Our housewarmingparty / vår inflyttningsfest

Be my guest

It was a nice evening, my housewarming party, as far as my husband and l feel. To show our friends we still are able to do something on our own. Despite our age we had both sold our house and moved into a comfortable flat in town. Not without the pride both of us have some difficulties to hide. Those we have bought services from and those who have helped us, weren’t allowed to even try to whisper their part of the move. The moving company had no chance to say anything, they weren’t invited. The craftsmen, both the electrician and the man who installed our curtains, weren’t either. So any reveal from their side wasn’t any threat for us. And as a gentlemen’s agreement most of my guest didn’t reveal  how much pain in their muscles still remain after the work they did. They have my appreciation. 

Of course you wonder what all this people were involved in and how. I will tell you. Anne-Marie made us think to take this big step in life, to diminish all our property, to both give away and throw all “too much stuff”.  My kid sister had been asked to spare her visits to us all this time, because of the corona-times. We haven’t allowed ourself to any unnecessary meetings and because of that l have asked her to postpone her visits. My friend, Margareta was hired as a consultant to help us with all arrangements around our moving. Clean the old place, move our furniture and to get our new address registrations to authorities and member contacts. She have checked from week to week how we continued our work around the move. And son and his family had made it possible because of all their involvement including drive a little lorry and fetch the things our children wanted to have in their possession. (Read continue to collect the shit we had collected before them). 

Therefore I have to confess, it had been impossible and undone without all help from relatives and friends. However I like to say, we did it, my husband and I! One of the most tough things to get, was the entertainment having some music as background as a soundscape. When I asked my grandchild to help me, she answered she wasn’t the right person to ask. Her and mine music selection probably isn’t equal. She was told, I know what music I wanted, it was the technic I needed some help with. And I got a proposal about something I didn’t understand. My respond was; we forget it, I don’t understand you. After a while I decided to do another try with that young lady. I wrote a list with some favourite music and some which I found suitable for the event. Send the list to her and an appeal, make a list on your Spotify and put your phone in a corner somewhere in my apartment and play the music soft during evening. Maybe she and maybe her family had some fun minutes to do this for me, and when she played the music I heard some music I hadn’t chosen. But it was a nice sound in our flat as nowadays don’t gave so much echo as it did some weeks ago. Both a niece and a nephew with his wife came and wished us good luck in our new home. They had head about the event by their mother and popped in when they had some hours off from work. Fun I thought. And I got the feeling we had moved from countryside to town when my guest took me to note, and got by bus. But none of them dared to follow my advice not have any gifts or flowers. And after all I have salt of all kinds for at least a decade. Herb salt, flake salt and all other kind. And my kid sister who never obeys, had a flower. She did apologies herself it was just a very tiny one. She will take care of the flower when we go to cottage for holidays. She has to accept shared custody, when she so clear shows her inability not to read a text. 

And there was some left overs, it is a hostess nightmare the food isn’t enough. And I hope most of my guests survived to next meal. Afterwards I sit and collects impressions the event gave me. 

I was very impressed by my granddaughters solution about the music. And it ended up as a new knowledge for me. How to arrange some soft music in my home. The problem which follows is, I always start to participate in the songs either by singing or whistling. First neat and nice but after a while when the music spells me, I increase my part. My husband has to either turn off his hearing aids or ask me to shut up. And the domestic peace is in danger. 

One of my guests, a male, noticed we not had any pet as a cat anymore. How come I wondered. When you have small children or a cat you be very careful to turn the toilet paper roll correctly. Otherwise you will soon have toilet paper all around the apartment.

This guest revealed he had looked for the smallest details. Made me proud. He knew what his most important work was, as a guest at a housewarming party. To look around and notice how nice home we have nowadays. And with his comment I heard it as he had said “everything is excellent”. We are trained to complain, so it is hard to find anything to say when the house is so new and most things controlled by the lodger. And such a small apartment is not possible to live in with a lot of mistaken made by the constructors. 

We sit here and feel as we have graduated as apartment owners. We are approved. We can lean back in our sofa corner and enjoy the future. Check up if we can accept having neighbours so close, not see any green garden. Not see any birds, not even be allowed to feed them during winter. The cottage will be even more appreciated in future, I guess.

When I wrote those lines, my mobile phone were getting charged in our bedroom, and I didn’t hear the call from my friend. When I sit and write I find myself as in a bubble, in a sphere of hearing and attention cut off from the outside world. Hadn’t heard the phone. Now I called her and get one more opinion about the party. She was excited there were so many guests in our small apartment and despite it found it rather comfortable. And she praised the food, I had only made some sandwiches. After all the appetite is the best spice. And I had to bribe one friend for one of the recipe. 

Varsågod, en macka kanske?

 Det var en trevlig kväll, min inflyttningsfest, så långt som maken och jag känner det. Att visa våra vänner att vi fortfarande kan göra något på egen hand. Trots vår ålder har vi klarat att både sälja vårt hus och flytta till en bekväm lägenhet i stan.  Vi har svårigheter att dölja stoltheten. De som vi har köpt tjänster från och de som har hjälpt oss fick inte ens försöka att viskande berätta om sin del av flytten.  Flyttföretaget hade ingen chans att säga någonting, de var inte inbjudna.  Hantverkarna, både elektrikern och mannen som installerade våra gardiner, var inte heller inviterade.  Så något avslöjande från deras sida var inget hot för oss. Och som ett gentlemen’s agreement avslöjade de flesta av mina gäster inte hur mycket smärta i deras muskler som fortfarande känns efter det arbete de gjorde. De har min uppskattning.

 Naturligtvis undrar du vad detta folk var inblandat i och hur.  Jag ska berätta för dig.  Anne-Marie fick oss att tänka på att ta detta stora steg i livet, att minska ner allt vårt ägande, att både ge bort och kasta alla ”för mycket grejer”.  Min lillasyster hade blivit ombedd att spara sina besök hos oss hela tiden på grund av Corona-tider.  Vi har inte tillåtit oss själv onödiga möten och därför har jag bett henne att skjuta upp sina besök.  Min vän Margareta anställdes som konsult för att hjälpa oss med alla arrangemang kring vår flytt.  Rengöra huset vi bott i, flytta våra möbler  till nya stället och få anmält våra nya adresser till myndigheter och föreningar.  Hon har kollat från vecka till vecka hur vi fortsatt vårt arbete runt flytten.  Sonen och hans familj har gjort det möjligt med hjälp av allt deras engagemang, inklusive att köra en liten lastbil och hämta de saker som våra barn ville ha i deras ägo.  (Läs: fortsätta att samla skiten vi hade samlat innan dem).

 Därför måste jag erkänna att allt detta hade varit omöjligt och ogjort utan all hjälp från släktingar och vänner.  

Men jag vill säga, vi gjorde det, min man och jag!  En av de tuffare sakerna att få hjälp med var, underhållningen med lite musik som ljudkuliss.  När jag bad mitt barnbarn att hjälpa mig svarade hon att hon inte var rätt person att fråga.  Valet av hennes och min musik är nog inte lika.  Hon fick höra, jag vet vilken musik jag ville ha, det var tekniken jag behövde lite hjälp med.  Och jag fick ett förslag om något jag inte förstod.  Mitt svar var;  vi glömmer det, jag förstår dig inte.  Efter ett tag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med den unga damen.  Jag skrev en lista med lite av min favoritmusik och vissa låtar som jag tyckte var lämpliga för evenemanget.  Skickade listan till henne och bad, gör en lista på din Spotify och lägg din telefon i ett hörn någonstans i min lägenhet och spela musiken mjukt under kvällen.  Förmodligen hade hon och kanske hennes familj några roliga minuter att göra detta åt mig. När hon spelade musiken hörde jag lite musik som jag inte hade valt.  Men det var ett trevligt ljud i vår lägenhet eftersom det idag inte ger så mycket eko som det gjorde för några veckor sedan.  Både en systerdotter och en systerson med sin sambo kom och önskade oss lycka till i vårt nya hem.  De hade koll på händelsen genom sin mor och kom in när de hade några timmar lediga från jobbet.  Kul tyckte jag.  Och jag fick en känsla av att vi hade flyttat från landsbygden till staden när våra några av gästerna tog mig till ad notam och kom med buss.  Men ingen av dem vågade följa mitt vädjan att inte ha några gåvor eller blommor.  Och nu har jag salt av alla slag i minst ett decennium.  Örtsalt, fling salt och alla andra slags salt.  Och min lillasyster som aldrig lyder, hade en blomma.  Hon bad om ursäkt, det var JU bara en mycket liten blomma.  Hon kommer att få ta hand om blomman när vi åker till stugan på semester.  Hon måste acceptera delad vårdnad när hon så tydligt visar att hon inte kan läsa en text.

 Och det blev lite restmat kvar, det är en värdinnas mardröm, att maten inte ska räcka till, att några gäster tydligt påtalar att den sorten hann jag aldrig smaka.  Jag hoppas att de flesta av mina gäster överlevde till nästa måltid.  Såhär efteråt sitter jag och samlar intryck som händelsen gav mig.

 Jag blev mycket imponerad av mitt barnbarns lösning med musiken.  Det slutade som en ny kunskap för mig. Hur man ordnar lite soft musik i mitt hem.  Problemet som följer är att jag alltid börjar delta i sångerna antingen genom att sjunga eller vissla.  Först svagt men efter ett tag när musiken trollbinder mig ökar jag min deltagande. Min man måste antingen stänga av hörapparaterna eller be mig hålla käften.  Och då är husfriden i fara.

 En av mina gäster, en man, märkte att vi inte längre hade något husdjur, ingen katt.  Hur då, undrade jag.  När du har små barn eller en katt, är du försiktig med att vända toapapperrullen korrekt.  Annars har du snart toalettpapper runt hela lägenheten.

 Denna gäst avslöjade att han tittat på de minsta detaljer.  Gjorde mig stolt.  Han visste vad hans viktigaste arbete var, som gäst på en inflyttningsfest.  Att titta runt och märka hur trevligt hem vi har idag. Och med hans kommentar hörde jag det som om han hade sagt ”allt är utmärkt”.  Vi är utbildade att klaga, så det är svårt att hitta något att säga när huset är så nytt, och de flesta saker kontrolleras enkelt av den som bor i lägenheten.  Och i en sådan liten lägenhet är det omöjligt att bo i om många misstag gjorts av byggarna.

 Vi sitter här och känner att vi har examinerats som lägenhetsägare.  Vi är godkända.  Vi kan luta oss tillbaka i vårt soffhörna och njuta av framtiden.  Kolla om vi kan acceptera att ha grannar så nära, inte se någon grön trädgård.  Inte se några fåglar, inte ens får mata dem på vintern.  Stugan kommer att bli ännu mer uppskattad i framtiden, antar jag.

När jag skrev dessa rader kallade min mobiltelefon på uppmärksamhet i vårt sovrum. Jag hade inte hört samtalet från min vän.  När jag sitter och skriver befinner jag mig som i en bubbla, i en sfär av hörsel och uppmärksamhet avskuren från omvärlden.  Hade inte hört telefonens signal. Så nu fick jag ett SMS om ett missat samtal.  Jag ringde henne och fick ytterligare en åsikt om festen.  Hon var glad att det fanns plats för så många gäster i vår lilla lägenhet och trots  detta tyckte hon det var ganska bekvämt.  Och hon berömde maten, jag hade bara gjort smörgåsar, eller snittar som hon kallade dem.  När allt kommer omkring är aptiten den bästa kryddan.  Och jag var tvungen att muta en vän för ett recept till en av mackorna.