Ju mer vi är tillsammans/ the more we are together

English after the swedish today

I dessa tider och vid vår ålder är dödslarna fler än födslarna i vår vardag. Men aldrig tidigare i mitt liv har jag upplevt att jag knutit så många nya vänkontakter som jag/vi gjort senaste veckorna. Vart jag mig i världen vänder ….. nya funderingar om biljettköp och app-användning. Om barn och barnbarn. En enkelresa = en ny vän!!! Ungefär. Så därför växer skaran med vänner. Detta trots att jag INTE är med i facebook. Visst är livet fullt av överraskningar. 

Då vi for till sta’n i onsdags klev en kvinna i 30-årsåldern på bussen. Hon hade hund med sig, modell större, som hon gav kommandot ”ligg” då hon skulle gå fram till chauffören och betala. Hunden lade sig fogligt ner på golvet, och inte med en blinkning visade han på någon otrygghet vad gällde att ”matte” försvann fram i bussen. Lite diskussion angående betalningen uppstod men till slut fick hon betala med sitt bankkort. Då hon återvände till sin hund fick hon ta långa kliv över honom för hunden flyttade sig inte. Leende satt vi och tittade på hennes besvär att balansera med ett ben på vardera sidan om sitt husdjur, samtidigt som hon sammanfattade sitt innehav av bank- och busskort. Mumlade att hon var förvirrad. Då hon verkade vara en normalbegåvad dam, undrade vi vad som var problemet. Hon berättade att hon var på besök hos sin farfar. Han hade skickat med henne alla sina kort då hon skulle åka med bussen, jag skymtade minst två gamla jojo-kort och ett nytt seniorkort. Hon hade försökt betala med alla, först jojo-korten sist seniorkortet som hade godkänts som betalningsmedel. Dock icke av chauffören som ansåg hon såg ut att vara för ung för gängse kort. Och som avkrävde henne en ytterligare betalning. 

Kreditkort, sa han. Och kvinnan tog fram plånboken, halade fram sitt kort och fick betala. Då han återvände bak i bussen till sin hund, körde bussen vidare. Balanserande med väska plånbok och etuiet med alla kort hon fått låna av farfadern avslöjade hon sina bekymmer.   

Farfadern gammal och skröplig fick besök av henne månatligen. Då får han hjälp av detta hans barnbarn…. som inte bor i Skåne. Hon brukar fixa med vissa saker, göra lite inköp som han inte klarar längre på egen hand. Varav ett skulle uträttas just för tillfället. Nu hade han skickat med alla de busskort han ägde, och hade pengar att betala hennes resor på. Det enda kort som gällde var seniorkortet, men apparaten ser inte personen. Ser därför inte eventuella fuskare. Kvinnan såg lite skamsen ut då hon sa att hon inte förstod ett dugg. Jag önskade henne välkommen till verkligheten rörande Skånetrafiken. Hon fick en snabb uppdatering av oss medpassagerare hur vi klarar våra bussresor. Sedan övergick vi till att kommentera hennes hund, och vilken oerhörd pli på den hon verkade att ha. Hon sa, och han är snäll….varmed jag sa att det var min livskamrat också. Fick då ett påpekande av maken att – men jag har inte ett så fint halsband som den där, pekade ner på jycken som hade ett sprillans nytt fint reflexhalsband. Jag lovade att fundera på ett inköp av ett dylikt om han ville ha ett…. då vi skulle kliva av bussen insåg hundägaren att hon borde samla in sin hund. En svart hund på ett svart golv, jag kände mig ängslig att jag skulle trampa på jycken. Men det gick galant. 

Jag kände att vi trots den korta åkturen tillsammans fått en vän, en vän med gemensamt behov av att lära förstå olika betalningsalternativ. Jag kan använda de som står till buds, men jag vill vara absolut säker på att jag alltid väljer det billigaste alternativet.

Hemresan åkte vi på gemensam biljett. Nu får vi lite rabatt. Det har trots allt gått sex veckor sedan man införde nya systemet så vi trodde gnisslet hade avtagit vad gäller hur och när och var betala. Men det uppstår nya frågor hela tiden. Det klev en dam på, som höll fram sitt bankkort en snabb millisekund. Chauffören protesterade då inte det hördes något ”pip” från apparaten. Men damen sa, det är den fjärde resan jag gör idag och jag håller INTE fram kortet fler gånger idag! Det piper och har sig, trots att jag läst att det inte ska notera fler än två resor /dygn. Efter det går kortet över till att betrakta det som en 24-timmars-biljett per automatik. Men, sa hon, på resa nummer tre pep det dom vanligt. Så nu riskerar jag inte att det dubbel-debiterar mig på grund av att jag håller kortet för lång stund mot läsaren. riktigt hur det avlöpte vet jag inte, men stackars stackars dessa chaufförer. Damen satte sig på sätet framför oss, argt mumlande hela tiden. Efter en stund vände hon sig mot oss, som om vi vore delaktiga i problematiken. Vi fick veta att om någon vecka uppnådde även hon pension. Och hon hade inte tänkt att lägga sig till med någon ”app”.  Hon hade inte den ekonomin som tillät dylika utsvävningar att införskaffa en smartphone. Med knappt 7000:- i månaden i pension skulle hon inte investera i en sådan!!! Här på bussen, med oss som åhörare berättar hon om sin skraltiga ekonomi! Jag anser att min lön/pension är en privatsak som jag inte sitter och ropar ut på bussen. Eller är jag konstig? 

Men hennes uttalande om att man kunde få biljett-systemet att per automatik göra tredje enkelresan ”gratis” och omvandla hennes biljett till en 24-timmars biljett lät oerhört intressant. Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till då vi snåljåpar sitter vid köksbordet och planerar när och hur vi ska resa och få det billigaste alternativet. 

Jag börjar smått att fundera på att bilda en grupp med vänner som vi fått dessa veckor sedan man ändrade betalsystemet. Kanske anordna en mötesplats med fika. Spela signaturen till Melodikrysset, Ju mer vi är tillsammans… Skulle man inte kunna äska lite medel från Skånetrafiken, för inköp av goda kakor till mötet. De är JU trots allt de som ställt till det för oss. Visserligen kan vi inte kalla oss ”Skånetrafikens vänner” men kanske ”Skånetrafikens barn” eller varför inte barnbarn…..? 

Min dotter sa en gång om något hon hade i någon av sina många samlingar – det här ska jag spara till mina barn, och om jag inte får några ska mina barnbarn ha det…..! Där har Skånetrafiken något att lära, eller hur? 

Jag tror att jag flyttar snart hela mitt liv till den låtsasvärld vi kan ha idag. Min vän i Canada frågade igår om när det var jag skulle gå och titta på La Boheme. Måndag sa jag, ok jag ger dej en klocka så du klarar av att passa tågtiderna. Han har läst vissa av bekymmerna jag skrivit om gällande Skånetrafiken. Så han ”gav” mig ett armbandsur som heter Boheme. Jag fick det på sådant vis att jag kunde titta på det på webben. Varsågod, Inga-Lill sa han. Jag blev tvungen att titta, och där fanns ett damur som kostade en kvarts miljon. Låtsasvänner som ger låtsaspresenter. Trevligt. Fast jag törs inte säga låtsasvän om honom. Han sa att jag var hans bästa vän. Och jag kontrade med att jag inte hade någon ranking rörande mina vänner. En vän är en vän, och förhoppningsvis är de lite olika. Tradigt vore väl annars

And the english

In these times and at our age, the deaths are more than the births in our everyday lives.  But never before in my life have I experienced that I have made as many new friendships as I / we have made in recent weeks.  Wherever I go in the world ….. new thoughts on ticket purchases and app usage.  About children and grandchildren (To help us oldies with the high-tech). One single trip = a new friend!!  Approximately.  So that’s why the crowd grows with friends.  This even though I am NOT on facebook.  Sure, life is full of surprises.

When we went to town last Wednesday, a woman in her 30s entered the bus.  She brought a dog, model bigger, which she gave the command ”lie down” when she would go up to the driver and pay.  The dog lay down on the floor, and without any wink he show any insecurity about his owner disappeared in the bus.  A little discussion about the payment arose but she had to pay with her bank card.  When she returned to her dog she had to take long steps over him because the dog did not move.  Smiling we sat and watched her trouble balancing with one leg on either side of her pet, while she was holding of bank and bus cards.  Mumbled that she was confused.  When she seemed to be a normaly gifted lady, we wondered what was the problem.  She told us she was visiting her grandfather.  He had borrowed her all his cards when she would go on the bus, I spotted at least two old jojo cards and a new senior card.  She had tried to pay with everyone, first the jojo card, the last senior card that had been accepted as a valid of payment.  However, not by the driver who thought she looked too young for this senior cards.  And that demanded her a further payment.

Credit card, he said.  And the woman picked up her wallet, pulled out her card and had to pay.  When she returned at the back of the bus to her dog, the bus drove on.  Balancing with her purse bag and the case with all the cards she had borrowed from her grandfather, she revealed her worries.

 My grandfather, old and frail, was visited by her on a monthly basis.  Then he gets help from this his granddaughter …. who doesn’t live in Skåne.  She usually fixes some things, makes some purchases that he no longer can handle on his own.  One of which was to be done at the moment.  Now he had sent all the bus tickets he owned, and had money to pay for her trips.  The only card that applied was the senior card, but the screen reader doesn’t see the person.  Therefore don’t see any cheaters.  The woman seemed a bit ashamed when she said she didn’t understand anything.  I welcomed her to the reality of Skånetrafiken.  She got a quick update from us fellow passengers about how we handle our bus journeys.  Then we continued to comment on her dog, and what an incredible obeying dog she seemed to have.  She said, and he is kind …. and I told her, it was my life mate too.  Then got a remark from my husband – but I don’t have such a nice necklace like that one, pointed down to the pooch who had a brand new nice reflex necklace.  I promised to consider buying one of those if he wanted one …. when we were on our way to leave the bus, the dog owner realized that she should look up and help us pass by her dog.  A black dog on a black floor, I felt anxious that I would step on the jaw.  But it worked out well.

I felt despite the short ride together we got a friend, a friend with a common need to learn to understand different payment options.  I can use those which are available, but I want to be absolutely sure that I always choose the cheapest option.

 On our return journey we went with a common ticket.  Now we get a little discount.  After all, it has been six weeks since the new system was introduced, so we thought the problem had subsided in terms of how and when and where to pay.  But new questions arise all the time.  A lady stepped on, holding out her bank card for a quick millisecond.  The driver then protested that no ”beep” was heard from the device.  But the lady said, this is the fourth trip I make today and I do NOT hold the card more times today!  It beeps and has, even though I read that it should not record more than two trips / day.  After that, the card switches to consider it a 24-hour ticket by automatic.  But, she said, on trip number three, it ”beeped” as usual.  So now I do not risk it’ll double-charging me because I hold the card for a long time against the reader.  I really don’t know how it ended, but poor poor drivers.

The lady sat on the seat in front of us, angry mumbling all the time.  After a while, she turned to us, as if we were involved in the problem.  We were told that in a week, she would also receive a pension she were going retired.  And she had no intention of joining any ”app”.  She did not have the economy that allowed such investment to procure a smartphone.  With just about SEK 7,000 a month in retirement, she would not invest in one!  Here on the bus, with us as the listener, she talks about her scanty finances!  I think my salary / pension is a private matter that I don’t sit and call out on the bus.  Or am I weird?

 But her statement that you could get the ticket system to automatically make the third single trip ”free” and convert her ticket into a 24-hour ticket sounded extremely interesting.  Another aspect to take into account when we misers are sitting at the kitchen table and planning when and how to travel and get the cheapest alternative.

I’m starting to think about start a group of friends that we’ve got these weeks since changing the payment system.  Maybe arrange a meeting place with coffee.  Play the signature to the Melody quiz ( a weekly quiz on radio), ”The more we are together” Shouldn’t it be able to demand some funds from Skånetrafiken, for the purchase of good cookies for the meeting.  After all, they are the cause who set it up for us.  Admittedly, we cannot call ourselves ”Friends of Skånetrafiken” but maybe ”Children of Skånetrafiken” or why not grandchildren …..?

 My daughter once said about something she had in one of her many collections – this I will save for my children, and if I don’t get any, my grandchildren will have it….!  There dear Skånetrafiken, you have something to learn, right?

 I think I will soon move my entire life to the pretense world we can have today.  My friend in Canada asked yesterday when it was time to go and look at La Boheme.  Monday I said, ok I’ll give you a watch so you can handle the train times.  He has read some of the concerns I have written about Skånetrafiken earlier.  So he ”gave”  me a wristwatch called Boheme.  I got it in such a way that I could watch the watch on the web.  Welcome, Inga-Lill he said.  I had to look, and there was a ladies watch that cost a quarter of a million.  Pretend friends who give pretend gifts.  Nice.  Although I dare not say pretend friend about him.  He said I was his best friend.  And I contended that I had no rankings regarding my friends.  A friend is a friend, and hopefully they are a little different.  Boring if it would be otherwise….