Needs and standard / Behov av standard

Engelskan först idag

Wednesday’s newspaper contained a report about the high buildings on Elineberg.  Wondering which Elin got to name the district?  But it did not appear from the article.  However, it was said it was time for a major renovation of those high buildings.  And when I read, I simultaneously made an estimate, how long ago it was as my husband and I were sitting on the steps with our breakfast coffee cup on an upside-down moving box in front of us.  We were new apartment owners, the first of April 1965.

 A newly produced apartment, still fragrant of freshly painted.  We had no kitchen furniture the first day, they were bought at Måttes later the same day.  I remember we could afford three chairs and a kitchen table with tubular steel legs and surface of new rather new invention of plastic.  We had depleted ourselves by buying both a dining table, bookshelf and a sofa bed, these teak furniture.  So in the kitchen we got to have a little less expensive furniture.  I do not remember how we brought it home, but most such problems were solved within the family, which in this now consisted of my husband and I.  This first morning in the apartment, we still hadn’t had time to bring the kitchen furniture home.

 Over the years, we have reminded each other: do you remember when we sat and looked out over Denmark, how the sun shone on Elsinore in the morning light?  Yes, we remember that very well.  We were completely captivated by the view we had from the ninth floor out over the channel and Denmark.  This tiny apartment was our first shared residence was very modern and nice.  It was an apartment for a maximum of two people.  Everything was small.  No bathtub, only shower.  Refrigerator that was as small as the one we had in our caravans later in life.  But the balcony was big.  Almost as big as half the apartment.  Admittedly, the larger apartments in the house were equipped with both larger bathrooms and larger kitchens than ours.  I never thought this standard would ever be considered old, but the article said that a major renovation was imminent in these houses.

 One of the ladies interviewed said she would probably manage the rest of her life without a dishwasher, as she had done in all the years before.  And she wondered where the landlord would squeeze both the washer and dryer into her square bathroom.  But it is time for renovation whatever the lady thinks, so she’ll see if the bathroom is still square when they are finished.  If she then chooses to hand wash the rest of her accommodation, it is a choice she has made entirely herself.

 In the moving times like these, I stuck to the article, both with the nostalgia kick it gave and with a view to what I have experienced over the years for standard increases in terms of housing.  With the help of my brother’s exuberant descriptions, I remember how it smelled after the neighbor’s wife was in the shared toilet that was on the stairwell in the house where I lived my first years of life.  Remember the water tank high up under the roof with a hanging chain and a handle at the end of the chain.  The handle was made of porcelain, and you were not allowed to push it with the chain so that there was a risk that this handle would hit the wall and crack.  The porcelain handle was apparently less virus- and bacteria-bearing than a wooden one. Even at this time, people thought about hygiene, even though it was difficult to maintain it.  No sink, just the ”throne” with its flushing system.  Imagine, I remember this establishment!  I did not reach this handle with the mysterious function so it never happened that I had to pull it myself.  And probably if I had been helped to reach up, I would not have had the strength to make this fascinating thing work.

 I was only 2 1/2 years old when we moved into the apartment that I associate my whole childhood with.  And the one that lives on in our consciousness as ”Röamöllagatan”. (Red mill street)

 When I then joined my first own apartment, the standard was not much higher than the one I grew up with, if you look at the facilities. But the laundry room was a big boost for me.  Modern fully automatic washing machines, so you sat like a queen and watched while the machine did all the work.  Just that it was called fully or semi-automatic machines.  The semi-automatic ones had to be fed with water by hand, while the fully automatic ones were connected to water, so they both rinsed in and out, washed, rinsed and centrifuged!  Some semi-automatic ones were partly powered by electricity for the movement of the washing drum, and by gas for heating the water.

  All these heavy tubs of wash liquor were to be moved around the laundry room were just a memory after my move.  But one thing that also disappeared in connection with this move was the stone mangle.  At this stage, I switched to mangling with the electric mangles that were in this modern laundry room.  Those who say they were just as good have never seen a perfectly stone-mangled shiny linen cloth.

 The next move in terms of standard change was when we moved into a virtually newly produced house in the late 60’s.  We now had a place for washing machine with prepared both electrical outlet and water in the bathroom.  Drying cabinets were standard in the apartments.  Washing machine had to wait until our economy allowed this.  But we had a common laundry room in the basement so we did not suffer any hardship.  Small washes could always be ”washed up” and hung in the drying cabinet in the bathroom.  What was also appreciated in this apartment was a guest toilet.  Two toilets, what a luxury!

 When we moved into our house six years later, we did not think we had two toilets, one on each floor.  It was just like that.  And we have had to decide on all the facilities with the mechanical equipment ourselves.  Subject to afford and needs.  Dishwasher was a wish for a long time, but in the end our finances also allowed us this ”luxury”.

 These days we are packing the last ones before our move to an apartment again.  This time a dishwasher, washing machine and dryer are included as standard.  Is this a luxury?  I think it feels luxurious.  Or is it a smart way for all landlords to avoid discussions about fluff in the dryer filter?  And avoid having extra rooms for washing machines?  How do I mangle my linen cloths now?  My latest mangle is at the dump.  My daughter-in-law has suggested that there are laundries that do an excellent job with linen cloths, so I must believe her.

 However, in summary, I can look back and see this as a separate chapter in the biography that I will never write.  The biography that all my fuss here on these pages has been a part of.

And here the swedish

Onsdagens tidning innehöll ett reportage om höghusen på Elineberg. Undrar vilken Elin som fått ge namn åt stadsdelen? Men det framgick inte av artikeln. Däremot berättade man om att det var tid för en större renovering av höghusen. Och då jag läste gjorde jag samtidigt ett överslag, hur länge sedan var det som gubben och jag satt på trappsteget med vårt frukostkaffekopp på en upp- och ned-vänd flyttkartong framför oss. Vi var nyblivna lägenhetsinnehavare, den förste april 1965. 

En nyproducerad lägenhet, fortfarande doftande av nymålat. Vi hade inga köksmöbler första dagen, de köptes på Måttes senare samma dag. Jag vill minnas vi hade råd till tre stålrörs-stolar och ett köksbord med stålrörs-ben och perstorps-platta. Vi hade JU utarmat oss genom att köpa både matbord, bokhylla och en bäddsoffa, dessa möbler i teak. Så i köket fick vi ha lite mindre dyrbara möbler. Hur vi fick hem dem minns jag inte, men de flesta sådana problem löstes inom familjen, som i detta nu bestod i gubben och jag. Denna första morgon i lägenheten hade vi fortfarande inte hunnit få hem köksmöblerna.

Genom åren har vi påmint varandra: minns du då vi satt och tittade ut över Danmark, hur solen lyste på Helsingör i morgonljuset? Jodå, det minns vi mycket väl. Vi var helt betagna av den utsikt vi hade från nionde våningen ut över sundet och Danmark. Denna lilla etta som var vår första gemensamma bosättning var mycket modern och fin. Det var en lägenhet för högst två personer. Allting pyttesmått. Inget badkar, enbart dusch. Kylskåp som var lika litet som det vi har haft i våra husvagnar. Men balkongen var stor. Nästan lika stor som halva lägenheten. Visserligen var de större lägenheterna i huset utrustade med både större badrum och större kök än vår lilla etta. Aldrig jag ägnade en tanke på att denna standard en gång skulle räknas som gammal, men artikeln sa man att en stor renovering var förestående i dessa hus. 

En av damerna som intervjuats menade att hon förmodligen skulle klara resten av sitt liv utan diskmaskin, som hon gjort i alla år förut. Och hon undrade var hyresvärden skulle klämma in både tvättmaskin och torktumlare i hennes fyrkantiga badrum. Men det var tid för renovering vad än damen tycker, så hon får väl se om fortfarande badrummet är fyrkantigt då de är färdiga. Väljer hon sedan att handdiska resten av sitt boende, är det ett val hon helt och hållet gjort själv. 

I flytt-tiderna som dessa fastnade jag för artikeln, både med nostalgikicken det gav och med en tanke på vad jag genom åren upplevt för standardhöjningar vad gäller boende. Minns med hjälp av brorsans utbroderande om hur det osat efter att grannfrun varit på den gemensamma toaletten som fanns i trappan i huset där jag bodde mina första år i livet. Minns vattentanken höööögt upp under taket med en nedhängande kedja och ett handtag i slutet av kedjan. Handtaget var i porslin, och man fick inte dänga med kedjan så att man riskerade att detta handtag skulle slå mot väggen och spricka. Handtaget av porslin var tydligen mindre virus- och bakteriebärande än ett dylikt av trä  Redan på denna tid hade man tankar runt hygien, även om det var svårt att upprätthålla den. Inget handfat, bara ”tronen” med sitt spolsystem. Tänk att jag minns denna inrättning! Jag nådde inte upp till detta handtag med den mystiska funktion så det blev aldrig att jag fick dra i det själv. Och förmodligen om jag fått hjälp att nå upp hade jag inte haft ork att få denna fascinerande tingest att fungera.

Jag var bara 2 1/2 år gammal då vi flyttade till den lägenhet som jag förknippar hela min barndom med. Och den som lever kvar i våra medvetanden som”Röamöllagatan”. 

Då jag sedan blev med lägenhet var standarden inte så mycket högre än den jag växt upp med, om man ser till lägenheten. Men tvättstugan blev ett stort lyft för min del. Moderna helautomatiska tvättmaskiner, så man satt som en drottning och tittade på medan maskinen gjorde allt jobbet. Bara det att det hette hel- eller halvautomatiska maskiner. De halvautomatiska fick man mata med vatten för hand, medan de helautomatiska var anslutna till vatten, så de både spolade i och ur, tvättade sköljde och centrifugerade! Vissa halvautomatiska var dels drivna med el för tvätt-trummans rörelse, och med gas för uppvärmning av vattnet. 

 Alla dessa tunga baljor med lut som skulle flyttas runt i tvättstugan var ett minne blott efter min flytt. Men en sak som också försvann i samband med denna flytt var stenmangeln. I detta skede övergick jag till att mangla med de elektriska manglar som fanns i denna moderna tvättstuga. De som talar om att de var lika bra, har aldrig sett en perfekt stenmanglad glänsande linneduk. 

Nästa flytt vad gäller standard-ändring var då vi flyttade in i ett så gott som nyproducerat hus i slutet av 60-talet. Vi hade nu en plats för tvättmaskin med förberett både elektriskt uttag och vatten i badrummet. Torkskåp var standard i lägenheterna. Tvättmaskin fick vänta till vår ekonomi tillät detta. Men vi hade gemensam tvättstuga i källaren så vi led ingen nöd. Småtvätt kunde man alltid ”vaska” upp och hänga i torkskåpet i badrummet. Vad som också var uppskattat i denna lägenhet var en gästtoalett. Två toaletter, vilken lyx! 

Då vi flyttade in i vårt hus sex år senare tänkte vi inte på att vi hade två toaletter, en på vardera våningsplan. Det bara var så. Och alla faciliteter med den maskinella utrustningen har vi fått besluta om själv. I mån av råd och behov. Diskmaskin var ett önskemål länge men till slut lät vår ekonomi oss även denna ”lyx”.

I dagarna håller vi på att packa de sista inför vår flytt till en lägenhet igen. Denna gång ingår diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare som standard. Är detta lyx? Jag tycker det känns lyxigt. Eller är det ett smart sätt för alla hyresvärdar att slippa diskussioner om ludd i torktumlarfiltret? Och slippa att hålla med extra lokaler för tvättmaskiner? Hur manglar jag nu mina linnedukar? Min mangel är på soptippen. Svärdottern har tipsat att det finns tvätterier som gör ett utomordentligt jobb med linnedukar, så jag får väl tro henne. 

Dock kan jag så här sammanfattningsvis blicka tillbaka och se detta som ett eget kapitel i den biografi som jag aldrig kommer att skriva. Den biografi som allt mitt tjafs här på dessa sidor varit som en del av.