Hur går det med flytten?/What about the move?

English below today

Stod med en kartong böcker framför mig igår. Blickade ner i den. Kokböcker som jag både köpt själv och som jag fått som julklappar. Böcker om och med handarbeten, några med nya glänsande pärmar. En hel livstids samlande i faktaböcker, läroböcker men även skönlitterära. Jag stod en stund och riktigt kände efter hur jag mådde, där inombords. Kasta alla dessa böcker? 

Men känslan var riktigt skön. Där jag stod i min ensamhet med alla människor runt mig! som var i samma ärende som jag, kasta bort förbrukat material, kändes det som att jag tog ett nytt beslut. Kan jag leva utan alla mina böcker? Ja då, hur lätt som helst. Och jag lyfte hög efter hög och lät dem dansa ner i containern. Sände en tanke till mina bröder med ett bifogat förlåt, de två brorsor som hela sina liv varit i tryckeribranschen. Även om de inte varit sådana fanatiker som sin lillasyster att samla litteratur av alla slag. Jag kan inte minnas om de haft så många intresseområden, som jag haft. Allt från facklitteratur runt yrket till hobbies som näverslöjd, sy dockor, all litteratur med vävning och stick- och virkning. Jag undviker att berätta om all litteratur runt bridgen…. lite skamset tänkte jag på alla författare av denna litteratur som jag öste ner i ”bingen” för begagnade böcker.   De böcker med skönlitteratur kändes inget konstigt att kasta. De var betalda och lästa, därmed också satta punkt för. Men alla faktaböcker antingen de var yrkesböcker eller hobbyböcker kändes som att jag begick lite av ett brott då jag ”hivade” rakt ner i sophögen. Men som om jag behövde få lite tröst, sa jag högt till mig själv: allt som jag behöver söka kunskap om, finns tillgängligt på webben! 

Det finns att läsa om på webben. Jag upprepade det flera gånger som om jag behövde ett mantra att skydda mig med för att hålla skamkänslorna på avstånd. 

Då vi körde hemåt kändes det som jag gjort upp med mig själv om vad som är viktigt här i livet, äga eller ägas. Lite som djungelns lag äta eller ätas. Nu hade jag flyttat mitt tänk från att ägas till att äga. En massa måsten for också med ner i bingen för böcker, visserligen bara imaginära men dock. 

Det är en oerhörd känsla av tillfredställelse att plötsligt stå där med insikten att jag gjorde det utan att gråta, även om det efterlämnade en väldigt konstig känsla av tomhet/frihet. Jag vet inte hur jag ska tolka den. Jag ville nog först och främst låta tomhetskänslan få dominera, för att så småningom ersättas av frihetsupplevelsen som följer. Jag är inte slav under den lasten längre, boksamlarlasten. 

Nu ligger det endast Mossbergs Svenska Floran kvar i hyllan, och Stora Kokboken, den som Tore Wretman en gång i tiden var med om att sammanställa. Mossbergs florabok kan man inte kasta, då stänger man av sig helt vad gäller möjligheten att ”arta” en endaste liten ört. När minnet sviker och man får en blomma uppstucken en decimeter från näsan med frågan: vad är det här? måste man ta till floraboken. För att söka sådan information på webben måste man kunna namnet på örten, men i floraboken kan du söka genom att veta vilken familj växten tillhör. Vidare bläddra på kapitlet om den familjen. Och taaadaa, sådär heter den blomman! Precis som den hetat i alla tider. 

Kokboken har också sin alldeles egna plats i vårt fortsatta liv. Man måste kunna kika hur många grader det ska vara i ugnen då man lagar ”Janssons frestelse” eller laxpudding. Hur mycket ägg och mjöl ska jag ha då jag gör kroppkakor? Sidan 172 och sidan 397 faller upp per automatik då jag provar att slå upp boken. Det är laxpuddingen och kroppkakorna som är de mest lästa. Man skulle JU i och för sig kunna ta en foto av de två uppslagen och lägga i receptsamlingen som jag har i iPadden. Men nej det låter sig inte göras. Lite lite måste få finnas kvar, en eller två böcker…. eller tio tolv. Problemet är att de finns inte med i planeringen att ha några bokhyllor i nya boendet. 

Jag minns min syster då de sålt sitt hus och hon stolt lät proklamera; jag ska inte ha några krukväxter som ska vattnas si och så mycket eller si och så ofta. Han lät mycket bestämd på den punkten. Jag hörsammade hennes önskan, så då jag köpte en ”flytteblomma” blev det en snittblomma som inte varken krävde vidare skötsel eller plats i någon fönsterkarm. Lillasyster har numera en massa Orchidéer överallt i sitt hus… ja ja, men hon tänkte…

Det finns fler saker som vi har bestämt oss för att downsiza, vårt glasförråd. Vi har senaste åren tyckt att det varit kul att införskaffa lite olika sorters glas. Inga dyra handblåsta, hur man nu kan blåsa med händerna. Att mun- och fotmålarna kan använda sig av lite annorlunda metoder förstår jag men inte hur ett handblåst glas blir till. Dock har hela servisen med kristallglas försiktigt inlindats och packats ner i en stor kartong för vidare befordran till sin nya ägare. De trevliga cocktailglasen, de stora rejäla moderna rödvinsglasen har fått göra sällskap med likörglasen i en kartong. Till en annan ny ägare. Därför stod vi handfallna igår då vi skulle servera varm punsch till ärtsoppan. Oj då, inga passande glas. Fick ta till konjakskuporna som vi räddat för egna behov. Det blev inte helt fel, att dricka i en sådan kupa. Prova det, jag rekommenderar. Det sägs JU att nöden är uppfinningarnas moder. De återstående 2 1/2 månaderna innan vi har en ny bostadssituation kommer troligen att innebära många uppfinningar. 

Nu ska jag gå och spela bridge…. 

Now for the english

Was standing with a box of books in front of me yesterday.  Looked into it.  Cookbooks that I both bought myself and have got as Christmas gifts.  Books about needlework, handicraft and knittings, some with new shiny covers.  A whole lifetime collection in fact books, textbooks but also fiction.  I stood for a moment and really tried to perceive how I felt, in my heart.  Throwing away all theese books?

But the feeling was really nice.  Here I stood in my solitude with all the people around me!  which was in the same matter as me, throwing away spent material, it felt like I was making a new decision.  Can I live without all my books?  Yes, anytime.  And I lifted bundle after bundle and let them end up into the container.  Sent a thought to my brothers with an apology, my two brothers who have been in the printing business all their lives.  Although they were not such fanatics as their little sister to collect literature of all kinds.  I can’t remember if they had as many kinds of interest as I had.  Everything from literature around my profession to hobbies such as craftwork, sewing dolls, all literature with weaving and knitting and crocheting.  I avoid telling all the literature around the bridge …. a little ashamed I thought of all the authors of this literature that I poured into the ”bin” of used books.  The books with fiction did not feel strange to throw.  They were paid and read, thus also set a point for.  But all the fact books, whether they were professional books or hobby books, felt like I was committing a bit of a crime when I tossed  them straight down to garbage.  But as if I needed some comfort, I said loudly to myself: everything I need to know about is available on the web!

You can read about it on the web.  I repeated it several times as if I needed a mantra to protect myself to keep the feelings of shame at distance.

When we drove home it felt like I had settled about what is important here in life, to own or to be own.  A bit like the jungle theme eat or be eaten.  Now I had changed my thinking from being owned to owning.  And a lot of ”mights” also be brought down in the bin for books, admittedly just imaginary but nevertheless.

 It is an incredible feeling of satisfaction to suddenly stand there with the realization that I did it without crying, even though it left behind a very strange sense of emptiness / freedom.  I don’t know how to interpret it.  First and foremost, I wanted to let the feeling of emptiness dominate, to eventually be replaced by the freedom experience that follows.  I’m not a slave under that adict anymore, the book collector adict.

 Now only Mossberg’s Swedish Flora is left on the shelf, and Stora Kokboken, the one that Tore Wretman once used to compile.  Mossberg’s flora book can not be discarded, then you completely shut down when it comes to the opportunity to specify a single small herb.  When the memory fades and you get a flower viewed a centimeter from your nose with the question: what is this?  you have to go to the flora book.  To search for such information on the web, one must know the name of the herb, but in the flora book you can search by knowing which family the plant belongs to.  Also browse the chapter on that family.  And taaa-daa, there’s the name of the flower!  Just as it was called at all times, before memory was weak.

The cookbook also has its very own place in our future lives.  You have to be able to look at how many degrees it should be in the oven when preparing ”Jansson’s temptation” or salmon pudding.  How much eggs and flour should I have when making ”kroppkakor”?  Page 172 and page 397 fall out automatically when I try to look up the book.  Salmon pudding and kroppkakor are the most read.  You could take a photo of the two spreads and put in the recipe collection I have on the iPad.  But no…. it can’t be done.  Some must be left, one or two books …. or ten twelve.  The problem is, they are not included in the planning to have any bookshelves in the new accommodation.

 I remember my sister when they sold her house and she proudly proclaimed;  I should not have any houseplants that should be watered si and so often.  She sounded very determined on that point.  I obeyed her wish, so when I bought a ”flower-for-housewarming” it became a cut flower that did not require further maintenance or space in any window sill.  Kid-sister now has a lot of Orchids everywhere in her house … yes ok, but she thought …

There are more things we have decided to downsize, our glass holding.  Recent years, we have found it fun to procure some different types of glass.  No expensive hand blown, (how to blow with your hands).  The mouth and foot painters can use slightly different methods, but I do not understand how a hand-blown glass is created.  However, the entire crystal glass dinnerware has been carefully wrapped and packed into a large box for further promotion to its new owner.  The nice cocktail glasses, the big big modern red wine glasses have had to make company with the liqueur glasses in a box. To another new owner.  That is why we stood paralyzed yesterday when we were to serve hot punsch to the pea soup.  Oh help, no matching glasses.  Got to take to the cognac glass which we saved for our own needs.  It wasn’t entirely wrong to drink in such a cup.  Try it, I recommend.  It is said the restitution is to be the mother of inventions.  The remaining 2 1/2 months before we have a new housing situation will probably mean many inventions.

 Now I go and play bridge ….