Kalaskaka

Jag letade i befintliga kok- och bakböcker efter något recept som innehöll sådana ingredienser mitt skafferi innehöll. Men som vanlig är vid sådana undersökande expeditioner är det alltid en eller flera grejor som fattas. Hade inhandlat några fina nektariner på Konsum då jag var i Tärna, utan att ha några baktankar vad göra med dem. Jag köpte alla de saker som jag behövde för att göra en smörgåstårta. 

Denna idé om smörgåstårta som jag fick då jag talade med en svägerska om vad det fanns för möjligheter till catering häruppe i Lappland. Fick tips om ett näringsställe som förmodligen skulle kunna hjälpa mig att göra en smörgåstårta. Jisses, smörgåstårta är JU det enklaste som finns, jag hade bara inte tänkt tanken på detta alternativ. Ha ha ha, skrattade jag, tack kära svägerska. Du löste problemet för mig. Matlagerskan i mig har blivit bekväm, men vill ändå få ställa till lite fest då och så. Däremot fanns det ingen tårta till kaffet med i planeringen. Detta grämde mig lite. 

Så jag letade igenom de böcker jag har efter recept. Letade på internet efter något recept. Det slutade med att jag fick göra som Kajsa Warg. I alla recept jag läst fattades jag en eller flera ingredienser. Så vad göra?

Kollade skafferiet och beslöt mig för att göra ett försök.

Såhär gjorde jag:

Inga-Lills hastigt påkomna Mandel-Nektarin-tårta. 175°

1 3/4 dl mandelmjöl

1 3/4 dl socker

125 gr smör & raps, flytande

3 ägg

3 msk vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

3 dl vispgrädde

1/2 tsk socker

2 gelatinblad, hade inte fler i skafferiet men det var tillräckligt.

2 msk Kahlua

25 gr vit choklad, finriven

3 nektariner skivade 

Smörj och bröa en låg form med veckad kant. Lägg ett bakplåtspapper i botten på formen.

Jag mätte upp mandelmjölet och sockret, rörde ihop och ställde skålen på vågen. Sprutade ner 125 gr smör och raps. Rörde sedan ner äggen, ett åt gången. Blandade vetemjölet med bakpulvret och siktade ner detta i ägg-mandelmjöl-blandningen. Hällde smeten i formen, och gräddade 30-35 minuter.

Lät kakan kallna. Och under tiden den kallnade fortsatte jag med:

Blötlägg 2 gelatinblad i kallt vatten minst 5 minuter. Skiva upp nektarinerna i fina klyftor. Vispa grädden. Krama ur de blötlagda gelatinbladen och lägg dem i en kastrull med 2msk Kahlua. Värm försiktigt och så fort gelatinbladen lösts upp ta kastrullen från värmen. Rör ner en rejäl klick av den vispade grädden i Kahluan och häll sedan ner den i den vispade grädden. Bred ut över den nu kalla mandelkakan. Dekorera med nektarinskivorna, strössla över den finrivna chokladen. 

Kakan blev uppskattad, även om någon undrade över om det var en parmesan-gräddtårta? Den finrivna vita chokladen kom till i sista stund som en kompromiss. Hade annars tänkt att pensla nektarinskivorna med en geléglasyr gjord på multisocker/vatten med några droppar citron. Dels bevarar denna glasyr både färgen och fukten på frukten, och förhöjer även utseendet på kakan. 

Knepet med att röra ned lite av den ingrediens som gelatinblandningen ska ner i, gör att man får ett säkrare resultat. Risken om man häller ned den nyss upplösta gelatinröran direkt i grädden blir att den klumpar sig. Direkt den kommer ned i den kalla grädden bildas en klump, en stor gelatinklump. Örk, tvi. Allting förstört. 

Nu är det väl förmodligen inte så ofta husmödrar står och pysslar med att göra geléer och aladåber längre. Men om de skulle göra så en gång hoppas jag att mitt råd finns hos någon, längst in i huvudet. Så att de kan bespara sig misstaget med gelatinklumpen. 

Jag hade gjort två smörgåstårtor, en laktosfri och en för vanliga dödliga. Allt eftersom kvällen led tog gästerna från båda tårtorna, till synes utan urskillning. Inte mitt fel. Men inga allvarliga sjukdoms- eller dödsfall inrapporterade ännu, vid middagstid dagen efter. Och jag sade faktiskt ingenting om tårtan till kaffet efteråt. Men den var varken laktosfri eller ok för eventuella vegetarianer. Man kan ha agar-agar istället för gelatin, men jag har inte haft någon anledning ännu att byta ut dessa produkter med varandra. Och några 3 dl laktosfri vispgrädde ägde inte detta hushåll då jag uppfann min kaka. 

Det mumsades och avnjöts så kakan fick klart godkänt, jag lovade även att nedteckna recept medan det fanns kvar i mitt minne. Löftet är härmed uppfyllt. Och som vanligt glömmer jag att ta ett foto av kakan då den är färdig. får bli en bild av en kvarvarande bit. håll till godo.