Ord, grammatik…adjektiv …..adverb….

Hur har du det med grammatiken? Kan du din grammatik klart från det du gick i skolan? Jag blir uppriktigt avundsjuk, förtröden på dessa människor som så där tjusigt talar om ordklasser och satsdelar. Vissa människor reciterar eller deklamerar skillnaden mellan adjektiv och adverb genom att läsa en ramsa. En ramsa om att någonting talar om hur någonting är eller hur det görs. Ofta ber jag dem upprepa det en gång till, men min hårddisk i min hjärna vägrar att låta det fastna. 

Läste en bok där huvudpersonen fick i uppdrag att skriva en essä UTAN några adjektiv. Så fascinerad jag blev av uppdraget som gavs till personen. I mitt still sinne startade jag att försöka tänka ett par meningar adjektivfritt. Fick ge upp då jag insåg att jag hade alldeles för luddiga, otillräckliga kunskaper om vad som är adjektiv….och adverb. 

Googlade och hittade på Wikipedia och fick veta att det var semantiskt…..hjälp, vad är det som är semantiskt och vad betyder semantiskt?? Ska jag ”grotta ner mig” i de vetenskapliga humbug-liknande orden eller ska jag skriva vad jag tänker, och strunta i de vetenskapliga termerna?

I hela mitt liv har bibblan varit en del av mitt liv. Jag har lånat böcker. Lånat böcker som om det är det enda som de har av kultur och media-tillgänglighet. Men då jag hittade det här med att ha böcker inlästa, så jag kan lyssna istället för att läsa själv, blev jag fast för den formen av litteratur. Det tilltalar latmajan i mig. I början kändes det lyxigt, som att i vuxen ålder få någon som läste sagor för mig. Den känslan, lyxkänslan sitter kvar till en viss del. Att höra någon som berättar för mig just nu och här, läser en saga för mig. Att stå med stryktvätt, en jättehög ostrukna skjortor, tröjor och några ostrukna lakan, då är det mysigt med en sagoberättare i öronen. Eller sitta en regnig eftermiddag, lyssna hur regnet slamrar på fönsterrutorna, sticka på en färgglad sjal OCH lyssna på en bok. Kan livet vara bättre???

Sagorna har under åren växlat. Otaliga deckare har viskats i mina öron. Den nya genren feel good-böcker har smekt mina trumhinnor. Denna senaste delen, feel good har varit på inrådan av min svägerska och hennes bokcirkels val. 

Då vi har vårt traditionella samtal efter Melodikrysset på lördagarna, och vi relaterar veckans händelser, berättar hon också vilken bok de ska läsa på bokcirkeln som nästa objekt. Genast skriver jag ner titeln, lånar hem boken så att jag nästa vecka kan delta i hennes utvärdering av boken. Ibland har jag hunnit läsa boken innan svägerskan hunnit få boken i sin hand. 

Först prenumererade jag på böcker via internet. Hade tjänsten så att jag kunde läsa det mesta som fanns inläst de senaste tio åren. Men tidigare än så, klassiker från förr fanns inte. Så jag fick hålla mig till den tid som är, inte snegla tillbaka. 

Vid ett tillfälle var jag in på bibblan för att söka upp en bok, en ljudbok som jag ville att maken skulle lyssna till. En bok i en serie som, då den gick som TV-serie, vi båda följde. Nu hade det kommit en uppföljare som jag läst via min litteratur-förmedlare. Problemet var att jag inte kunde dela med mig till maken av denna tjänst. Företaget ville JU hellre ha två prenumeranter än att vi skulle kunna dela. Därför inom på bibblan för att få låna den. Givetvis var en så populär bok utlånad, även som ljudbok. Bad bibliotekarien om att få sätta upp oss på väntelistan för CDn. Hon hänvisade till att boken fanns inne som vanlig textbok. Jag gnydde ynkligt och sa att det var länge sedan jag klarade läsa en hel bok på det sättet. Behöver ofta förstoringshjälp. Jaså sa bibbledamen. Har du inte tillgång till Legimus, undrade hon? Vad är det, fick hon som svar. 

Jag presenterades för denna tjänst och tvekande tackade jag ja. Det där med att erbjudas skattesubventionerade tjänster känns som om man bekräftar att man inte är fit as a fiddle längre. Även om man inte accepterar det, så bekräftar man det. Som ett oåterkalleligt tecken på åldrande. Och vem vill vara gammal? 

Men denna tjänst erbjöds inte bara till de som har synsvagheter. Även folk med lässvårigheter, exempel dyslektiker och de med skriv- och läsproblem av andra orsaker. Plötsligt pekade bibbledamen på maken som var den egentliga anledningen till besöket. Varför läste han CD-skivor istället för vanliga böcker? Fick då erkänna för damen att maken hade aldrig haft den läshunger som jag alltid haft. Därför var han orutinerad att läsa en bok. Skulle inte klaras av på normal lånetid för honom att plöja sig igenom boken. Om man lånar en CD lägger man in den i sin mobbe och kan lyssna i den takt man vill och behöver. 

Då hon hörde detta, ansåg hon att det borde sorteras in under de kriterier som borde få tillgång till Legimus också. Maken protesterade och ville inte höra talas om detta men jag pushade på honom att tacka ja till den tjänsten också. Så då vi traskade hem den dagen var vi båda anmälda som Legimus-användare. Maken kunde genast ladda hem boken och lyssna till den bok som inte fanns inom rimlig tid att låna. Nu fick han tillgång till den elektroniskt. Men jag fortsatte med min bokprenumeration via internet. Kostade några hundringar i månaden, men jag ansåg att det var mitt alldeles egna kulturkonto, och det unnade jag mig.

År passerade, jag hade min dyrboksprenumeration. Maken lånade via bibblan tjänst och läste. Jag gillade inte den svarta rälia sidan med vita bokstäver som han sökte sina böcker på. Svåra att se. Inget som lockade. Att bara bli irriterad över sin sviktande syn ytterligare, gjorde att jag ifrågasatte tjänsten. Om man har svårigheter med synen, vill man inte ha en svart sida med vita bokstäver, eller vill man det? Sådär som tjuriga gamla människor kan vara, sådan är jag. Sur och avvisande. Innan jag satt mig in i ämnet ordentligt. 

En dag satt vi och diskuterade böcker vi läst i vår ”gröna ungdom”. Fanns de inlästa? Skulle vara mysigt att lyssna på dem som ljudböcker…. min dyra fina bokklubb hade inget sådant….. medan makens tjänst på biblioteket hade. Vi sökte bok efter bok. Jodå de fanns att ladda ner och lyssna på. Nu insåg jag att jag hade mindre urval på min dyrköpta bokklubb än om jag tog tag i min tillgång till Legimus. Fram med inloggningskoder och logga in! Alla nya miljöer på nätet tar sin tid. Speciellt vi som inte surfar runt så mycket ÄNNU. Men jag hittade en knapp med inställningar!! Det första jag gjorde var, att göra om den rälia svarta sidan till vit med svart text! Men sedan innan jag hittade sökfunktioner osv, tog lite tid. Insomningsläge är en viktig detalj för mig som har mina böcker som godnattsagor. Hittade en sådan funktion också till slut. Även om jag uppfattade dessa inställningar lite svåråtkomliga. Men man vänjer sig. Det ”tråkiga” utseendet på sidan, helt fritt från flärd som jag var van vid på min dyrbokklubb, gjorde inte att man satt och sökte länge på sidan. Ladda ner vad jag lånat hem och lyssna. Men jag hittade många många böcker på flera språk. Jag kan läsa gamla Alistair Maclean, de som jag sökt efter men inte hittat bland bibblans vanliga sortiment av ljudböcker. Finns de bara inlästa någonstans i Sverige, kan jag ta hem dem till min mobbe. Det dröjde bara några månader, sen sa jag upp min dyrprenumertion. Och jag läste och letade bland de utbud som verkade vara oändligt. Dock läste inte inläsarna alltid med samma inlevelse som jag vant mig vid att höra vissa skådespelare som gav extra liv i bokens händelser då jag hade dyrköpta inläsningar. Men det var JU handlingen jag ville ha. Sen är det upp till mig att tolka texten som jag får den. 

Så småningom har jag blivit mycket nöjd med mitt kontrakt med Legimus. Hoppas jag sköter mig efter bästa förstånd. Man kan inte bara ladda hem utan måste lämna tillbaks böckerna igen då de är lästa, och det verkade vara väldigt viktig manöver, enligt bibbledamen som introducerade oss på tjänsten. Inte för att jag förstår men det är ju så att lån ska tillbaka. Så det är bara att inrätta sig efter regelverket. Och trots allt hade dyrbokklubben samma policy, att böckerna fick inte stanna i min mobil hemladdade mer än ett visst antal åt gången. Och samtidigt som jag sa upp min prenumeration försvann böckerna det datum som jag betalt till. Inte en dag extra. 

För cirka fjorton dagar sedan hände något. Plötsligt såg min app med mina ljudböcker annorlunda ut. Hjälp! Jag gillar inte överraskande förändringar. Vad hade hänt. Någon datanörd har varit in och pillat på utseendet. Suckande fick jag sätta mig ner och titta och försöka förstå. Vad bestod ändringen i? Jaha, det jag klagat över med den tråkiga färglösa sidan hade plötsligt fått lite färger. Ljusa fina pastellfärger som gjorde att den var fullt läslig även för mina ögon. Och den skrek inte ut längre: HANDIKAPPAD, utan att om någon sneglade över min axel då jag valde och/eller körde igång min bok, skulle de inte ana att jag fick den till mig medelst 17:e paragrafen i upphovsrättslagen.

Lite besvär att åter leta upp de inställningar jag behöver, men jag fann dem ganska snart då man faktiskt använder ett ganska enkelt dataspråk. Så alltså, allt frid och fröjd. Tills igår!

Då jag skulle starta att läsa igår kväll var jag utloggad från Legimus. Vojne vojne. Jag provade att logga in men någon lösenords-kod hade jag inte. Jag letade och letade. På mina hemliga ställen där jag har koder. På mina mindre hemliga ställen, men icke.  Jag hade ingen tillgänglig litteratur längre. Visserligen är jag på väg hem om en vecka, men vad göra en hel vecka utan böcker???

Så jag satte mig och författade ett brev till bibblan, och förklarade min nöd. Sände iväg och genomled en näst intill sömnlös natt.då jag vaknade i morse hade jag ett svar från bibblan. En bibliotikarie skrev att Legimus hade inte alls ändrats som jag angivit i mitt brev till dem. Det såg likadant ut som de gjort sedan 2015. Men mannen som skrivit brevet ville att jag skulle sända mina personuppgifter så skulle han hjälpa mig…………..

Kan du höra?? Ingen ändring….mina personuppgifter? Nu fick jag den där krypande misstanken om att jag kanske inte fattat att jag blivit ”hijacked” på nätet. Så det blev telefon till bibblan istället. Fick tala med mannen som svarat på mitt brev. Och som fortfarande vidhöll att ingenting ändrats. Jag berättade att jag inte tänkte lämna ut mina personuppgifter till en tjänsteman som verkade vara så dåligt insatt i vad om hände inom biblioteksvärlden. Efter några minuter samtal erkände han att han nu hade gått in och tittat på appen ….och jominsann!! Den var helt ny, fräsch. Så då hade han lärt sig något nytt. Försök att lyssna till vad folk säger, och vad har de för referenser? 

Han fick mina personuppgifter och jag fick en ny kod för inloggning, en ny som jag fick bestämma själv. Kanske, förhoppningsvis den inte försvinner lika djupt i glömskans valv som den förra tycks ha gjort.