Kaffekvarnen…the coffee grinder…

This time i want my swedish readers to have first option…. after a while you get it in english Vicky….

Usch och fy sa Vicky, då jag berättade för henne att jag varit och inhandlat en kaffekvarn. Och då jag försökte blidka henne med tillägget lite whisky och vispgrädde skrattade hon bara…. men vidhöll att hon förmodligen inte drack det heller…. Nu träffas vi inte så ofta att jag behöver bry mig vad hon tycker eller inte tycker om.
Vad skall jag nu ha en kaffekvarn till undrar ni? Det har varit på vår undersöknings-lista genom flera månader… först en elektrisk, men då våra diskussioner djupnat har alternativet handdrivna blivit mer attraktivt. Då vi började kolla sortimentet i Helsingborgs affärer skulle vi använda den till att mala kummin med. Vi hade en önskan om en bra kvarn att mala kummin, dels då vi ska baka tunnbröd, dels i viss matlagning. Vi gillar inte när kumminfröna ligger där hela, biter man i dem ger de en bitter smak i munnen. Fänkål går an, de smakar lite lakrits, men kummin….nej. Och de är svåra att krossa i en vanlig mortel, så som man gör med t.ex. kardemumma. Men vi la det projektet på is. Det är inte nära förestående med tunnbrödsbak. Och krossa till lite matlagning, ja det fixar vi med makens armstyrka.
Men så uppstår problematiken så här i packningstider. Hur gör vi med kaffebönorna som vi har med oss ut på fjället? De två senaste gångerna då vi varit i Helsingsborgs ädlaste kaffebutik för att få malt bönorna grövre så att de blir perfekta till kokkaffe, har de visat sig att de nya kvarnarna de införskaffat inte mal så grovt som de tidigare gjorde. När vi kokt kaffet och ställt det åt sidan för att ”sjunka” visar det sig att det inte fungerat. Vi har fått munnen full av något jolmigt grums…. örk tvi… så de senaste åren har vi fuskat och kokt vatten haft Nescafé, men vojne vojne…. vilken besvikelse.
Alternativet är Gevalia……. Hör ni? Gevalia!!!!! Är det ett alternativ? För en helsingborgare? Va?
Så vi beslöt oss…. Vi köper hela bönor och traskar upp till svägerskan upp i backen. Hon visade mig för något år sedan hur hon malde och bjöd på ett kaffe som var mycket mer aromatiskt än de som vi brukar ha till vardags.
Detta diskuterades vid middagsbordet igår. Men vi kanske ska slå svägerskan en signal och fråga henne så hon inte har kaffekvarnen hemma i sin bostad, utan att den är i stugan.
Fick veta att den varken var här eller där. Den hade JU flyttat till nevön i Storuman. Jaha, där rök de planerna på riktigt gott ”java” till de nygräddade våfflorna.
En annan svägerska brukar säga: man ska inte ”räken” ut nå’t i förväg. Henne citerar vi då vi råkar ut för en sådan besvikelse.
Nu blev hon däremot uppringd av maken. Den svägerskan har koll på det mesta om sortimentet på alla sekond-handaffärer norr om Östersund. Och hon blev ombedd att titta om hon kunde finna någonting som vi kan mala vårt kaffe i.
Dock kan vi inte vänta med beslutet att köpa kaffebönor. Så det bar iväg in till sta’n idag. Och då vi var på väg med bussen in till sta’n kom jag till att tänka på de kaffekvarnar vi förevisats i en affär, då vi jagade kvarn sist. Då för någon månad sedan, då vi sökte kryddkvarn till vår kummin. Vi började med ett besök där. Jodå de hade två olika kvarnar, med riktigt bra kvarnverk. Men oj vilket pris…. vi berättade för biträdet att vi inte var beredda att hosta upp de summorna förrän vi undersökt kaffebutikens eventuella kvarnutbud. Och sen bör vi JU kolla ”Claes i sjön” som är en annan butik med ett brett sortiment på lite av varje i köksattiraljer.
Claes hade ingenting i den vägen, handdrivna. Bara elektrisk. Inget vi är intresserade av. Kaffebutiken hade en, ett kvarnhus monterat direkt på en glasburk. Säkert prisvärd vad gäller kvaliteten på kvarnen. Dyr som stryk… men oj, vad man ska gräma sig då man tappat den glasburken i golvet… ibland kanske man ska ”räken” ut nå’t i förväg….
Vi köpte kaffebönor, omalda. Biträdet höjde lite på ögonbrynen då hon insåg att vi inte löst problemet fullt ut ännu. Men hon visste att kunden har alltid rätt, så vi fick våra tre hekto kaffebönor. Jag sa att vi är ägare till en yxa i stugan så på något sätt ska vi nog få till lite grovmalen kaffe. Min far sa alltid att norrlänningar kokte sitt kaffe på kluvna kaffebönor. Så vi får väl hålla kvar lite av den tron bland sörlänningarna.
Strosade tillbaka längs gågatan. Diskuterade. Hur göra? Men ingen av oss hade tänkt att åka hem förrän en kvarn av något slag var inhandlad. Så tillbaka till butiken med köksattiraljer.
Nu stod valet mellan den eller den. Vi stod i butiken, maken undersökte de två alternativen, jag önskade att han skulle välja den som jag ticket var snyggast, då kom jag att tänka på vad barnbarnet sa förra veckan. Då hon fyllde år. Och jag frågade henne hur det kändes att bli så gammal? Sjutton år. Hon tog sig en djup funderare, smakade på frågan riktigt ordentligt.

Känner ni doften?

Sedan kom svaret: Det var bättre förr….ha ha ha, vilken vitsig unge. Humorn i denna generation värmde mig om hjärtat, verkar som hon också ska klara sig i livet Nu tog jag henne lite ad notan och bestämde att den kvarn vi skulle ha, såg ut som de kvarnar jag minns från förr. Så det fick bli utseendet på kvarnen som avgjorde. Kvarnhuset var samma kvalitet på. Det blev en kvarn som blev 33 gånger dyrare än de tre hekto kaffebönor vi köpt. Men det jämnade jag till senare på ”Antikrundan” då jag hittade kaffebönor…omalda…lite billigare än de i fina butiken på Drottninggatan. Köpte någon hekto till…
Väl hemma till eftermiddagskaffet provmalde vi några skedar bönor. Vilken arom! Ahhh!!! I detta ögonblick fick jag kontakt med Vicky på bridgesighten. Hon undrade vad jag sysslade med idag ….skrev jag som vanligt eller??

The coffee grinder
Ugh and yuk, Vicky said when I told her I had been shopping a coffee grinder, and why. I tried to add my offer with some whisky and whipped cream…. but she only laughed and maintained it didn’t tempt her either. Anyhow we don’t meet that often I have to care about her opinion about boiled coffee. She prefers it brewed.
Why are we buying a coffee grinder you wonder…? It has been a subject for some time. At first an electric grinder, but we had some second thoughts. Maybe a manual mill was more attractive. We looked around in shops in Helsingborg for a grinder to mill cumin. But too expensive for our causes. Most of our needs when we use the cumin is when we bake bread during summertime. But now and then we want it in cooking. We don’t like the seeds in the soup when they not are crushed. Fennel will do, it has a nice taste of licorice, but cumin is too bitter in mouth. And cumin is difficult to crush in a mortar.
Suddenly we had a problem, those times when we are packing before our journey to cottage. What do we do with the coffee beans we buy before our leave from town? Last two years when we have made our scoter rides up to lakes among mountains we have had sever problems.
The coffee shop where we have bought our very important coffee has changed their grinders. They don’t mill them in “proper” quality any longer, not according to our wishes. When we have boiled our coffee and put the kettle beside the fire for a while, waiting for the coffee to get “ready” it hasn’t been as in former days. It has become a smudgy fuzzy drink. We have drunk some but spat and cursed over the nasty liquid. What a disappointment.
The alternative is named Gevalia…..what? Do you read me? Gevalia? Is it an alternative…. oh no, my dear. Not for an inhabitant in Helsingborg.
Therefore we decided. We buy whole beans, not milled. And walk uphill to my sister in law. Some years ago she showed us, she owned such a coffee grinder we needed. She milled and served us coffee from that grinder. Tasted delicious! How aromatic, mmmm….
We sat after dinner yesterday, planned buying these beans. Maybe we ought to give her a call and ensure the grinder is in her cottage as well
-No, dear she answered, it has found a new home by with son…. so the dream about fresh coffee, just baked waffles and grilled sausages in the cavity, a pit in snow flew away.
Suddenly we remembered an expression another sister in law use to say: you shouldn’t calculate anything in advance…. we use her expression when something like this happens.
Hubby called her, this one who not calculates. Thislady, his kidsister know about almost everything in all second hand shops north of Östersund. She was asked, looking for a grinder, a used one…
However we couldn’t wait buying coffeebeans. When we leave our town we might not get this kind, our favorite type.
So away to town and when we went by the bus i remembered the shop we visited some month ago when we chased for a spice grinder. They had some manual mills too. Asked hubby if we should look for a new one there. And so we did. Oh yes, they had two kind of grinders, both of them very expensive. But value. We told the saleswoman we weren’t ready to pay those prices before we had checked others stores for a cheaper one. We were visiting many stores, but a manual coffee grinder is not any wanted article nowadays.
We found one grinder in the coffee shop! Just this one and it wasn’t much cheaper. But the millhouse in glass! What do we have left when we have dropped it once in the floor? … sometimes you shall calculate in advance…
We bought beans, not milled. The saleswoman in this store raised her eyebrow when she discovered we hadn’t solved the problem with our grinder yet. But the customer is always right… we got our three hectogram of coffee beans. I told her we own an axe so if nothing else appears we cut the beans with that one. ? my father use to say this ”northern people” boiled their coffee out of half beans. And still people think something like that here in southern Sweden.
Walking along the shopping street we continued our issue. Buy the expensive one in the shop we visited earlier? Or?? I think both of us were convinced to buy one of those we had looked at. But make such big investments….at our age?
Back in the store hubby was examined which one was the best…i wished he would like the one i found most beautiful. Thought about my granddaughter and what she answered when i asked her last week: how do you feel getting this old? I asked her….she looked at me….tasted the words i said and after a while she answered me….with a glimpse in her eye: granny, she said, it was better in old times…. i laughed and found this humour was inherited somewhere from…
We bought the mill, the grinder which looked like the grinders i remember from my childhood. It costed 33 times what the beans costed… i made this deal more profitable when i found unmilled coffeebeans in my usual grocery shop cheaper than that fancy shop downtown..
Back home we tested the grinder and we had our afternoon coffee. What a fragrance when we got some spoonful from just grinded coffee…
When we sat at the table and I logged in at bridge site, and there she was, Vicky and she asked me…what are you up to today? Writing as usual or….