Red, blue, yellow and white flowers! / Röda, blå, gula och vita blommor!

Want to write, don’t know what to speak about. Everyone have same restricted life as we have. Not much news to speak about. Despite the odd phenomena I last weeks has noticed more and more clear. Some years ago when my brother, his wife and I had our weekly phone call after we had solved the music quiz in a radio program Saturday mornings, it took a week between this occasions. Nowadays it seems to have become almost daily, those phone calls. The time between Saturday and Saturday feels very close to each other nowadays. When we were to our hairdresser last Friday we thought of the short time since last we get our haircut. But no, it is as it always has been. Why do we witness this “time change”? Why have they stolen time for us without telling us, and why don’t we realise the gap that’s formed? It had been more explicable, if we had sitting here complaining over the  boringness. But not even that. We are busy all the time, to keep us updated what day it is, what to order from stores and to sneak away now and then to do some own purchase our weekly buyer not are trusted to do. I remember an old expression about a utopia, l often heard my parents said l would get what l wanted when there were two Thursdays in same week. It was their way to tell me: no I shouldn’t get what I wished for. Maybe it will come true some day. The possibility for it will happen, seems not far away anymore….

We are spoiled with service by my son who has taken care of our shopping last year, and sometimes he wonder if we only eat sausages and bread? And drink milk? We don’t dare to tell him we once in a while sneak into the store to buy some meat and this kind of products you want to chose by looking at it and even make an evaluation how much you want to buy. It is easy to say a half kilo of this or that, but some articles we want to esteem.  

When I sit and type, a message appears on my iPhone. My optician says my new spectacles is ready to fetch up. Oh, how exciting. Will it work? Will I be able to see again? Have to check it up immediately. Away to the optician and got my new glasses. Haven’t been so fast for long time. My world has last five month been a dizzy world, a world which made me precarious and anxious. A world where home was the only safe place on earth. 

I haven’t suffered being home and not visit any shops. It has been a relief for me to realise our needs for purchase has been a minimum last year. Almost all has become handled by son and his wife. Last month some wishes for buying some plants for our patio has popped up in my mind. But buy flowers when you cant see the colours have been a bit boring. A fortnight ago we bought some small plants, but we wished some more. Those we bought have caused us a lot of worries, the nights are still cold and the flowers haven’t been allowed to stay out in the dark and cold. They have been carried indoors every night since. But now we trust the spring has arrived and we dare to buy some more plants. 

My new glasses made me see the flowers and their colours. Maybe I may blame my optician, but when I visited the flower shop I didn’t have any limits. Now I have bought so many we have to sleep at the patio instead of carry them indoors if we want to protect them against any danger. 

Now I will tell you all I can see again so be careful out there! Not any secret things behind my back anymore!! The first friend to tell was my froggyfriend, and now he calls me for a bridge game at net to check my new sight….have to go….

Här kommer svenskan

Vill skriva, vet inte vad jag ska prata om.  Alla har samma begränsade liv som vi har.  Inte mycket nyheter att prata om.  Trots de udda fenomen som jag sistlidna veckor har märkt mer och mer tydligt.  För några år sedan när min bror, hans fru och jag hade vårt veckosamtal efter att vi hade löst Melodikrysset, ett radioprogram lördag morgon, tog det en vecka mellan dessa tillfällen.  Numera verkar det ha blivit nästan dagligen, dessa telefonsamtal.  Tiden mellan lördag och lördag känns väldigt nära varandra nuförtiden.  När vi var hos vår frisör i fredags tänkte vi på den korta tiden sedan vi sen klippte oss sist.  Men nej, det är som det alltid har varit.  Varför bevittnar vi denna ”tidsförändring”?  Varför har de stulit tid för oss utan att berätta, och varför ser vi inte det tidsgap som har bildats?  Det hade varit mer förklarligt om vi satt här och klagade över tråkigheten.  Men inte ens det.  Vi är upptagna hela tiden, för att hålla oss uppdaterade vilken dag det är, vad vi ska beställa från butiker och att smyga iväg då och då för att göra ett eget köp som vår inköpare inte litas på att köpa.  Jag minns ett gammalt uttryck om en utopi, jag hörde ofta att mina föräldrar sa att jag skulle få vad jag ville ha, när det var två torsdagar i samma vecka.  Det var deras sätt att berätta för mej: nej, jag skulle inte få det jag önskade mig.  Kanske kommer det att gå i uppfyllelse någon dag.  Möjligheten för det kommer att hända, verkar inte långt borta längre ….

 Vi är bortskämda med service av vår son som har tagit hand om vår shopping sista året, och ibland undrar han om vi bara äter korv och bröd?  Och dricker mjölk?  Vi vågar inte berätta för honom att vi då och då smyger oss in i butiken för att köpa kött och den här typen av produkter man vill välja genom att titta på det och till och med göra en utvärdering av hur mycket man vill köpa.  Det är lätt att säga ett halvt kilo av detta eller det, men vissa artiklar vill vi uppskatta själv.

 När jag sitter och skriver visas ett meddelande på min iPhone.  Min optiker säger att mina nya glasögon är redo att hämta.  Åh, så spännande.  Kommer det att fungera?  Kommer jag att kunna se igen?  Måste kontrollera det omedelbart.  Iväg till optikern och fick mina nya glasögon.  Har inte varit så snabb på länge.  Min värld har under de senaste fem månaderna varit en dimmig värld, en värld som gjort mig osäker och orolig.  En värld där hemmet var den enda säkra platsen på jorden.

 Jag har inte lidit av att vara hemma och inte besökt några butiker.  Det har varit en lättnad för mig att inse att våra köpbehov har varit ett minimum sista året.  Nästan allt har blivit hanterat av son och hans fru.  Senaste månaden har några önskningar om att köpa några växter till vår uteplats dykt upp i mitt sinne.  Men köpa blommor när du inte kan se att färgerna har varit lite ointressant.  För två veckor sedan köpte vi trots allt några små växter, men vi önskade fler.  De vi köpte har orsakat oss en hel del bekymmer, nätterna är fortfarande kalla och blommorna har inte fått stanna ute i mörker och kyla.  De har hållits inomhus varje natt.  Men nu litar vi på att våren har kommit och vi vågar köpa några fler växter.

 Mina nya glasögon fick mig att se blommorna och deras färger.  Kanske kan jag skylla på min optiker, men när jag besökte blomsterbutiken hade jag inga gränser.  Nu har jag köpt så många att vi måste sova på uteplatsen istället för att bära dem inomhus om vi vill skydda dem mot någon fara.

 Nu ska jag berätta allt jag kan se igen så var försiktig där ute!  Inte några hemliga saker bakom ryggen längre !!  Den första kompisen som berättade för var min froggyfriend, och nu kallar han mig för ett parti bridge på nätet för att kontrollera min nya syn …. måste gå ….