Grattis på 80-årsdagen brorsan….

På väg…. mot stugan. Iår har vi gjort verklighet av det vi sagt så många gånger förut om åren. Inte jäkta. Ingen väntar oss. Ta det lugnt. Ingen brådska. Gårdagen tog vi oss upp till knäckebröd-fabriken strax utanför Leksand. En trevlig rastplats som vi upptäckt tidigare år, men vid tidpunkter då vi inte varit mogna för övernattning. Men dit körde vi under gårdagen. Anlände ganska sent och det var inte så många platser kvar. Fick ”knöka” oss in bredvid en fin gärdesgård som delvis var körd omkull….det var inte vi som gjorde det!!! Varmt under hela dagen gjorde att det var lite svårt att få svalt i husvagnen. Till slut var i nöjda för dagen. Kröp till kojs.

Vaknade av att en underbar kaffedoft kittlade mig i näsan. Upp och hoppa…. jag intog den annorlunda frukosten bestående av mitt vanliga bröd, dock ej rostat. In med pillren i munnen…så jag inte glömmer dem. Normalt river jag av ett blad i almanackan då jag tagit medicinen. Men idag hade jag ingen almanacka tillgänglig. Jag den där almanacksbitaren! Fick tänka….27:de juni Selma….kanske rentav Fingal också. Får kolla då jag anländer stugan. Men Selma-dagen!!! Stig!!! Idag skulle min brorsa fyllt 80 år, om han levt. Det är ändå hans 80-årsdag! Han gick bort i cancer då han var lika gammal som min son är nu…. tiden rusar iväg med oss. 

Hörde sommarprataren i tisdags prata om tiden som en exponentiell faktor…vad menar hon? Ordet exponentiell gjorde mig nyfiken. Jag fick försöka komma ihåg det…..slå upp det för att få den mer exakta betydelsen. Men då jag skulle googla på ordet hade jag redan glömt vad det hette. Hade en liten aning….den där kinesen som dubblade antalet riskorn för varje ruta på schackbrädet….nog har ni hört den liknelsen? Det han gör är exponentiellt. Och det känns ibland som tiden beter sig lite exponentiellt. 

Då jag berättade för min bridgepartner om ett parti jag spelat med en annan partner, då jag besegrade en av mina antagonister två gånger samma turnering och vann finalen….över honom!!! Jag berättade för min partner att det kändes riktigt exponentiellt! Klå honom två gånger samma kväll. Han, antagonisten, skriver sig som expert….och jag är bara vanlig dödlig bridgespelare…

Dagen idag har flutit på utan några större incidenter. Tack och lov har trafiken varit lugn och inget jäkt. Inte heller en massa vägomläggningar. Då vi stannat och intagit vår lunch, blev vi lite frustrerade. Vi hade precis packat ihop disk och höll på att flytta över i bilen. Då dök det upp ett gäng husbilar. De fullkomligt omringade oss. Framför, bakom och på vår vänstra sida….höger sida var sjön….. ett gäng på sju husbilar, de parkerade och började glatt rasta sina hundar några kom ut ur husbilarna med en mugg kaffe i handen. Ett glatt sällskap. Då jag talade med dem och sa att vi var på väg att köra sa de att de skulle bara rasta 15 minuter!! Vadå 15 minuter….vi ville iväg NU! Inte om 15 minuter. En av dem pratade engelska och jag fick förklarat för honom att jag inte tänkte vänta. Till slut steg de in i husbilarna och flyttade två av dem såpass att vi kunde lämna parkeringsplatsen. 

I Östersundstrakten kom vi att samtala med tre glada norskor som vi delade bord med vid eftermiddagsfikat. De var in till Sverige för en inköpsresa. Bodde i Tröndelag. Tänk, alla tider har det varit folkvandringar över våra nordiska gränser för att inhandla förnödenheter. Norskorna berättad glatt att de var in för att handla på Systembolaget, som de sa med näst intill andakt i stämman. Jag ville inte berätta om våra Tysklands-resor, eller Danmarksresor…. de hade troligen blivit avundsjuka. 

Ja, på detta viset firade jag brorsans 80-årsdag. Undrar vad han hade bjussat på om han levt