Stod och strök. Frottéhanddukarna är alltid ifrågasatta. Ska de strykas eller manglas? Säkert säger många att om man har torktumlat dem behöver de varken den ena eller andra. Och det kan jag hålla med om. Då är de JU så mysiga och mjuka. Med som den snålis jag är, så är de för många argument mot att använda denna torktumlare till allt man tvättar. Egentligen är det inte så många saker som går i torktumlaren, endast mina supertrasor, mina disktrasor. All annan tvätt hangs på tork. Gärna utomhus när vädret tillåter. Kör man dem i torktumlare kanske ni aldrig funderat var allt luddet kommer ifrån som samlas i luddfiltret. Jag lovar att det inte kommer från fabriken som producerar navelludd. De kommer från hushållets egna textilier. Och hur stora är de luddtussarna? Per tvätt? Multiplicerat med antalet gånger produkten tvättas… hur länge räcker en handduk respektive ett lakan? Om man nu vill veta kan man väga handduken då den är nyköpt och sedan väga luddet….. dividera med antalet tvättade plagg….och räkna ut hur länge handduken håller. Ni bör ta med i beräkningen att man använder icke handduken till den är helt förintad, nej då. Man vill JU inte skylta med slitna tråkiga handdukar. Så de går till påsen ”TRASOR” redan då det återstår 60% av begynnelsen…..jag lovar… Köpa kläder i takt med att jag förbrukar dem med hjälp av tumlare, känns inte som ett intressant alternativ heller för min del.
Jag ska inte be er kolla elräkningen och kolla vad en kilowatt kostar. Inte heller be er att räkna ut hur många moneysar det kostar för att torka en maskin tvätt i tumlaren….
Jag ska heller inte argumentera om vilken sorts energi vi använder oss av. Förnyelsebar eller ….. det har jag inte rätt till som står och förbrukar el på strykning av de grejer som man kan använda utan någon sådan behandling….
Först stryks skjortor och sådant som ska hängas på hängare. Sedan kommer handdukar och dukar. Sist de lakan som jag tycker blir bäst när de strykes. Inte manglas. Maken servar med att bära bort det strukna och packas in i skåp och lådor.
Plötsligt står han där med den där ljusgula handduken i frotté.
– Lustigt att vi bara har en, säger han….
– Men vi har aldrig haft mer än en. Och för den delen är den inte vår svarade jag.
– Jaså, menar han. Var har vi stulit den?
– Nej käre make, sonen har fått den av din mormors svägerska…Nu trodde jag han skulle tappa hakan. Som kippande efter luft frågar han….
– Min mormors svägerska???
Vagt minns han sin mormor som den gamla kvinna han brukade gå på visit hos då han själv gick småskolan. Då han, om han hade tur kunde bli bjuden på en bit färskost. Var det rätt dag stod oststöpan på spiselkanten. Med lagom ljummen mjölk och precis dithälld löpe. Sara brukade samla ihop en liten ”boll” av nyss bildad ost och bjuda det barnbarn som för den dagen avlade en visit.
Hans mormor dog innan han blivit tonåring. Därför är ”mormor” något han förknippar med mycket tidiga barnaår…..skulle vi då ha en tingest i vår ägo, som en svägerska till hans mormor Sara gett vår son?? Jodå, det var Astrid på Sjelmoen, precis inom norska gränsen som gav denna frottéhandduk som gåva till sonen då han var bebis. Hon var gift med en bror till makens morfar. Ha ha, hänger ni med.
Samtidigt skakar maken på huvudet åt att jag håller ”koll” på en sådan sak. Menar att man kan väl använda hjärnan till nyttigare än att ha denna kunskap om femtioåriga detaljer… ja kanske jag håller med honom, men jag mumlar till mitt försvar att om vi suddar ut alla sådana menlösa fakta innebär det att vi blir nästan historielösa… Visst är det tokigt att hålla reda på var en handduk kommer ifrån. Men samtidigt dyker en tanke upp i huvudet på mig. Alla dessa historiska fakta vi fått oss till dels genom lektioner i, både svensk- och världshistoria. Vad ska man använda dem till. Visserligen måste jag erkänna att jag har haft mycket glädje av dem genom åren för mitt korsordslösande. Men det är JU faktiskt en annan sak som inte heller är så viktig.
Häromdagen, då maken pockade på uppmärksamhet, han tyckte jag var alldeles för upptagen vid datorn, då sjöng jag:
jag lyfter ögat mot himmelen,
och knäpper hop mina händer..
till dig oh Gud som är barnens vän,
min håg och hjärta jag vänder…
Jag vet inte om jag mindes psalmen ordagrant, men en sak kan jag nog erkänna…. inte har jag haft så oerhört mycket nytta av att kunna den utantill. Eller kungalängderna i Sverige. Men att inte ha dessa fakta bakom ryggen, skulle det kännas tomt. Historielöst. Så den ljusgula vid det här laget väl slitna frottéhandduken får finnas i mitt minne som den gåva vi fick, sonen och jag då han precis dagarna innan blivit döpt i prästgården i Tärna.
Därför går meningar isär….ska man lära utantill, och träna minnet? Hjälper det? Jag frågar dej brorsan….hur var det med psalmverserna? Kan du dem?
Margareta
Jag har över fyrtio år gamla frottéhanddukar som gått i torktumlare sedan jag införskaffade dem! De är inte trådslitna, utan lika bra fuktsugande nu som då! Dessutom så mjuka mot det största organ vi har!
Vad är värdelöst vetande? Helt plötsligt har vi nytta av vår dolda kunskap. Den kan poppa upp när vi bäst behöver den! Eller för den delen med, långt efter vi hade haft användning för den!