Detta är ett beställt arbete av min kanadensiska väninna. Det är enkel engelska och det följer en översättning efter skrönan
Wake me up before you go, go… there is an old tune i remember from my youth. And it had become a habit when i sit and write about smalltalk in my blog as i nowadays prefer to mention it. It started 8-9 years ago as a tried to write down memories from my childhood. From my family and the technical development i had seen throughout the years.
I have told about my first remembered christmas when i got a doll, a christmas gift BUT i had to share it with my kidsister!!! What! To share a doll with a sister who still was a baby, not even get on her own legs yet! I have told about my two elder brothers who send a New Year’s Eve rocket inside the room and the newdecorated wallpapers instead of out through the window,….and burned a black spot on the wallpaper behind the sofa, the couch… i have told when my uncle baptized my doll to the ugliest name i ever heard. Mona-Lisa. I have told about our shopping-tours to Denmark when i was a kid. I have written about when we got a refrigerator and i remember when we started to look at TV. I have told about my picture, a painting my uncle painted in his young days, with paint which never will dry…it was paint ment to be in a printer for books and posters.
My parents use to tell about their first experience of a broadcast on the “wireless”, they spoke about what we nowadays mean radio. If they ever had had any idea what the word wireless would be associated to, they never believed it.
And here i sit and write… not really wireless, because for the moment i have to charge my battery in my ipad. But after a while i will send it out in the “cyber space” as i use to say. And there it stays without any ties and boundaries.
I have told about when my husband and i celebrated our first christmas and we after all decided to buy a christmas tree. How my hubby wasn’t allowed to take the tree by bus and had to walk with this sticky tree in the cold winter evening that long way from city to our suburb. I have told about our journies through Sweden and what can happen along the roads. I have told about the winter weather when we spend the Easter in cottage. And how we get isolated in cabin when the hurricanes howling outside. And i think i have told about our facilities in our cottage, the loo about 30 meters west outside the cabin…and how long this way can be when it is bad weather. Or bad snow to walk upon.
How we make our bread in summertime to have as an “exchange” for the moose hunters..and their meat. I tried to describe the feeling the year after the one we had to cancel Easter journey to cottage, because of the surgery of my hubby’s colon cancer. How we despite all what had happened …once more get a marvellous spring and Easter up there, among mountains.
And why did i start to write in english? My bridge partner Vicky in Saskatchewan often get worried i have forgotten her and she use to Skype, and wake me up. It is in middle of the afternoon so i haven’t fell asleep, but sometimes I’m not aware it’s time for our bridge tournament. It is only five minutes left and she sees I’m not logged in. Then she skype and wake me….. yeah yeah… i say i will log in immediately, pls register us… Vicky has just woken up and she starts her day with that tourney. And i have often forget what day it is and even what time it is.
She has asked what i am doing this time a day when i forget this important time…playing with her. And i have replied a lot of times i am an “author” and write all this tales. Sometimes the subject is so simple she shudn’t believe if she was able to read. And of course her answer’s she’s not following swedish. I have told her, i will teach how to cut and paste my tales in google translator.
After all I taught her how to send e-mail. She wasn’t familiar how to do. But now and then i get an e-mail from her. And it is one of my favorite expressions: “i don’t know YET”. You can hear very clear i intend to achieve that knowledge too…. but she asked me to write one chapter in english for her to read and i have done….. now it’s up to her to cut and paste in translator in future …..
I got a magazine with knitting and she is so keen to hear if i manage to knit from this pattern, but oh my God how many abbreviations to learn before i can make it, but i will….
I think it’s one very important view of life….when we can say we haven’t done it …YET….
Wake me up before you go, go…en gammal sång jag minns från mina ungdom. Det har blivit en vana när jag sitter och småpratar i den här bloggen som jag numera kallar den. Startade 8-9 år sedan i mina försök att skriva ner minnen från min barndom. Minnen från min familj och de tekniska framsteg jag/vi genomlevt genom åren som gått.
Jag har berättat om min första jul som jag minns, då jag fick en docka, en julklapp jag fick dela med min lillasyster. Lillasyster som fortfarande var en bebis som inte lärt sig gå. Jag har berättat när mina två äldre bröder skickade iväg en nyårsraketer i det nytapetserade storarummet istället för ut genom fönstret. Orsakade en stor svart fläck på den nytapetserade väggen bakom soffan! Jag har berättat när min farbror Walter döpte min fina docka till Mona-Lisa, det fulaste namn jag visste. Jag har berättat om våra inköpsresor till Danmark, då jag var barn. Jag har berättat om Eriks tavla målad med färger avsedda för litografiska färgprintrar, färgen som aldrig ville torka…
Mina föräldrar brukade tala om deras första möten med dessa trådlösa sändningar som kallades radio. Om de hade haft en aning om vad som idag skulle associeras till trådlöst, hade de aldrig trott på detta.
Och här sitter jag och skriver, inte helt trådlöst för min ipad behöver laddas. Så för tillfället går vi på ström, paddan och jag. Men om en stund kommer jag att slänga ut det i rymden, i cyberspace som jag brukar säga. Och där kommer det att vara utan både några band eller gränser.
Jag har berättat om när maken och jag firade vår första jul, då vi i sista minuten bestämde att vi skulle ha en julgran, trots vad vi sagt tidigare. Hur stackars maken då han sent omsider hittat en gran, inte fick ta den med på bussen. Då han fick traska med detta stickiga träd hela vägen från city ut till Elineberg i den smällkalla vinternatten.
Jag har berättat om våra resor upp och ner genom Sverige, och vad som kan hända längs vägarna. Vintervädret under våra påskvistelsen i stugan har jag delgett er. Hur vi varit insnöade i stugan ibland, under snöstormar. Hur våra besök på utedasset varit rena rama nordpolsexpeditioner under dessa snöoväder.
Att vi bakar bröd sommartid, detta tunnbröd som vi använder som växelvaluta med älgjägarna. Jag minns när jag beskrev känslan då vi åter fick fira påsk uppe i stugan. Föregående år blev vår resa inhiberad i sista minuten då maken blev inlagd på sjukhuset för operation av hans coloncancer. Hur vi nästa år fick uppleva den fantastiska påsken med solen och snön trots de jobbiga vi genomgått.
Och varför nu skriva detta på engelska? Jo, min bridgepartner i Saskatchewan pinglar ofta på Skypen cirka fem minuter före vår turnering startar….och frågar: vad gör du? Har du nu glömt tiden igen? Och ja, det har jag. Jag har inte sådan superkoll på klockan då jag sitter och skriver. Jag förklarar för henne att jag är en seriös skribent….men gå nu och registrera oss för tävlingen…så ska jag logga in genast…svarar jag. Nyfiket har hon frågat vad jag skriver. Jag har gett henne adressen till mina jönssonminnen. Men hon svarar hon kan inte svenska. Då har jag förklarat hur hon ska klippa och klistra in texten i google translator. Jag ser hennes blick…som säger….kan inte. Men jag har fått henne till att använda e-post. Något hon inte hade någon rutin på innan…
Ett av mina favorit-uttryck är ”inte ännu” så då vi pratar om saker och ting avslutar vi alltid med ”not yet” då det är något nytt för oss.
Hon skickade mig en stick-tidning med trevliga mönster. Och hon är väldigt nyfiken på om jag klarar att sticka dessa mönster. Men det är en massa förkortningar vad det gäller alla dessa uttryck. Men jag ska klara det också…
Jag tror att en viktig åsikt i livet är ….när vi kan säga att vi inte gjort det….ÄNNU
Margareta
Det var JU trevligt att läsa detta på engelska! Tänk, jag förstod allting, men inte visste jag att just det ordet skulle stavas så!
Kul också att få lite uppdatering av vad du skrivit under åren. Det jag skrattat mest åt, är er tur där vindrutetorkaren gick sönder, och när den inte behövdes längre, för att vindrutan inte höll för stenskott. Jag skrattar faktiskt nu också, bara jag tänker på dråpligheterna du beskrev. Att det inte var så roligt, när det föregick, kan jag förstå, men så roligt att få läsa om det!