Inför jul

Tisdag hade vi beslutat att ha champagnefrukost. Blev ingen. Maken ansåg att han förmodligen var tvungen att vara ”körduglig” under dagen. Ok, får väl finna mig i det. Han var JU körduglig i lördags hela dagen då vi var i Tyskland. Så jag fick hjälpa honom med att svälja ner ouzon som serverades på den grekiska restaurangen vi hittat, och som vi gärna besöker igen. Men det har inte än så länge idag behövts några uppoffringar från min sida….ingen ouzo. Bara kaffe än så länge. Hoppas att han bryter sin körduglighet ikväll. Vi ska gå ut för en bit mat. Blir Glada Änkan, som vi minns sedan ifjol med glädje. Deras goulasch heter DUGA!! Men det är en ungrare bakom grytorna, så han vet hur det ska vara… 

Dagens hårda arbete bestod i att gå på ”Antikrundan”. Väninnan satt i fikahörnan och avnjöt en fika då vi långt om länge fått uträttat våra förbutiksärenden. Lillasyster med vidhängande unge dök upp och sällskapade oss en stund också. 

Nu är alla julkorten skrivna och skickade till dem som jag misstänker inte bor bakom skärmen lika mycket som jag… och så de utrikes vänner… Lustigt, jag har skickat till Norge, Monaco, Frankrike och Kanada. Och de kostar lika mycket alla fyra… så om jag ska skicka ett julkort till en vän i Helsingör kostar det lika mycket som till Vicky i Saskatchewan…. det är inte betalt per mil de vill ha. Ganska lustigt. Sen är väl snart den tiden förbi då man har kuvert i sina lådor hemma, brevpapperna har jag saknat ett par år. Förra året beslöt maken att vi skulle inte skicka kort till hans syster i Norge, då vi upptäckt hur dyrt portot var. Jag ringer julafton och önskar god jul istället, menade han. Systern var snacksalig och maken tyckte han borde inte vara för tvär. Han är ingen telefonpratare direkt… men samtalet kostade 3 1/2 gång så mycket som portot. Iår får syrran ett vanligt julkort, hon också…. med utlandsporto…

Jag kan väl erkänna, att jag stod en stund och valde mellan alternativen, köpa två häften julfrimärken 2×10 st eller 1×10 plus ett vanligt porto… jag skulle ha 11 vanliga julfrimärken. Jag beslöt mig för 1 + 1×10 st så det inte ligger överblivna i någon hörna till ingen nytta. Förmodligen blir de bortglömda om jag köper mer än de jag för ögonblicket behöver.  

Var inom på apoteket för att hämta ut lite insulin. Bad samtidigt att få köpa en Piller-plopper. Jag vet inte vad de heter men då jag lyckades hitta den på nätet häromdagen stod det att de fanns att köpa på apoteket Hjärtat. Bra tänkte jag, det är JU mitt apotek… men se där gick jag på en nit… de fanns bara att köpa via deras digitala tjänster…. jag stod framför receptarien och tappade hakan….”Så du menar att jag,…. gamla tanten måste köpa en dator för att få möjlighet att köpa en sådan mackapär som är till för gamla människor som inte lyckas trycka ut sina piller ur blister-förpackningarna??” Rodnande erkände receptarien att så var troligen fallet. 

Men idén om att hon skulle beställa den från sitt företag och att jag kunde komma in och få den över disk hos dem, mitt vanliga apotek då? Han stod länge och sökte information på sin dator, kallade på sin chef som också blev involverad i problematiken. Och de studerade sida upp och sida ner på datorn för att avsluta med ett beklagande och en huvudskakning…nej det var endast en digital tjänst. Ett litet försök att upprätta företagets renommé halvviskades fram av receptarien, att om jag hade ett mobilt BankID var hon kanske beredd att göra ett försök att hjälpa mig…. för att vara helt ärlig, vet jag inte hur hon hade tänkt att lösa det…??? Och om jag svarat: det har jag…hade jag då avslöjat att jag trots allt ägde en dator? Så jag sa, ge mig mitt insulin så får jag kolla med era konkurrenter om de har pillerploppern i sitt sortiment… 

Jag fick mitt insulin, men samtidigt sa receptarien att hon skulle skriva ett meddelande till höga vederbörande i företaget och berätta om att de borde få möjlighet att ta hem till sitt apotek av firmans sortiment! Bra tjejen tänkte jag…du har sett problematiken…

Kvällen på ”Änkan” blev mysig, trevlig. Hål i kassan men vad då….vi firar bara 53 år en gång… och jag var inte i skrivdugligt skick då vi kom hem. Tillika serverade maken ett glas limenad med tydlig smak av Frankrike-resa. Smarrigt.  Därav den fortsättning som följer….

Vaknade relativt tidigt dagen som följde. Tankarna som är de första i huvudet är…vilken dag är det?…. ska vi göra något särskilt idag? Ja bridgen ikväll…men annars? Nääää… verkar inte så. Ska jag sno mig på andra sidan och törna in igen? Eller ska jag vara en duktig flicka och stiga upp och vara en flink husmor, göra brunkålen till jul? Snodde mig först på andra sidan men sedan var det som om samvetet trängdes så att bingen kändes nästan obekväm… Jaha, acceptera att brunkålen bör göras. Och det är en av de tyngsta sysslorna inför julen. 

Då vi stod i affären förra veckan visade jag maken de fina ”korvar” med brunkål som fanns. Ahnä, menade han. Brunkålen släpper vi inte, inte ännu i alla fall. Ok, då har vi en dag som vi inte har tråkigt, menade jag. I skrivande stund är sista portionen vitkål färdigbrynt, väntar på att första braspannan ska bli färdig i ugnen. 

Förslaget mottogs först inte med förtjusning då vi satt vid frukostbordet, när jag sa att vi skulle göra brunkål idag. Som om gårdagens festyra skulle få ebba ut först, så där lite mjukt. Tankarna på att ha gjort jobbet med kålen hjälpte till att mjuka upp ebbandet….tror jag. 

Jag kommer ihåg att i min gröna ungdom blev ombedd av min mor: kommer du hem och skär kålen så gör jag brunkål så det räcker till er också. Ja ja, jag antog erbjudandet och på detta viset lärde jag mig hur vi tillagade detta udda jultillbehör. Jultillbehöret som det absolut inte går att avvara.

Resan jag sneglat på, att åka till Skottland 6 dagar över jul är idag slutsåld. Och ja, vi får väl stanna hemma och se Kalle Anka istället. Njuta vår brunkål och skinka. 

Skrivit lite mellan hushållssysslorna så nu går sista braspannan in i ugnen för färdigstekning av brunkålen. Ryggen säger också att den börjar känna sig färdig. 

Får bli lite soffsitt med några varv stickning eller en turnering bridge… under eftermiddagen. 

Middagen behöver vi inte tänka på. Vi köpte lite griljerad julskinka att ha till hands då brunkålen är färdig. Som en sorts belöning till oss. Med knäckebröd… ingen dålig mittiveckanmiddag