Redan augusti 2019

Ny månad, igen. Vart tar tiden vägen? Vi räknar augusti tjugohundranitton, hjälp. 

Förra veckan läste jag en annons om uppvaktning undanbedes, Engvar i Boalt som fyllde netti fyra dagar innan (fira dar engan) Larsmäss och han sa att han inte ville ha nåed, varken ”fåre eller bagetterpau”. Och fårresten skulle han ente va himma….Undrar om Engvar också inser att tiden rusar iväg. Han är ju en generation äldre än jag, nästan. Engvar måste känna tiden svischa iväg ännu mer än jag. Han är JU 90 år och 3 dagar i skrivandes stund. Visserligen känner jag inte Engvar man han gjorde ett starkt intryck på mig med sin fängslande annons. Undrar var han var och vad han gjorde på sin fölseda’. Han sa han skulle va’ pau Rammön, och det är inte googelbart.

Då jag var på gränsmarknaden såg jag mannen med de nytillverkade bakredskapen. De olika redskap jag har jagat efter i många år för att få dugliga och behändiga tillbehör vad det gäller mitt tunnbrödsbak. Nu då jag äntligen fått ihop alla tillbehör runt min bakning via loppmarknadsfynd och tillverkning både av maken och våra gemensamma krafter. Och nu hittar jag mannen som snickrar dem, och vackra saker tillika. Så vackra att man kan ha dem till lystnad för ögat! Men det blev inget köp av honom, hade blivit som en ”onöda”, ett köp av överflöd. Sparade dock hans mail-adress ifall ifall. Lilla lappen som låg och flyttades runt i stugan utan att riktigt veta vad som skulle hända. Idag i samband med städning av stugan, slog jag honom en signal för att berätta att jag behöll honom som kontakt i min mobbe. Då han svarade hann hann jag inte säga vem jag var, han sa genast: det var dej jag träffade på marknaden i Tärna. Med detta berättade han att jag låg som en känd kontakt i hans mobbe också. Och att han forskat p.g.a. mitt namn, då han har en svägerska med samma efternamn. Aha, alltså makens systerdotter! Tala om glesbygd. Fick en hälsning via e-mail senare under dagen att han har koll på mig precis som jag vill ha på honom.

I lördags var det ”byadag” i gamla skolhuset som numera heter Byastugan. Rönäs har inte så många permanent boende och skaran krymper. Men det finns en liten klick fortfarande, och de vidmakthåller traditionen om att samlas i byastugan en gång om året, lördagen efter gränshandels-marknaden i Tärnaby. Trevligt arrangemang med kaffe och våffel-servering. I Norrland är kaffe och våfflor ett riktigt kaffekalas. Under senaste tioårsperioden har man dock utökat sortimentet först med grillad korv och nu senaste två åren även med smörgås med rökt sik, det är smarrigt!

Lotteri och tipsrunda hör också  till träffen, men det som är viktigast är att man träffas och umgås. Folk kommer till och faller ifrån, dels några nyinflyttingar och sedan en viss naturlig avgång. Tidens tand visar sig tydligt vid dessa årliga träffpunkter. 

Äldst-brorsan tog sig till gamla skolan med rollatorns hjälp. Det är drygt en och en halv kilometer. Då han begav sig hemåt stod rollatorn kvar där han lämnat den, övergiven. Då räckte käppen tydligen som gånghjälpmedel. Jag fick ta hand om rollatorn och ”kuta ikapp”. Aj fan, sa han då han såg mig komma och vi slog följe resten av vägen, dock med ombytta hjälpmedel. Han med rollatorn och jag fick låna hans käpp.. 

Småpratandes tog vi oss hemåt, äldst-brorsan undrade om det skulle bli bakdag snart. Fick till svar att vi inväntade rätt vindförhållanden. Inte detta starka ”östavä’r” som rådde för tillfället. Och imorgon är det söndag och det är vilodag! Men vi låg i startgroparna. 

Plötsligt stannade jag till, där på vägen låg en peng, en glansig gammaldags femöring av järn. Det måste vara en riktig lyckopeng tänkte jag. Böjde mig och plockade upp den, hörde mitt sällskap skratta åt mig. Denna skiffer som finns överallt här i fjällen, att den kan forma så runda fina blygrå glänsande flagor, precis så att de liknar de gamla femöringarna! Jag lät stenen glida ner i fickan trots allt och den får tjäna som lyckopeng några dagar. 

Skrattande berättade jag för Vicky i Saskatchewan om episoden med den glömda rollatorn, men fick tunghäfta då jag skulle säga rollator på engelska…. vad heter det? Och har de sådana i Kanada? Men hon sa att de var ett populärt ”senior-thing” och heter walker i hennes land. Jag tänker på fantomen eller vad han heter, den där seriefiguren med badbyxor och ögonmask. Visst fanns det en walker i den storyn? 

Tisdagen blev bakdag. Vi gjorde en rejäl degstöpa. Ca 5 liter degspad, och det var rekordstor för vår del. Men vi har inte tänkt att baka fler gånger i år, så vi tog till stort. Maken får verkligen ta till med armstyrka för att knåda en så stor stöpa. Jag berömde honom ett flertal gånger. Det kändes som om det behövdes för att orka få degen jämn, slät och klumpfri. Men där var inte mycket kvar till kanten och det dröjde inte länge innan degen började jäsa och som en pyrande vulkan skicka ut små degklickar, ut över degtrågets kanter. Oj då, man kanske bör tänka sig för innan man bestämmer hur mycket vätska man ska använda före bakningen. Men jag fångade upp, lyfte tillbaks och stampade ner degen igen i kärlet. En kopp kaffe borde vi få unna oss innan arbetet tog vid. 

Jag väger degämnena och 300 gram blir lagom. Även om jag tidigare berättat att gräddaren bara klarar 273 gram. Se tidigare inlägg

38 goda brödkakor blev dagens skörd. Inpyrd rök i håret och kläderna. Men vinden hade varit snäll hela dagen så jag kände ingenting av svedan som brukar komma i ögonen om de ryker in. Och inte ett enda degämne förolyckades, utan hela utbakningen gick som på räls. Gräddaren brände inte ett enda heller. Vad vi börjar vara proffsiga på detta hantverk. Lustigt, tänker vi båda; är detta sista gången vi bakar på detta sätt? Orkar våra gamla kroppar en gång till?

Men släkten vet att det finns bröd inför älgjakten i höst, innebär att det kanske blir några köttbitar till goda grytor nästkommande år? 

Onsdagen startade med tvättstuga. Blir lite tvätt i samband med bakningen. Och dags att renbädda. Tvättmaskinen gick igång och stugan blev veckostädad då vi ändå hade maskinen igång. Vi hade inte en milliliter mjölk hemma så en shoppingrunda planerades under dagen. Men här såväl som i Skåne far vi inte ifrån maskiner som jobbar. 

Därför med huset nystädat, tvätten på torkvindan gav vi oss iväg till affären. Jag startade med att gå in på förbutiken för att lösa in en skraplott som jag vunnit på i förra veckan. Linda expediten lyckönskade till vinsten och då jag bett att få ersatt med ny lott, spottade hon på fingrarna och med en inlevelse som troligen inte ingick i priset, valde hon fram två nya lotter. Mumlande om att de var nog lyckolotterna för denna vecka, sträckte hon fram dem för att scanna dem i kassan. Samtidigt blev allt svart i butiken. Blipp blipp hörde jag trots att det blev i övrigt helt tyst. Fläktsystem och allt tystnade. Troligen har de någon form av batteribackup i sina kassaapparater, eftersom mitt köp blev färdigt. Sen var det bara att traska ut ur affären. Då det blir strömavbrott evakueras butiken. Så snällt vandrade vi ut och hängde utanför affären en stund. 

Även Systembolaget hade blivit evakuerat, och då vi suttit på bänkarna utanför butiken en kvart, kom personal från Systembolaget ut och informerade. De hade varit i kontakt med Vattenfall som sagt att avbrottet troligen inte var avhjälpt förrän vid 18-tiden. 

Jaha, här satt vi och klockan var 15.15. Maken och jag tittade frågande på varandra. Vad göra? Vinden var sval och vi var inte klädda för att sitta i nästan tre timmar på byns bänkar. Strömavbrottet hade lamslagit hela Tärna fick vi veta så gästa kaffe hos någon var uteslutet. Vi beslöt oss för att köra hem igen. Där har vi i alla fall gasolkök så vi kan koka lite kaffe. 

Vi körde hem till stugan, och maken sa att han skulle rigga upp gasolköket på altanen. Jag menade att vi kan väl kika om vi har ström i stugan. Vilket vi hade. Så på med kaffet. Jag slog en signal in till ICA för att höra om de fått tillbaks strömmen, men nej. Fast de kunde meddela att delar längst väst i byn hade fått tillbaks den, så hopp om att den skulle komma inom det närmsta sa de…..

Medan vi avnjöt vårt kaffe lät det pip pip om mikrovågsugnen vid ett flertal tillfällen. Den piper då strömmen kommer tillbaks, så förmodligen hade vi flera små strömavbrott under vår fikapaus. Svägerskan dök upp i samband med att vi drack kaffe. Hon lät meddela att Vattenfall hade aviserat strömavbrott till kvällen. Klockan 21.00 och hela natten, var hon informerad. Hon undrade om inte vi också blev varslade om dessa planerade underhållsarbeten? Jodå, svarade vi. Men de ligger hemma i postlådan i Skåne. Trots makens vädjan om att få dem via SMS klarar inte Vattenfall av att ge oss den tjänsten, inte då vi enligt maken vill ha både e-post och SMS. Då blev det ingetdera. 

Men jag passade på att ladda upp alla mina ”devicer” så jag inte skulle bli rådlös under kvällen. 

Åkte till affären så vi var där strax före klockan 18.00. Inom på systemet först. Talade med expediten i kassan om hur länge de varit strömlösa. De hade fått tillbaks strömmen men blivit tvungna att utrymma butiken två gånger till innan allt verkade klara sig resten av dagen. 

Kul att det händer något häruppe. Spännande hur vi reagerar på dessa infrastrukturstörningar. 

Väl hemma i stugan igen fick vi en sen middag, med en pipande mikrovågsugn. Precis då jag skulle till att diska gick strömmen igen. Hurra tänkte jag, slippa diska. Men den glädjen var kort. Nu får jag skynda mig för 21.00 tar de strömmen igen. 20.40 var allt snyggt i huset och vi slog oss ner och inväntade det stora långa avbrottet, men det blev inget!! Då jag kröp till sängs efter midnatt var det fortfarande ström i ledningarna som vanligt. 

Idag medan jag satt och skrev ihop det här, SMS;ade sonen att strömmen stängs av idag 8 augusti klockan 23.30 till kl. 5.00 imorgon bittida. Så nu får jag ladda mina devicer igen!!

Och vi tar det säkra före det osäkra. Dukar kvällens planerade grillmåltid på papperstallrikar. Så disken av bestick får anstå till morgondagen