The 14th of July

Today I got a request, my Froggy asked me how to do about remember special days. That man is growing old, as well as I grow an old woman, so those questions isn’t any weird things. We are not shy to tell each other. Days and weeks bypass, and we never noticed we have forgot to do this or  that until it’s over. And the shame appears, make us feel awful. 

We know, by now, but try to find finesses to remember. And my Froggy is a very clever guy. Today when he turned the page at his swedish calendar for next month, before he left for a trip to his summerhouse, he noticed 14th of July and the flag. I have told him that day is my day, and when it is a holiday in France I think they celebrate me, all french people… He asks me to tell how I want him to remember my birthday! Ha ha what a smart idea. Now it is up to me to decide, how important it is to me, getting greetings from him. 

I’m going to tell him a story from my childhood. 

I think I was about 5-6 years old, when we were visiting some friend. My fathers workmate and his family, wife and two sons. The man Hugo, told me immediately he always wanted a daughter but just got sons. I remember his way to express his wish, almost as like a daughter had a bigger value than sons had. Made me feel as a little princess. And after dinner we sat around coffee table. 

Hugo spoke to me and asked me if I knew what an important day I was born. At that time I wasn’t that witty I am nowadays. Otherwise I probably had answered: because I was born this day….

He ask me to sit on his lap and he gave me a hug, I felt the clear sniff from his snuff. I can after all this years still remember how secure and warm bosom he offered me. And how safe the fragrance from his snuff made me. I don’t know if he or I did enjoy this moment most. He had on his lap that girl he never got himself, and I who got full attention from a great storyteller!

Hugo was very interested in history, both Swedish and from all parts of the world. Hour by hour I could listen to him. Fairy tales or history from all world around, it didn’t any matter. Hugo was a master of telling. 

And now this evening he told me the story about the French Revolution and the storming of the Bastille. He was such a good storyteller, I clearly imagined the groups standing at the barricades, waving the banners. He showed me a book where there was a picture from this occurrence. And he finished this story by saying: therefore Inga-Lill, every 14th of July the french people has celebrated this very day after the year 1789. But last years they also have celebrated you!!! Happy to get a “daughter of Marianne” here in Sweden!! 

In my whole life I have had a feeling when I see it is a holiday in France, they celebrate ME and some thoughts of their Bastille…..

Hugo is dead since long time, but I had the honour to have him as my patience when I worked at a old people’s home and we spoke a little. I asked him if he remembered that day when he told me the story about ME and the French Revolution. He didn’t but he remembered I always was very keen to listen to his stories, and he envied my father who had got such a daughter. 

Some people never leave this earth in someones memories. 

I sent this story to Froggy and asked him, if I am allowed to publish this story, which never had been recorded if he not had asked me about any birthday celebration. And his answer was quick. 

He said: Mais biensur, suits-je bête! 14 juillet, la Bastille. Pourquoi n’y ai-je pensé avant?

And I will publish the story today. If I delay the publishing I erase and change the text many many times. And I doubt some stories never get better out of that grammar exploration.

And another gift in advance to me, is realised. I have to live at least 10 years more to earn all this gifts I have got in advance.

Och nu svenskan

Jag fick en förfrågan idag, min Froggy frågade mig hur han skulle göra för att komma ihåg en speciell dag? Den mannen åldras precis som jag, så frågan är inte på något sätt konstig. Vi är så goda vänner numera att vi kan tala om dessa problem som följer med tidens gång. Dagar och veckor passerar och man upptäcker inte att man missat någonting förrän det är försent. Skammen då man inser sin glömska får en att må dåligt.

Vi vet vid det här laget om våra små glömskor, men försöker att hitta på trick för att komma ihåg. Sedan är min ”groda” en klok kille. Idag då han vände blad i sin svenska almanacka, innan han far iväg till sin sommarstuga, noterade han den fjortonde juli och flaggdagen. Jag har berättat för honom att flaggdagen är för min födelsedag, samtidigt som jag talat om för honom att jag är övertygad om att det är därför de har helgdag i Frankrike…. p.g.a. min födelsedag. Han ber mig om hjälp att berätta hur jag önskar bli gratulerad. Smart kille, som jag sa. Nu lägger han ansvaret på mig, hur betydelsefullt jag anser det är att bli gratulerad av honom. 

Och jag ber att få berätta en historia för honom, från min barndom, som har anknytning till Frankrike.

Jag tror jag var 5-6 år gammal, då vi gästade några vänner. En arbetskamrat till min far och dennes familj. Hustru och två söner. Arbetskamraten, Hugo berättade för mig genast vi hälsades välkomna, att han alltid önskat en dotter. Jag minns hans sätt att säga det, fick det nästan till att låta som om döttrar hade ett högre värde än söner. Han fick mig att känna mig viktig, nästan som en liten prinsessa. När vi efter maten satt i rummet för en kopp kaffe, frågade Hugo mig, om jag visste vilken speciell dag jag hade som födelsedag. Om jag varit kvicktänkt hade jag väl kommit med ett svar, det är för att jag är född denna dag… men jag svarade inget. 

Hugo tog upp mig i sitt knä,  gav mig en kram, jag minns värmen, den svaga doft av snuset han alltid hade inlagt. Att det kändes tryggt i hans famn. Han satt med tösabiten, tösen han aldrig fick själv, på knäet och tösabiten njöt av uppmärksamheten från denna utsökta historieberättare.

Hugo var mycket intresserad av historia både svensk och Europas historia. Timme efter timme kunde jag lyssna på honom. Sagor eller om han berättade om historien genom tiderna. Han var en mästare på att berätta, både sagor och sanna händelser.

Och nu denna kväll berättade han för mig om franska revolutionen och stormningen av Bastiljen. Han talade om detta för en liten tös så att det blev spännande,  jag kunde se hur folket stod på barrikaderna med viftande fanor. Han tog fram en bok och visade mig bilder från denna händelse. Han avslutade sin berättelse med: därför firar fransmännen denna dag sedan 1789, den fjortonde juli. Men sista åren har de även firat även dig, glada att ha fått en svensk dotter till sin Marianne. 

Hela mitt liv har jag haft en känsla av att Frankrike firar MIG och några tankar på sin Bastiljen… 

Hugo är död sedan länge, men jag hade glädjen att ha honom som min patient då jag jobbade på ett äldreboende, där vi även talades vid lite. Jag frågade honom om han mindes då han berättade för mig om min födelsedag och franska revolutionen. Han kom inte ihåg just det, men han mindes mig som en mycket idog åhörare, och han avundades min far att ha fått en sådan dotter. 

Somliga människor lämnar aldrig denna värld i vissa människors minne.

Jag skickade berättelsen till min fransman och frågade om jag fick publicera den. Denna historia hade aldrig blivit nedtecknad om han inte frågat hur jag önskade bli uppvaktad. Så jag ansåg det vara en ypperlig present för min del. Och froggy tyckte det var bra. Men han svarade att han inte tänkt på sammanhanget mellan deras nationaldag och min födelsedag tidigare! 

Han sa: Mais biensur, suits-je bête! 14 juillet, la Bastille. Pourquoi n’y ai-je pensé avant?

Nu publicerar jag den idag, får den ligga kvar kommer jag att fila och ändra på den. Vissa historier vinner inget på att granskas ur grammatisk synpunkt. 

Och ytterligare en födelsedagspresent är avverkad. Jag får leva minst tio år till för att komma ikapp alla presenter jag tagit ut i förskott.