Pratar dina devicer också utländska? Do your devices also speak foreign language?

The english below today.

Sitter och redigerar vår beställningslista vad vi önskar få hem från affären nästa vecka. Vi har så smått börjat vänja oss vid att vi inte klarar oss utan leverans skött av personal som servar oss efter beställning via tekniken. Då jag gillar att sitta och skriva och berätta är steget inte långt till att göra en trevlig, i mina ögon, lista över förnödenheter som vi uppskattar att få levererade hem till oss på ett virusskyddat sätt. Men det är lustigt vad min ipad försöker skydda mig från skammen att stava fel och/eller använda ord som inte finns. Därför ändrade ipaddish från mitt försök att beställa lite chokladkola, då jag poängterade att de skulle vara Riesens, genast skrev paddan: riesenschnauzer. Jag vill inte ha något jäkla hundgodis…. nej riktiga onyttiga kolor, om det nu ändå ska festas. Så det så. Vidare genomgång av hemmets behov av inköp, och jag rabblade som alltid; salt och tändstickor. Maken frustade att de där tändstickorna var ett överspelat behov, och jag log mot honom. Men en gång i min barndom då vi satt och planerade veckans inköpslista, sa alltid mor dessa två viktiga saker. Mest för att inte missa att köpa dem om vi behövde. Det fanns inga kvälls- och helgöppna affärer om vi glömde något. Och salt var viktigt, ävenså dessa tändstickor då vi hade gasspis. 

Jag minns när de första tändarna med stiftmekanism dök upp. De ersatte många askar tändstickor. Men mor fortsatte att rabbla denna väl inarbetade fras….salt och tändstickor, i all sin tid.   Dock fnyser min make åt mitt sätt att alltid lägga till frasen. Jag tycker den är nostalgiskt kul. 

Idag bad jag honom om att göra en ny uppskattning av vårt toapapper, och han sa att det inte var någon kris än på någon vecka. Jag kontrade med att jag inte ville vänta och konstatera att vi nått något förtvivlat krisläge i detta fallet. Hur menade han när han sa kris….vad talade han om då? Lite mummel var vad jag fick till svar, lite halvkvädna visor. Okej, sa jag, jag skriver på handlelistan och präntade snyggt 1 paket Lambi, varmed min eminenta ipad nedtecknade 1 Lamborghini. 

Inte alltid jag kollar vad som fastnar på skärmen, men nu hade jag alltså beställt en italiensk lyxracerbil. En sådan som man troligen kan byta mot två stycken Rolls Royce och ändå få lite växelpengar tillbaks. Ja riktigt säker är jag inte, men jag har heller aldrig varit spekulant på en sådan kärra. Den har säkert ingen choke som jag kan hänga handväskan på så…det får vara för min del. 

Men man får vara försiktig med vad man säger, så man inte blir anklagad för att ha sagt något som man inte sagt, men som devicen gjort om. 

Idag lördag har vi tagit lite helgledigt från vår flyttplanering. Vi har sistlidna vecka fått en ganska god blick för vad ungarna kan tänka sig att ta hand om så vi slipper kasta bort eller ge till loppis-verksamheter. Innehållet i våra bokhyllor är utglesat, men även det som står kvar är paxat för. Känns mycket lättare om det visas något intresse för det som samlats under lång tid och kommit att betraktas som kära ägodelar. Hur man nu kan bli kär i en ägodel…. 

Igår kväll, då jag var in på bridgeklubben på nätet, var det en man som sa: idag är det dag 52….. vi andra blev givetvis oerhört nyfikna vad han räknade. En snabb uppskattning om denne yankee och hans tideräkning blev plötsligt huvudintresset i klubben….vad var det han räknade?? Många förslag framkom, men till slut avslöjade han att det var så många dagar sedan han fick återbud från sin frisör som inte kunde klippa honom. Jag kan tänka mig hur han känner det, då jag brukar känna mig långhårig då det börjar närma sig frisörbesök. Hur ska han inte känna det då det är ytterligare 52 dagar över tiden. Vi fick höra att han inte var ensam om att sakna sin frisör. Någon lånade sin hustrus hårnät då han skulle spela bridge, en som hade klippt sig själv men bara framtill så att han kunde se. Någon hade klippt så han önskade att andra inte kunde se. En spelare erkände att han vävde vackra band för att kunna sätta upp en hästsvans. Lefty satt och avundades oss allihop. Längesedan jag har haft något hår att klippa, sa han. Du kan få lite av det långa som jag sitter på, sa Inge i Kanada…. vad hon nu menade med det???  Ingen vågade inte fråga… 

Min bridgepartner beklagade sig för några veckor sedan att han var så långhårig. Vad är problemet sa jag sådär hurtigt, ta en sax och klipp. Törs inte sa han, sist jag klippte luggen själv blev mamma arg…. jaså svarade jag, när var det?  Jag var fyra år och jag använde en papperssax, sa han. Ha ha ha, vilken unge har inte någon gång provat att karva lite i sitt eget hår. Men hans mamma var troligen mycket tydlig att aja baja, så gör man inte…  

Men trots allt, dessa avslöjanden som kom från vänner som jag spelar med dagligen, gjorde att vi insåg att vi hade samma dilemma världen över. Att frisören som vi knappt tänker på mellan besöken, plötsligt är en så efterlängtad individ.  

Vad är det första du ska göra då man släpper loss oss? Jag ska gå till min Maria och be om en klippning.

The english here today

Sitting and editing our order list what we want to get home from the store next week.  We have gradually become accustomed to the fact that we can not do without the delivery by staff who serve us after ordering through the technology.  Since I like to sit and write and tell, the step is not far to make a nice, in my eyes, list of supplies that we would appreciate having delivered to our home in a virus-protected way.  But it’s funny what my ipad is trying to protect me from the shame of spelling mistakes and / or using words that don’t exist.  Therefore, ipaddish changed from my attempt to order some chocolate fudge, when I pointed out that they would be Riesens, immediately wrote the device: riesenschnauzer.  I do not want any damn dog candy …. no, I want real useless candy, if it should still be a fiest.  Further review of the home’s need for purchases, and I gabbled as always;  salt and matches.  Hubby sighed those matches were an innecessary need, and I smiled at him.  But once in my childhood as we sat and planned the week’s shopping list, mom always said these two important things.  Mustn’t  miss buying them if we needed to.  There were no evening and weekend open shops if we forgot something.  And salt was important, also these matches when we had gas stove.

I remember when the first lighters with the pin mechanism appeared.  They replaced many boxes of matches.  But Mother continued to say this well-worked phrase …. salt and matches, all her life.  However, my husband giggles at my way of always adding the phrase.  I think it’s nostalgic fun.

 Today I asked him to make a new estimate of our toilet paper, and he said there was no crisis yet in a week.  I contended that I did not want to wait and note that we have reached some desperate crisis situation in this case.  How did he mean when he said crisis …. what was he talking about then?  A little grumble was what I got in response, some small bleary vocals.  Okay, I said, I write on the shopping list and nicely printed 1 package of Lambi, with which my eminent ipad wrote down 1 Lamborghini.

 Not always do I check what is written on the screen, but now I had ordered an Italian luxury sportcar.  One that you can probably exchange for two Rolls Royce pieces and still get some change money back.  Yes, I’m not sure, but I’ve never been a speculator on such a car.  It probably has no choke where I can hang the purse on so … so I don’t care.

 But you have to be careful about what you say, so that you are not accused of saying something that you did not say, but that the device did.

Today on Saturday we have taken a kind of holiday time from our relocation planning.  Last week we got a pretty good look at what the kids can think about to take care of so we don’t have to throw away or give to charities.  The contents of our bookshelves are a lot less, but even what is left is made a reservation for.  Feels much easier if there is some interest in what has been collected for a long time and come to be seemed as dear property.  How to fall in love with a property ….???

 Last night, when I was at the bridge club online, there was a man who said: today is day 52 ….. the rest of us, of course, became extremely curious what he was counting.  A quick estimate of this Yankee and his timing suddenly became the main interest of the club …. what was he counting ??  Many suggestions emerged, but in the end he revealed that it was so many days since he got a message from his hairdresser who couldn’t cut his hair.  I can imagine how he feels about it, as I usually feel long-haired as it begins to approach hairdressers time.  How shouldn’t he feel when it is another 52 days over time.  We were told that he was not alone in missing his hairdresser.  Someone borrowed his wife’s hair net when he would play bridge, one that had cut himself but only in the front so he could see.  Someone had cut so he wished others could NOT see. One player told us that he weaved beautiful ribbons so he could have a ponytail. Lefty sat and envied us all.  Long ago I’ve had some hair to cut, he said.  You can get some of the long I sit on, Inge said in Canada …. what she meant by that ???  No one dared to ask …

My bridge partner complained a few weeks ago that he was so long-haired.  What is the problem I said quickly, take a scissors and cut.  He doesn’t dare he said, the last time I cut the pile myself my mom got angry …. ok, I answered, when was it?  I was four years old and I used a scissors for paper, he said.  Ha ha ha, what kid has not ever tried to carve a little in their own hair.  But his mother was probably very clear, so you may not do like that…

 But after all, these revelations that came from friends I play with daily made us realize that we had the same dilemma all over the world.  That the hairdresser, whom we hardly think of between visits, is suddenly such a long-awaited individual. What is the first thing to do when corona restrictions release us?  I’ll go to my Maria and ask for a haircut.