English first today
Yesterday the estate agent visited us in our home. She looked at our house and we felt she brought us one step further on our move to our apartment. Some dates were settled when to put the house for sale and when she needed entrance to house to show it for intending buyers.
The sun shone and it was a exquisite morning. She told us she’s hoping for sun when she should view the house, because she was fond of the the feeling about garden-kitchen connection. And where we sat, when we had a cup of coffee by kitchen table, she felt the closeness outdoors – indoors. The sun made it even more clear, this positive distribution.
We happened to tell her we were planning a cardrive this sunny afternoon. In this quarantine times we need to drive the car and get the battery charged. A problem with this modern cars which is using batteries even parked. As a little computer checking time, temperature and much more all the time, and in times like this when we not use the cars but for short distances the battery protest, want to get better charged. We prepared a basket with a thermos, with coffee, cups and some biscuits for the afternoon coffee. Many years ago we used to visit a special valley to look for hepatics, this blue anemones, one of the first signs about spring. Second weekend in april we found them after a walk along the stream in bottom of that valley.
Yesterday was a bit early we thought, but after all it has been a very early spring this year. And anyhow l wouldn’t be able to take that long walk we used to do thosetimes when our kids still were small. After all we just wanted to sit in sun with our coffee and get some fresh air.
When we sat and looked at the water in the stream, people walking their dogs and some young parents watching their children at the play ground, my eyes caught sight of some white spots under an oak at my left side. Some wood anemones! Late march and this kind of flower! Incredible. I estimate it was one month too early.
The first 2020
Hubby changed tires last week at the car, we both considered it was spring by then. We shouldn’t be forced to drive on ice or snow anymore this year. However on our way back home we passed a shady part of a forest. There was a rather big drift of snow and suddenly we were illegal! In my country we are not allowed to drive when it is winter conditions on the road, if we have summer tires mounted on the car. There wasn’t any police who had any road control at that part at the road, about 25 meters of snowdrift along the road. No one caught us as criminals. But we laughed both of us. Hadn’t seen a snow flake last year at all, but when we changed to summer tires, we get snow on the road. And this the same day as we saw the wood anemones the earliest I ever seen them.
Now we are back in the quarantine again and l write and will send a shopping list to our helpers who make the food purchase for us.
Här kommer svenskan
I går besökte fastighetsmäklaren oss i vårt hem. Hon tittade på vårt hus och vi kände att hon tog oss ett steg längre i flytten till vår lägenhet. Vissa datum fastställdes när hon skulle annonsera ut huset och när hon behövde tillgång till huset för att visa det för spekulanter.
Solen sken och det var en utsökt morgon. Hon berättade att hon hoppades på sol när hon skulle titta på huset, för hon var förtjust i känslan av anslutning mellan trädgård – kök. Och där vi satt, med en kopp kaffe vid köksbordet, kände hon närheten utomhus – inomhus. Solen gjorde det ännu tydligare, denna positiva fördelning.
Vi berättade för henne att vi planerade en biltur denna soliga eftermiddag. Under karantänstider som dessa måste vi köra bilen och ladda batteriet. Ett problem med dessa moderna bilar som använder batterier till och med parkerade. De är som en liten dator som kontrollerar tid, temperatur och mycket mer hela tiden, och i tider som detta när vi inte använder bilar mer än på korta avstånd behöver batteriet laddas. Vi förberedde en korg med termos, med kaffe, koppar och lite kex för eftermiddagskaffe. För många år sedan besökte vi en speciell dal för att leta efter bläsippor, en av de första tecknen om våren. Andra helgen i april brukade vi hitta dem efter en promenad längs bäcken i botten av den dalen.
Igår var lite tidigt trodde vi, men det har ju varit en mycket tidig vår i år, så kanske. Och i alla fall skulle jag inte kunna ta den långa promenad vi brukade då då våra barn fortfarande var små. Vi ville bara sitta i solen med vårt kaffe och få lite frisk luft.
När vi satt och tittade på vattnet i bäcken, människor som gick sina hundar och några unga föräldrar som tittade på sina barn på lekplatsen, såg mina ögon några vita fläckar under en ek på min vänstra sida. Några vitsippor! Sent i mars och den här typen av blommor! Otroligt. Jag tror att det var en månad för tidigt.
Första sippan 2020
Maken bytte däck förra veckan på bilen, vi ansåg båda, att det var vår då. Vi skulle inte tvingas köra på is eller snö längre i år. Men på väg tillbaka hem passerade vi en skuggig del av en skog. Det var en ganska stor snödriva och plötsligt var vi olagliga! I mitt land får vi inte köra när det är vinterförhållanden på vägen, om vi har sommardäck monterade på bilen. Det fanns ingen polis som hade någon vägkontroll vid den delen vid vägen, cirka 25 meter snödriva längs vägen. Ingen tog fast oss som brottslingar. Men vi skrattade två. Hade inte sett en snöflinga sistlidna året alls, men när vi bytte till sommardäck fick vi snö på vägen. Och det samma dag som vi såg vitsipporna de tidigaste jag någonsin sett dem.
Nu är vi tillbaka i karantänen igen och jag skriver och skickar en inköpslista till våra inköpare som handlar mat för oss.
Margareta
Njut av att ni är två. Och till och med bilburna.
Sa en mycket trött karantäntant