Hösthosta

Så har vi drabbats igen av denna irriterande hosta, håller oss vakna om nätterna. Men det känns nästan som ett obligatorium att få en omgång, när hösten är i antågande. Men det är bara att hosta och se glad ut. Värst är det med detta ”tyck synd om”, vi vet inte vem som ska tycka vad för tillfället om vem. En sådan här förkylning går liksom upp och ner i intensitet. Just nu är maken uppe och kör dokumentförstöraren i ovanvåningen. Han har i flera dagar saknat manualen till vår nya örontermometer. Den som blev inhandlad efter vår influensavecka i våras. Vi log och sa att det var väl trevligt att vi fick användning för termometern….ha ha. 

Jag brukar gissa rätt på någon tiondel då jag känner maken på pannan, men han vill ha bevis! Dock har han börjat tro mig då jag ger vissa råd om hur man ska ta hand om sig under en förkylning. Men manualen dök upp och han beklagade sig att den var tjock som en gammal telefonkatalog. Så han är inte göralös. Inte jag heller. 

Blev kontaktad av stickerskan på Dikanäs marknad. Vi har ett gemensamt intresse i det här med handarbete. Jag hade sett hennes alster på marknaden, dock hade inte hon sett mina. Så hon undrade om jag hade en bild på något så hon kunde få se… Inga problem. Tog några av mina bilder som jag tagit som dokumentation efter att jag stickat i nya färger eller mönster. Hon tände på alla ”4”och sa att den skulle hon ha!! Jag sa att jag kunde ge henne telefonnumret till mössans ägare som bor i Umeå. Men jag tvivlar på att hon säljer den. Den var ett flerårsprojekt från min sida, att sticka i svart garn, men oj så glad hon blev då jag slutligen gjorde det. Men stickerskan i Dikanäs vill gärna att jag stickar ett möss- och vantset till henne. Just nu är även stickningen lagd åt sidan. Nu hostar vi och snyter, snyter och snyter. Inget kul att varken skriva om eller läsa om. 

Imorgon ska restskatten in till de där som aldrig är nöjda. Undrar om de jobbar som vanligt nu när allting flyter omkring. Vi har JU ingen regering. Kan vi göra som vi vill och skylla på att de var ingen styrande att ansvara för….? Hur ska det sluta? Vem tar över rodret. Känns som ett ställningskrig som jag aldrig upplevt tidigare. Första veckan/veckorna efter valet följde jag tidningar och nyhetssidor. Men sedan vi kom hem från Paris har jag skam till sägandes inte följt på samma sätt som tidigare. Det enda jag ser är att vem som än får ta på sig regeringsjobbet måste liera sig med de mörka krafter. Inte alltid men det dyker snart upp frågor som gör att saken sätts på sin spets. Onekligen lite tråkigt att dessa politiker som jobbat många år för att nå de positioner de har idag, ska behöva sälja sin heder.

Denna söndag som var hundraårsdagen av vapenstilleståndet efter första världskriget. Kanske inte blivit uppmärksammat här i landet så mycket som ute i övriga Europa. Men med den mångkultur vi har i världen idag, är jag glad att jag noterat det. När vi var på resa genom norra Frankrike och södra Tyskland passerade vi dessa enorma vidder som var slagfält under detta krig. Vår guide sa att det utkämpats så mycket meningslöst krigande här i dessa trakter vi passerade. Jag var tvungen att fråga honom om han kunde nämna ETT enda meningsfullt krig???

Veckan startade med gråmulet väder men uppehåll. Maken har pratat flera dagar om att han ska tömma trädgårdstunnan och ta in för vintern. Och byta till vinterdäck på bilen. Visserligen hastar inget av jobben, men det bara blir akut så där i ett huj, det vet vi sen tidigare år. Så nu beslöt han sig för att tömma tunnan. Medan det var regnfritt. Jag har själv mest tittat på insidan ögonlocken idag. Hostat och nusit, och sovit. Var så evinnerligt trött på mina deckare. Så jag tog hem en rolig bok istället. Har läst den tidigare, men underhållande och inte så engagerande… passade bra då jag hade halvtimmeslånga luckor i handlingen, då jag slumrade till. 

Skärpte till mig i eftermiddags för att spela min turnering med Vicky, vid 15.30-snåret. Hon hade mist sin bror i gårkväll, men ville trots allt spela. Kan ändå inte göra så mycket åt det hela, hon i Saskatchewan och han i Kairo. Men hon fick ett samtal ”hemifrån” som hon uttryckte det, mitt under turneringen så hon fick lämna mig. Kom en ny spelare och spelade resten av tävlingen med mig. Det är helt klart ännu svårare att ha långa avstånd mellan sig då man känner att livet går mot sitt slut. Jag vet att de talades vid dagligen, via Skype. Och just då hon sa det där med ”hemifrån” gav hon mig en tankeställare hur det är att flytta långt iväg, på grund av krig eller förföljelser. Skönt att man aldrig ställts inför ett sådant faktum. 

Men vet ni vad, jag har blivit utsatt för en äkta hackers. Ett brev skickat från min egen mailadress, med upplysning att för några veckor hackade denne hacker sig in i min dator. Och har med mina lösenord och allt full tillgång till allt vad jag skriver och gör, inte bara det jag publicerar utan även det jag försöker dokumentera för mitt eget minne. Först blev jag illa berörd, kontaktade sonen från en annan mobbe och frågade….vad göra. Släng skiten rådde han, och jag var inte nödbedd. Senare fick jag en bild av honom som han dokumenterat efter sin hacker. Jag struntar i om hackern följer allt vad jag gör på nätet, bara han inte snor mina pengar…. så sitter jag utanför ICA nästa vecka …vet ni vad som hänt…

Nu ska jag gå till sängs igen, nog den tionde gången idag. Men den är mysig sängen…. när man är febrig och yr….