Host host host, säger jag. Min trognaste läsare klagar att jag har varit tyst senaste tiden. Jag erkänner att jag inte gått till torgs med de ljud jag frambringat senaste veckan. Så nu skriver jag ner lite av hur jag låtit senaste tiden. Visserligen är min hosta världskänd, då jag beklagat mig över min brist på nattvila, då jag fått frågan -”hur mår du?”. Det har fortsatt med….bättre? Och jag har passat på att gnälla och skylla mina misstag, både i bridgespel och stavning, på den oupphörliga hostan.
Vicky i Saskatchewan kommenderade mig att gå till doktorn med min hosta. -Jaha, och…. skulle jag smitta ner honom också? Räcker det inte att jag smittar ner maken? Men hon menade att jag skulle få medicin. Hur förklarar man för henne hur det fungerar i Sverige – och på engelska. Om man uppsöker läkare blir jag botad på ungefär sju dagar, blir jag hemma och spar pengar för ett resultatlöst läkarbesök blir jag frisk på en vecka.
Jag talade om att jag var hemma från Norrland för franske Froggy, och sa att jag inte tålde flygplatser i Stockholms-området. Fick svininfluensa efter att ha varit på Arlanda senast. Nu denna gång var det bara vanlig vinterinfluensa. Men så var det JU bara Bromma, de var kanske tur för mig. Den är inte lika stor som Arlanda och ger tydligen inte lika allvarliga drabbningar av sina infektioner. Ja ja, man kan bara spekulera. Froggy erbjöd mig sitt sällskap med ett förslag om ett rendezvous senare den dagen. Lät trevligt. Kunde ändå inte göra något speciellt mer än hosta och hosta. Sneglade på klockan och såg att det var jättetidigt i Kanada. Så jag väntade inget samtal från Vicky just då.
In i badrummet och satte igång att fylla badkaret. Lite skumbad känns alltid uppiggande. Men det omöjliggör ”apelsinkuren”, som en vän till mig föreslog många år sedan. Anita, vännen sa att om man kände sig snuvig och hostig, skulle man tappa upp ett hett bad. Samtidigt som man gled ner i vattnet skulle man låta två apelsiner göra en sällskap. Ligga där och titta på apelsinerna som guppade runt i vattnet och gav ifrån sig den mest förföriska doft. Och man kan gno lätt på dem och frigöra de oljor som sitter i skalet. Efter cirka 15 minuter är det tid att skala apelsinerna och njuta dem klyfta för klyfta. Låta saften rinna nedför hakan och slicka saften i sig. Jag har aldrig provat men onekligen låter det syndigt gott.
Efter bara några minuter i skumbadet, hör jag från vardagsrummet signalen från iPad och Skype att Vicky är extra morgonpigg. Maken sticker in huvudet och låter meddela att han inte besvarat samtalet. Jag ringde upp Vicky via Viber och berättade varför jag inte svarat. Hon skrattade och sa att hon hade gärna sett mig där i badet….ja ja, nu är jag ju ingen exhibitionist. Men jag talade om för henne att jag hade ett rendezvous med fransmannen om någon timme. Då ville jag JU gärna vara ren och lukta gott.
En stunds tystnad följde…..sen sa hon – you’re kidding. You’re pulling my leg. Och jag erkände att jag gör allt för att göra detta. Men här kan jag tydligt inse hur vi använder oss av ögonen såväl som öronen, då vi samtalar med varandra. Hur min illfundiga glimt i ögonen redan då jag säger saker och ting, avslöjar att jag skämtar. Och Vicky är van vid detta. Men då vi talar via Viber ser hon mig inte, och jag kan få henne att tvivla på mitt förstånd, då han inte ser spillevinken i mina ögon.
När jag senare spelade med fransmannen sa han att han uppfattade att jag inte var lika fokuserad som jag brukar vara, att jag förmodligen var påverkad av min hosta. Jag sa att jag glömde titta på korten, var så fascinerad över hur ung han såg ut trots att han nyligen passerat ännu en födelsedag. Fick ett gapskratt till svar. I själva verket vet ingen av oss hur den andra ser ut. Trots många år av både spel och brevväxling, har ingen av oss lämnat en bild av oss. Detta är ett sätt att dölja sin skröplighet inför varandra. Bara visa de färdigheter vi kan anse är acceptabla att redovisa. Har nämnt vid något tillfälle att om vi möts på gatan vet vi inte om detta faktum, att jag nyss mötte en kär vän. Fick till svar att om jag möter George Clooney på gatan ska jag titta efter ordentligt, för enligt Froggy är det hans dubbelgångare. Han har sagt att om jag skulle bjuda och spela en bricka i storslam då skall han skicka sitt signerade foto till mig. Behöver du inte svarade jag, jag vet hur George Clooney ser ut.
Senare på kvällen då jag spelade med yankeenTom, som jag spelar med dagligen, blev det tal om krassligheter igen. Vi hade varit krassliga samtidigt och Tom berättar om sin svåra ”fatigue”. Han har tidigare år förklarat om denna fatigue, trötthet som följer efter dessa vinterförkylningar. Jag vet precis vad han talar om men, jag känner att vi bara gnäller och gnäller. Trots allt är det vad som upptar våra sinnen om vårt allmäntillstånd för tillfället.
Svårt att hitta något vettigt att berätta. Medan jag skriver detta ringer Vicky upp för att höra hur det går med min hosta. Så trots allt ger det en öppning i ett samtal. Sedan pratar vi lite väder och vind. Precis som riktiga engelsmän. Vicky har tufft med minus 30°. Hon får värma upp bilen en lång stund innan hon kan köra för att handla. Lite bridgeprat följer och då vi startar med det kan vi prata hur länge som helst.
Annars fortskrider min stickning så sakteliga. Samtidigt som jag läser om böcker av Camilla Läckberg. Froggy har startat läsa hennes böcker och tydligen gör han som jag, läser en författare åt gången. Och han började fråga mig om personerna i böckerna. Då det är minst tio år sedan jag läste dem får jag repetera. Men denna författare har så trevligt språk att det gör jag gärna. Så jag är inte ”göralös” på något sätt. Och skulle jag få någon lust att göra något kroppsligt ansträngande, sätter eller lägger jag mig snarast och väntar på att lusten ska bedarra.
Margareta
Det är räligt att vara okry.