spots when I tried to focus. When l spoke to someone and tried to look into their eyes, they just looked as a grey sponge, without any details as eyes nose or mouth. I know for sure, when I speak to another person, if they NOT look at me and my eyes, I get pensive. Why not look at me when we speak to one another? Therefore I have been very careful and tried to focus at that “sponge” somewhere where I estimate their eyes are located. Of course I have known, my eye problems hasn’t been seen by others as any visible defect. But some has noticed my clumsiness.I have developed a rather good behaviour to look normal. Most of my friends know I am not and will never become normal. But other people, you can always try to fool. 

Last Monday I fetched my new spectacles by Gustav and a new-old world appeared to me. To be honest I had given up the faith I would get back so much better sight. Even though Gustav sounded very confidence-inspiring when I spoke to him in phone before the visit, I must confess I had dropped the hope to see as well as I do now with my new glasses. 

Last week I have walked and looked at the trees, flowers and some birds. Took pictures from buds on the bird-cherry tree and sent to my sister in law. We use to talk about the cobbler, the shoemaker who gets his annual holiday between bird-cherry tree and lilac. During the time between those two kind of trees are  blooming the children are barefoot and that cobbler gets some days rest. Usually the holiday use to last less than a week. But Birgitta and I annually speaks about this kind of spring signs every year. I saw a yellow pad in middle of the pond. Stood and looked at it, hesitated, shall I say what I thought? Yes of course, husband still helps me to confirm or deny what I see. So I asked him to take a picture at that pad, those kabbleka. And he did, without telling me it was just dandelions as use to be the alternative when I see some yellow flowers and talk about them as rare plants. 

For the moment my world is still confused, the correction of glasses has made me see much much better. But I have to accept I cant see as the eagle Gustav promised me before the surgery of the cataract. When we still had no idea something else should hit my eye, this macula of retina. As husbands kid sister use to say, you may not tell about the future, you haven’t seen it yet. 

After all, I still will reject if King and Silvia invites me to be the Swedish people’s representative at the dinner for the Nobel Prize winners from now on. My wavy world makes me have some problems with distance assessment. Among others to handle the cutlery when I eat. In home sweet home it doesn’t matter, but at any restaurant or other dining place, I feel a bit insecure. Yesterday when we were out dining at our neighbourhood pub, we got the food served at a piece of wood instead, not an ordinary plate. Suddenly a piece of meat escaped from the “wooden plate” and I in next moment stopped the meat piece with my right tit. Prevented my blue trousers from getting a big juicy stain. But of course my jumper was affected by the sauce the meat was served together with, which tasted wonderful but not on my clothes. The stain became much smaller at my jumper than it should have been in my lap. And today it is laundry day. So tomorrow the sorrow is gone. Do not focus what you don’t see, focus what you SEE!

Svenskan

Sedan i julas till måndag förra veckan har min värld varit lite underlig.  Konstig.  Men jag har slutat bli förvånad när jag har tvingats hantera vad jag ser, utan några detaljer, förlusten som gjorde mig förvirrad.  Har försökt förstå den syn jag har trots deformerade bilder.  Linjerna har varit mer vågiga än ett hav i stormigt väder.  De grå fläckarna när jag försökte fokusera.  När jag pratat med någon och försökt se in i deras ögon såg de bara ut som en grå svamp utan några detaljer med ögon, näsa eller mun.  Jag vet säkert, när jag pratar med en annan person, om de INTE ser på mig och mina ögon, blir jag fundersam.  Varför inte titta på mig när vi pratar med varandra?  Därför har jag varit mycket försiktig och försökt fokusera på den ”svampen” någonstans där jag uppskattar att deras ögon är placerade.  Naturligtvis har jag vetat att mina ögonproblem inte har synts av andra som någon synlig defekt.  Men vissa har märkt min klumpighet. Jag har utvecklat ett ganska bra beteende för att allt ska se normalt ut.  De flesta av min vänner vet att jag inte är och kommer aldrig att bli normal.  Men andra människor, man kan alltid försöka lura.

 Förra måndagen hämtade jag mina nya glasögon hos Gustav och en nygammal värld dök upp för mig.  För att vara ärlig hade jag gett upp tron ??att jag skulle få tillbaka så mycket bättre syn.  Även om Gustav lät väldigt förtroendeingivande när jag pratade med honom i telefon före besöket, måste jag erkänna att jag tappat hoppet att se lika bra som jag gör nu med mina nya glasögon.

 Förra veckan har jag gått och tittat på trädens blommor och några fåglar.  Tog bilder från knoppar på häggen och skickade till min svägerska.  Vi brukar prata om skomakaren, skomakaren som får sin årliga semester mellan hägg och syren. Mellan dessa två slags träd blomning brukar barnen gå barfota och skomakaren får några dagars vila.  Vanligtvis är semestern mindre än en vecka.  Men Birgitta och jag pratar om denna typ av vårtecken varje år.  Jag såg en gul kudde mitt i dammen.  Stod och tittade på det, tvekade, ska jag säga vad jag trodde?  Ja naturligtvis, maken hjälper mig fortfarande att bekräfta eller förneka det jag ser.  Så jag bad honom att ta en bild vid den där dynan, med kabbleka.  Och det gjorde han utan att berätta för mig att det bara var maskrosor som brukade vara alternativet när jag ser några gula blommor och pratar om dem som sällsynta växter.

 För tillfället är min värld fortfarande förvirrad, korrigeringen av glasögon har fått mig att se mycket mycket bättre.  Men jag måste acceptera att jag inte kan se som örnen Gustav lovade mig innan operationen av grå starr.  När vi fortfarande inte hade någon aning om att något annat skulle drabba mitt öga, den här gula fläcken.  Som makens lillasyster brukar säga, du du inte räkna ut något i förväg.

 När allt kommer omkring kommer jag fortfarande att avvisa om kungen och Silvia bjuder in mig till att vara det svenska folkets representant vid middagen för Nobelprisvinnarna från och med nu.  Min vågiga värld gör att jag har problem med avståndsbedömning.  Bland annat att hantera bestick när jag äter.  Hemma spelar det ingen roll, men på någon restaurang eller annan matställe känner jag mig lite osäker.  Igår när vi var ute och åt på vår kvarterskrog, fick vi maten serverad på en träplatta, inte på en vanlig tallrik.  Plötsligt rymde en bit kött från ”träplattan” och i nästa ögonblick stoppade jag köttbiten med mitt högra bröst.  Förhindrade att mina blå jeans fick en stor saftig fläck.  Men självklart påverkades min tröja av såsen köttet serverades tillsammans med, som smakade underbart men inte på mina kläder.  Fläcken blev mycket mindre på min tröja än den förmodligen skulle ha blivit i mitt knä.  Och idag är det tvättdag.  Så i morgon är sorgen borta.  Fokusera inte på vad du inte ser, fokusera på vad du SER!!