Stugsistan sommaren 2019. Last days in cottage summer 2019

Svenskan efter engelskan denna gång

Mr. Canada asked me if I felt melancholic to end the summer stay.  Yes, it is a very true word.  Melancholy.  I never know if I used the word in my tales before, but when I got the question it immediately felt like it expressed a little of the state of mind I have at this time of year.  Undoubtedly, it is linked to the almost forbidden thoughts if it is the last year I get to experience this.  Like the aging of us sets a  sticks in the machinery, no it is squeak in the machinery and sticks in the wheel.  But should we experience it again?

When we acquired the cottage in the early 90’s, it was in miserable condition.  The rain squeaked into the cabin through a very broken roof.  Good advice from family and friends was;  demolish the misery and build a new nice cottage.  But the cabin we acquired was an old log cabin with a roof with grass on.  Was not included in our world of mind to tear it down.  It wasn’t for the plot we wanted to own.  It was for the charm of the cottage.

If you can now talk about the charm of this leaking misery.

However, we understood that if we could save it, the ceiling was in need of urgent action.  After conversations with the county antiquary in Umeå, which we assumed was best known for the Northern building tradition, we were given tips on how to preserve the grass-roof.  Admittedly, we were given a recommendation on how to change the ground during the turf, from birch bark to ”platonmatta”.  A kind of moisture barrier that is used in drainage work at basement floors, etc.  I acknowledge that it was tempting to ”cheat” with a ”platonmatta”.  This meant that we would have to change the roof during the autumn of -92.  We received the purchase letter at the end of July.  But the autumn rain and winter snow would stay on the outside of the house from now.  Would not spoil further if we could remedy before winter.

In the summer of -93, every free day was spent on the cottage.  My husband hammered and slammed.  Replaced part of the most rotten facade.  Some logs had to be completely replaced.  The gable facing west received a boardsurface.  Could not be saved with less than a minor rebuild.  There we had to give way to our romantic dreams of a log cabin.  But the rest of the house had to retain its facade as it had been since the mid-50s when it was erected in an old place.  The building material consisted of two older log cabins that had been used as homes.  Purchased, drove here and became our summerhouse and relaxation place.

When we sat and ate our meals, most of the time our conversations consisted of what was to be done, in what order and how they were to be made.  Early in our lives as a cabin owner, there was a desire for insulation of the cottage so we could spend some days in it even during the season it was snow and winter.  The first time we talked about this, it felt like a utopia, it lay far away in our minds.  But still, we said it out loud!  At the same time we had a realistic idea, such ideas isn’t for free.  All building and insulation materials.  Did we have any idea what it cost?  No we hadn’t!

We continued to work on those things we felt needed to be done, and got help with contacts to procure materials for interior walls.  Insulation was purchased and the electricity grid was overlooked in the cottage.  More than one light bulb is needed even in a tiny cottage!  We didn’t think of it at first.  But as we lived and used the facilities of the cottage, we became aware of what was a basic need for us.

The husband had some ideas at an early stage about building the cottage with another room, so there also was room for a bathroom.  Extend the cottage?  Never I agreed to it!  And as usual, when two argue usually one have right.  Not often does he get it right, husband.  Therefore, we are still living with these sanitary inconveniences.  Which is just fine for me.  As usual, I leave the job to the one who considers himself the strongest.  So an eminent outdoor loo with water by the sink and watering can á la anno dazumal, a soap still in its non-liquid format, old fashioned a real bacterial collector.  But we are both grown up with things like bacteria collecting soaps, so the old soaps are good with us.  This summer I heard one of our guests say: It is so nice to go to the toilet at your loo, to have to pour up water in the basin and soap with solid soap as in old times.  Therefore, no one has questioned the missing extension yet.

The cottage did not get bigger.  Although the large fireplace might have required a larger room.  For the sake of harmony.  But at the same time, I knew about this big fireplace long before I became the owner of it.  We had borrowed the cottage one night in the 60’s.  The cabin owners then, knew about my admiration of it. Let me stay one night when they had just left the cottage for that summer.  I enjoyed the cottage, the location by the lake.  The tranquility and the desolate surroundings.  Admittedly a very attractive cabin and I had a a sour throat the week after, but I am convinced that I had get it anyway.

Now the cottage has been slowly restored as our economy allowed and time and energy allowed.  The internal restoration was really no restoration.  It was a new building.  There was no winterhouse when we bought it.  Only one uninsulated single-room cottage with a little rural romance built in.  Difficult to stay for more than a few days.  But now it has become insulated.  And new interior walls.  And new floors with the bottom of the pantry remodeled and renovated.  Nothing followed any schedule for what should be done or how it should be done.

One of my birthdays I received a gift, a water pump.  That summer husband became a plumber.  My father would have been proud of him.  A water pump requires electricity.  So he became an electrician as well.  If you’re wondering if I’ve slipped around as a luxury woman all my life then …. yes I have.  But I have worked in between the luxury-sliding….

I was working on my windows.  The cottage has 48 glass panes.  They failed to look through them because of age and negligent handling.  So we decided to replace all window panes, but keep the window arches in their original condition.  But they needed to scrap all the old layers of paint and put in new putty and paint.  And we have not had a cadre of craftsmen behind us, who did the job for us.  Not like they have on TV in all those renovation-house programs.  We’ve done it ourselves.  Saved a lot of moneysar we never had.  The kitchen became an IKEA kitchen.  It is acknowledged, you can hardly do yourself so cheap and good. We get it thought out with the help of their planners.  Although the kitchen arrived in the flat world famous packages for which IKEA is known.  I sometimes say that IKEA is a very smart business idea, because I, quite not very smart women unpacked assembled them and carried to the kitchen myself.  Section after section and husband put the parts in their right place.  It should be measuredand in right direction.  You want to have the stuff left on the tables and benches when you put them there, not want them to roll down to floor.

I remember when we were done with the interior of the cottage, we sat and had a celebratory evening, husband and I.  Then we suddenly realized that now we should have the time back.  During the renovation so far, the clock included in the cottage purchase had been brought down to Skåne for repair.  Husband was a watchmaker that winter.  Now it was high time to get our watch back in it’s place that was measured for it, as we made some changes to the door post’s placement in our interior work.  The husband solemnly took out the clock, pulled out a stol to step on and climbed up.  When we had celebrated a little, he was not really steady on his legs.  Therefore, no climbing on stols should be allowed.  But we were young (about fifty) so no such precautions were in our minds.  When he found the hook to hang the bell, he leaned a little carelessly and lost the balance, but kept the bell in a firm grip.  When I helped him up from the floor the clock was without a scratch.  I first had to pry the watch out of his grasp, then help him up.  Scratches, on the other hand, had husband, some.  Later the clock came in place and there it hangs and ticks, loud and noisy.  The solder is pulled up twice a day.  It had been enough once a day, but then you can’t have any furniture below.  Then the solder ends up on the furniture and the clock stops.  We have marked these plumbs with right and left.  When they get confused, the clock goes all wrong.  If they come right, the clock goes like a ……. just that clock.  During the two month stay, we do not need to change the hands once.

The shower that we built, downhill, has hot water so we can keep ourselves clean and tidy.  We have built it with some very simple stand and walls of plastic tarpaulin.  The hot water the sun provides us with, we have hoses laid out on the ground like serpentines.  We have learned when it is most advantageous to shower.  Not too early, not too late.  You know how we Swedes are LAGOM!  The year after we made this ”invention” we saw how Ernst Kirchsteiger stole my idea and now taught to all of Sweden how to arrange a summer shower.  Not a sound about who gave him the idea!  Although he should not come and sneak around any more times.

 Husband painted the front door last year.  He has talked about replacing that door for a modern door.  But the resistance on my part has and is firm.  That door you swap over my dead body I have said.  The poor man must manage with some half-measures to renovate.

 Why should everything be a ready and exclusive?  Now, however, there is quite a lot that shows that ”it was not real ready” as the people among us up north say.  It wasn’t better, they mean.  I mean it never really got done.  And I’m probably in good company.  The window frames inside the cabin are in a shade of gray as they have been in our ownertime.  Not beautiful maybe, but I don’t know what would be more beautiful, and why do it have to be more beautiful?  Can’t it be as it is.  Life does not get richer or poorer because I have not done on the windowsill.

 We have nailed a daily newspaper during the insulation as a kind of dating of our restoration of the cottage.  But we have never done any regular documentation.  It would never have been approved by the building committee if it were an inspection today.  Probably much more that would never be approved, but

Och nu svenskan

Mr Canada frågade mig om det kändes melankoliskt att avsluta sommarvistelsen. Ja, det är ett väldigt rättvisande ord. Melankoli. Jag vet aldrig om jag använt ordet förr i mina skrönor, men då jag fick frågan kändes det genast som om det uttryckte lite av det sinnestillstånd jag har vid denna tid på året. Onekligen är det kopplat till de näst intill förbjudna tankar om det är sista året jag får uppleva detta. Sätter åldrandet av oss käppar i maskineriet, nej det är gnissel i maskineriet och käppar i hjulet. Men ska vi få uppleva det en gång till?

Då vi förvärvade stugan i början av 90-talet, var den i miserabelt skick. Regnet skvalade in i stugan genom ett mycket trasigt tak. Goda råd från släkt och vänner var; riv eländet och bygg en ny fin stuga. Men den stuga vi förvärvade var en gammal timmerkåk med torvtak. Fanns inte med i vår sinnevärld att riva den. Det var inte för tomten vi ville bli ägare. Det var för stugans charm.

Om man nu kan tala om charm på detta läckande elände. 

Dock förstod vi att om vi skulle kunna rädda den var taket i behov av en akut åtgärd. Efter samtal med länsantikvarie i Umeå, som vi antog kände bäst till den norrländska byggtraditionen, fick vi tips om hur bevara torvtaket. Visserligen fick vi rekommendation om hur vi skulle byta ut underlaget under torven, från näversjok till platonmatta.  En sorts fuktspärr som man använder vid dräneringsarbeten vid källargrunder osv. Jag erkänner att det lockade att ”fuska” med platonmatta. Det innebar att vi skulle hinna lägga om taket under hösten -92. Vi fick köpebrevet färdigt i slutet av juli. Men höstens regn och vinterns snötäcke skulle stanna på utsidan av huset från och med då. Skulle inte fördärva ytterligare om vi kunde åtgärda innan vintern.

Sommaren -93 ägnades varje ledig dag åt stugan. Maken hamrade och slamrade. Bytte ut en del av den mest ruttnade fasaden. Vissa stockar fick bytas ut helt. Gaveln som vetter mot väst fick en brädfordring. Gick inte att rädda med mindre än en smärre ombyggnad. Där fick vi ge vika för våra romantiska drömmar om timmerstuga. Men resten av huset fick behålla sin fasad som den varit sedan mitten av 50-talet då den blev uppsatt på en gammal boplats. Byggmaterialet bestod i två äldre timmerstugor som tjänat färdigt som bostäder. Uppköpta, hitforslade och sammanfogade till vad som blev vårt sommarnöje. 

Då vi satt och intog våra måltider bestod oftast våra samtal om vad som skulle göras, i vilken ordning och hur de skulle göras. Redan tidigt i vårt liv som stugägare uttalades det en önskan om isolering av stugan så att man skulle kunna tillbringa någon dag i den även den årstid det var snö och vinter. Första gångerna vi pratade om detta kändes det som en utopi, det låg långt bort i våra tankar. Men ändå, vi sa det högt! Samtidigt som vi hade en realistisk tanke på att sådant inte är gratis. Allt bygg- och isoleringsmaterial. Hade vi en aning om vad det kostade? Inte! 

Vi jobbade vidare med de saker vi ansåg behövde göras, och fick hjälp med kontakter för att skaffa material till innerväggar. Isolering inköptes och elnätet sågs över i stugan. Det behövs mer än en glödlampa även i en pytteliten stuga! Tänkte vi inte på först. Men eftersom vi bodde och utnyttjade stugans faciliteter blev vi varse vad som var basala behov för oss. 

Maken hade vissa funderingar i tidigt skede om att bygga till stugan med ett rum, så att det även fanns plats för vatten och sanitet, som det så tjusigt heter. Bygga ut stugan? Aldrig att jag gick med på det. Och som vanligt, då två träter har oftast en rätt. Inte ofta han får den rätten, maken. Därför lever vi fortfarande med dessa sanitära olägenheter. Som duger alldeles utmärkt till mig. Jobbet som det innebär överlåter jag som vanligt till den som anser sig starkast. Så ett eminent utedass med stillastående vatten medelst handfat och vattenkanna á la anno dazumal, en tvål fortfarande i sitt icke flytande-format, gammaldags en riktig bakteriesamlare. Men vi är båda två uppväxta med sådana ting som bakteriesamlande tvålar, så de gamla tvålarna har det bra hos oss. I sommar har jag hört en av våra gäster säga: det är så mysigt att gå på toa hos er, att få slå upp vatten i handfatet och tvåla med fast tvål som i gamla tider.  Därför har ingen ifrågasatt den uteblivna utbyggnad ännu. 

Stugan blev alltså inte större. Även om den stora öppna spisen kanske skulle kunna ha krävt ett större rum. För harmonins skull. Men samtidigt visste jag om denna stora spis långt innan jag blev ägare till den. Vi fick låna stugan en natt på 60-talet. Stugägarna då, visste om min beundran av den. Lät mig övernatta en natt då de precis hade lämnat stugan för den sommaren. Jag njöt av stugan, läget vid sjön. Lugnet och de ödsliga omgivningarna. Visserligen en väldigt dragig stuga och jag hade en halsfluss veckan efter, men jag är övertygad att jag hade fått den ändå. 

Nu har stugan sakteligen restaurerats allt eftersom vår ekonomi tillåtit och tid och ork tillåtit. Den inre restaureringen var egentligen ingen restaurering. Det var en nybyggnad. Det var ingen vinterbonad stuga då vi köpte den. Endast en oisolerad enkammarstuga med lite bygderomantik inbyggd. Svår att vistas i mer än några dagar. Men nu har vi fått isolering. Och nya innerväggar. Och nya golv med trossbotten omlagd och renoverad. Ingenting följde något schema för vad som borde göras eller hur det borde göras. 

En av mina födelsedagar fick jag en gåva, en vattenpump. Den sommaren blev maken rörläggare. Min far skulle varit stolt över honom. En vattenpump kräver el. Så han blev även elektriker. Om ni undrar om jag glidit omkring på en räkmacka hela livet så…. ja det har jag. Men jag har jobbat inemellan räkmacke-glidandet.

Jag höll på med mina fönster. I stugan finns 48 stycken glasrutor. De gick dåligt att se ut genom dem, på grund av ålder och oaktsam hantering. Så vi beslöt att byta ut alla fönsterrutor, men behålla fönsterbågarna i sitt ursprungliga skick. Men de behövde skrapas alla gamla lager av färg och sätta i nya rutor kitta och måla. Och vi har inte haft en kader av hantverkare bakom knuten som gjort jobbet till oss. Inte som de har i TV i alla de där renovera-hus programmen. Vi har gjort det själv. Sparat en massa moneysar som vi aldrig haft. Köket blev ett IKEA-kök. Det erkännes, det kan man knappast göra själv så billigt och bra. Det var mest genomtänkt med hjälp av deras planerare. Även om köket anlände i de platta världsberömda paket som IKEA är kända för. Jag brukar ibland säga att IKEA är en mycket smart affärsidé, eftersom jag, ganska osmarta fruntimmer packade upp skruvade ihop och bar in köket själv. Sektion efter sektion allt eftersom maken satte delarna på plats. De skulle måttas till och vägas upp. Man vill JU ha grejorna att ligga kvar på bord och bänkar då man lägger dem ifrån sig. 

Minns då vi var klara med interiören av stugan, vi satt och hade en firar-afton, maken och jag. Då vi plötsligt insåg att nu borde vi få tiden tillbaka. Under renoveringen så här långt hade klockan som ingick i stugköpet varit med ner till Skåne för reparation. Maken var urmakare den vintern. Nu var det hög tid att åter få upp vår klocka på den plats som mätts ut för den, då vi gjort vissa ändringar av dörrposternas placering i vårt interiörarbete. Maken tog högtidligt fram klockan drog fram en pall att kliva på och klev upp. Då vi hade firat lite var han inte riktigt stadig på benen. Därför borde inte något klättrande på pallar vara tillåtet. Men vi var unga (ca.femtioårsåldern) så inga sådana försiktighetsåtgärder fanns i våra tankar. Då han skulle hitta kroken att hänga klockan på lutade han sig lite oförsiktigt och tappade balansen, men behöll klockan i ett stadigt grepp. Då jag hjälpte honom upp från golvet var klockan utan en skråma. Jag fick först lirka loss klockan ur hans grepp, sedan hjälpa honom upp. Skråmor hade däremot maken, några. Senare kom klockan på plats och där hänger den och tickar, högt och ljudligt. Den dras upp två gånger per dygn. Det hade räckt med en gång per dygn, men då kan man inte ha möblerat under den. Då hamnar loden på möblerna och klockan stannar. Dessa lod har vi markerat med höger och vänster. Då de blir förväxlade går klockan efter brandkäppen. Kommer de rätt går klockan som en……. just det klocka. Under två månaders vistelse behöver vi inte ändra på visarna en enda gång. 

Duschen som vi monterar upp, nere i backen har varmvatten så vi klarar att hålla oss rena och snygga. Vi har byggt upp den med en mycket simpel ställning och väggar av plastpresenning. Varmvattnet förser oss solen med, vi har slangar utlagda på marken som serpentiner. Vi har lärt oss när det är som mest fördelaktigt att duscha. Inte för tidigt inte för sent. Ni vet hur vi svenskar är LAGOM! Året efter att vi gjort denna ”uppfinning” såg vi hur Ernst Kirchsteiger snott min idé och lärde nu ut till hela Sverige, hur man ordnar en sommardusch. Inte ett ljud om vem som gett honom idén! Fast han ska inte få komma och snoka fler gånger. 

Maken målade ytterdörren förra året. Han har talat om att byta ut den dörren till en modern TÄT dragfri dörr. Men motståndet från min sida har och är fast. Den dörren byter du över min döda kropp har jag sagt. Stackaren får klara sig med vissa halvmesyrer till renovering. 

Varför ska allting vara tipptopp? Nu är det ändå ganska mycket som visar på att ”det var’t inte viller” som norrlänningarna säger. Det blev inte annorlunda menar de. Jag menar att det blev aldrig riktigt färdigt. Och förmodligen är jag i gott sällskap. Fönsterkarmarna inne i stugan är i sin grå nyans som de varit i vår tid. Inte vackert kanske, men jag vet inte vad som skulle vara vackrare, och varför skulle det vara vackrare? Kan det inte få vara som det är. Livet blir inte varken rikare eller fattigare för att jag inte har gjort vid fönsterkarmarna. 

Vi har spikat in en dagstidning under isoleringen som en slags datering av vår restaurering av stugan. Men någon regelrätt dokumentation har vi aldrig gjort. Detta skulle aldrig godkänts av byggnadsnämnden om det vore en inspektion idag. Troligen mycket mer som aldrig skulle godkänts, men men…