nedtecknade minnen och berättelser

Dementi

Jaha, nu har jag blivit så fullfjädrad skribent att jag till och med måste gå in och dementera mina skriverier. Dock beror inte, denna gång, att jag far med osanningar i skrivögonblicket. Detta fenomen beror istället på yttre omständigheter, folk ändrar på villkoren för mig. Vad snackar hon nu om? Jo det där med julgran… Men kära nå’n, det är JU en hel månad till jul, kanske du tänker. Men trots allt, kom det på tal förberedelser inför julen…har vi startat med några sådana??? 

Gårdagens höstterminsavslutning med mina bridgeelever blev ytterligare en punkt i tillvaron. Den ”lustiga” separationsångest som uppstår i avskedsögonblicket varje gång vi säger tack och adjö, den som utlöser små ”sista” frågor innan vi lämnar gruppen, blev igår kväll – hur har ni gjort inför jul? Maken replikerade då att: det mesta löpte planenligt – och då vi slopat julgran, var det återstående julpysslet ganska enkelt. 

Kvällens värdinna tyckte det lät hemskt att vi slopat ett av julens allra tydligaste symboler, julgranen. Detta lät sig inte göras, eller tillåtas så hon försvann för ett ögonblick, och återkom efter en stund med en pjäs i plast eller glas eller plastglas. Skrattande berättade hon att hon inhandlat denna pjäs på ett av våra varuhus som säljer en massa ”strunt som vi kan leva utan”, och hon köpte den då som det årets fulaste julattribut. Om den haft någon framträdande plats i hennes hem sistlidna jul vet jag inte säkert, men jag misstänker att den har haft det. Men allt är JU framför allt hur det uppfattas i betraktarens öga, så den kanske har imponerat på någon. Själv anser jag att den är sevärd bara av den anledningen att någon har gjort sig besväret att framställa den, massproducera och få folk att köpa den. Den berättar att till och med konserverad gröt (läs RisiFrutti) går att sälja, till och med utan någon reklam. Jag fick hålla den fina julgranen under resan hem, och då vi åt vår sena supé förgylld med en souvenirflaska från Reims, en stad i distriktet Champagne, hade maken bytt batterierna i granen och den stod bredvid oss och lyste upp vår höstavslutningsfirarmåltid. De gamla batterierna var slut, så de hade tydligen lyst upp julhelgen hos sin tidigare ägare. 

Därför kära läsare, vill jag berätta att iår har vi återinfört en julgran i vårt julfirande. Och därmed anser jag att jag gjort rätt för mig genom att upplysa er om att vi tvärs emot vad jag tidigare meddelat, vi har julgran i år också

Föregående

Novemberljus

Nästa

Midsommar anno datzumal…igen

  1. Margareta

    Åh, en så förfärligt helt underbar julgran!
    Har man bestämt att inte ha juldekorationer i sitt hem, men ändå känner liiite, så kan en sådan ”räli” gran få pryda mitt hem. Ska hålla utkik i såna butiker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén