Dumplings or what?

Swedish below this time

I can never stop feel astonised about all this new possibilities following the communication technic. Every day I get in touch with some inventions which makes me surprised. And impressed. Yesterday we visited my son. We almost always bring our iPads when we visit him. New questions about how to do and what to do, comes up all the time, and we have to get continuously help . Have to get our knowledge about IT developed and answered. When we were on our way back home my iPad called from the backseat of the car. I smiled and told my husband it was Vicky who missed me at the bridgesite. I tried to reach the iPad but my arms were too short. Had to let the call become unanswered. But after all, to my iPad at backseat in my car that lady from Saskatchewan called! 

I remember when we my husband and l had bought our first mobile phone, we made a phone call  home from car, just to tell the other one who was in house, to put the kettle on. We hadn’t any other errands. Had to make up things to ask for, just to use the phone. 

Yesterday when we, Vicky, the Saskatchewan lady, and l sat waiting for our tournament to start, Vicky told she were awaiting her kids for supper that afternoon. I asked what she would serve for dinner and she told me, pasta philly with cheese and spinach. What is that? Philly with cheese and spinach, l asked? She started trying to explain. Pastry she told me. But pastry…what kind. I heard her stress, difficult to explain when we write in chat. She said after a while, l will show you after the tourney. And when we had finished the tournament she called at Skype and showed me that nice small bags of philly-dough she had filled with a tasty cheese and some spinach. She intended to bake them in oven. They looked like those dumplings which is common among Chinese dishes.

And l thought, here we sit with this vast ocean and half a continent between us, and talk unmolested, and show each other the latest bakery and handicraft we have made!!  Allow me to be impressed! 

Vicky has those latest weeks asked about her postcards, hadn’t they arrived yet? She wrote them when she made a cruise in Caribbean in the beginning of January. And at last i got them after almost six weeks. We laughed a lot and blamed the postman being a bad swimmer. 

We report the weather daily and she is a bit jealous at me when l tell her l have almost spring in my part of Sweden. Show her my small primula veris growing in our garden. She says brrrrr and tell she has -29 degrees below. But next week she will take a trip to California and a relative she has there. I ask if she has to send her long johns for cleaning and feel necessary take that trip to warmer part of the world during those days when her laundry being done?  She laugh and l get the answer, she hates the cold winter. And she longs for spring and warmth. I don’t know if l dare to tell her, we long for the snow and ice we are going to till Easter. To our little cottage and the fishing through hole in ice, the coffee boiled over a campfire and the BBQ sausage. The meetings with our relatives during Easter days and some parties with good food and nice company. 

But l know she knows. She use to follow me wherever l go, she find me at skype and we chat for a while. Next weekend she will follow me to Germany. And we  talked and socialised when l was in Paris last fall. So she reach me everywhere.

But Vicky isn’t as much mobile as l am. When she were travelling in Caribbean she didn’t allow me to follow, when she is by her daughter in Winnipeg it has happened l also was visiting Marys house. I am curious if l may follow to California? Thrilling. Have to wait and see. 

This story will become continued, somehow…..

Någon klagade att det saknades svenska, så här kommer den. Var så goda

Dumplings eller vadå?

Jag kan aldrig sluta förvånas över alla dessa möjligheter som följer med teknikens utveckling. Nästan varenda dag kommer jag i kontakt med nya upptäckter och uppfinningar som gör mig häpen.  Jag är imponerad. Igår var vi hem till sonen. Så gott som alltid då vi åker hem till honom, medföljer våra surfplattor, våra s.k. Paddor. Nya frågor om hur man ska göra det eller det, och när det ska göras på paddan, dyker upp hela tiden, så vi behöver fortlöpande hjälp. Vår kunskap om IT behöver både utvecklas och frågor runt den besvaras. 

På väg hem från sonen började min padda plinga i baksätet på bilen. Jag log och berättade att det var Vicky som saknade mig på bridgesiten. Jag försökte nå paddan men mina armar är för korta. Jag fick låta samtalet bli obesvarat. Men tänk ändå, ett samtal till paddan, i baksätet på bilen, från Vicky, som ringde från Saskatchewan! Jag minns då vi köpte vår första mobiltelefon, vi ringde hem till den av oss som var kvar hemma, och bad henne/honom att sätta på kaffepannan. Vi hade oftast inget annat att prata om så vi fick hitta på en anledning, så att vi fick användning av telefonen.

Vicky och jag satt igår och väntade på att vår turnering skulle börja och Vicky berättade att hennes barn skulle komma på middag till kvällen. Vad ska du då bjuda på undrade jag. Pasta och ”Philly med ost och spenat” sa hon. Vad är det, philly, undrade jag? Vicky började förklara, pastry sa hon, men jag hörde hur jobbigt hon tyckte det var. Inte lätt att förklara på kort tid och i den chatruta som vi har på bridgesiten. Jag ska visa dej efter turneringen sa hon. Då vi spelat färdigt kallade hon mej på skypen och jag fick se de små söta degknytena hon färdigställt av filodeg, som hon fyllt med en god ost och spenat. Klara för att bakas i ugnen. De påminde mig om de dumplings som man stöter på på kinarestauranger. 

Men jag kom även att tänka på, att här sitter vi med den stora Atlanten och en halv kontinent mellan oss och talar obehindrat, och visar varandra de senaste hembakta eller broderier och hemslöjd vi gjort. Tillåt mig att få vara imponerad!

Vicky har de senaste veckorna undrat om hennes vykort har kommit fram? Hon skrev dem då hon gjorde en Västindienkryssning i början av januari. Och till sist, häromdagen kom de fram efter nästan sex veckor. Vi skrattade en hel del och var överens om att den postmannen var en verkligt dålig simmare. 

Dagligen rapporterar vi vädret för varandra, och Vicky är lite avundsjuk på mig då jag berättar att vi har vår i min del av Sverige. Visar henne mina små primulor som blommar i trädgården. Brrrrr säger hon och rapporterar -29 just idag. Men nästa vecka ska hon åka till Kalifornien till någon släkting där. Jag frågar om hon måste skicka sina långkalsonger till tvätt och känner sig tvungen åka till värmen tills hennes tvätt blir färdig.

Skrattande förklarar hon att hon hatar den kalla vinter de har för tillfället, och att hon längtar till värmen. Jag vet inte om jag törs berätta för henne att vi längtar till den vårvinter som möter oss vid stugan då vi far dit till påsk. Snö, sol, isfiske, koka kaffe över öppen eld och grilla några korvar. Möten och samkväm med släkt och vänner som vi har då vi är däruppe. 

Men jag vet att Vicky vet, hon brukar följa med på våra resor. Vi skypar och småpratar en stund varthelst jag reser. Till helgen får hon hänga med till Tyskland och i höstas var hon med då vi var i Paris. Hon når mig överallt.

Fast Vicky är inte lika mobil som jag. Hon har bara en fast dator. Jag fick inte hänga med på kryssning i Västindien. Ibland då hon varit hos Mary, hennes dotter i Winnipeg, har jag fått följa med dit. Undrar om jag får följa med till Kalifornien nästa vecka. Spännande. Får vänta och se……

Denna berättelse kräver en fortsättning, på något sätt….