Livets stora gåtor

Ibland dyker det upp frågor i skallen på en som inte ens sju vise män kan besvara. Lite tråkigt tycker jag, då jag inte gillar att lämna en fundering obesvarad.
Efter avslutad lördagssupé satt vi och inväntade initiativet från den andre av oss…. disken….vem tar hand om den? Verkade som om köket stängt och personalen gått hem… så ansvaret vilade på någon av oss två, eller rent av ett samarbete? Ingen sa något men det rullades tummar och småpratades om ditt och datt. Efter mer än ett halvsekels äktenskap avläser vi varandra ganska tydligt. Ett leende i mungipan avslöjar att han sett mitt försök att maska från jobbet. Här är goda råd dyra.
Plötsligt, i mina försök att hitta ett intressant samtalsämne, byter jag omtag med mina knäppta händer. Oj så bakvänt. Att byta så att den högra tummen ligger överst då jag knäpper mina händer som till i bön, eller till tumrullning kändes oerhört bakvänt. Förvånat tittar jag på maken som också har tagit tumrullning som sitt lördagsnöje.
– Kan du fatta om taget och rulla på andra hållet utan att det känns bakvänt, frågade jag.
I normala fall skulle mitt sällskap rest sig upp och bett om ursäkt, de hade blivit kallade till ett viktigt möte. Men mitt sällskap och jag har inte så stora krav på intelligentian hos motparten. Istället försöker vi göra alla samtalsämnen intressanta. Så jag såg hur maken byte omtag…..provade tumrullning, ja, till och med såg jag ett litet pyttelitet försök att tänka på att om han skulle be en bön…. hur höll man då? Men han erkände att det bara var möjligt att göra på ett håll. Allt annat kändes obekvämt.
Där satt vi och hade vårt lördagsmys med tumrullning som huvudsysselsättning. Livets krav på vad som är spännande och kul ändras och tunnar ut med åren. Jag har någon gång tidigare i mina skrönor nämnt att maken anser sig vara världsmästare på att kunna ha tråkigt. Men jag bör kanske avslöja att jag är hans sparring partner i den sporten.
Plötsligt ser jag fenomenet med de knäppta händerna som fortsätter att fascinera oss. Va! Vad nu? Har du högertummen överst? Jag har den vänstra!! Har det något med könet att göra? Eller varför har du det bekvämast med högra tummen överst? Är det för att du är norrlänning? Näää det kan det väl inte vara? Var skulle då gränsen gå för byte? Och våra ätteläggar….ska vi ringa dem och fråga hur det har det med tummarna? Om det visar sig att dottern har som jag och sonen som maken…. ja då sitter vi där igen….kanske könet avgör, men frågan är fortfarande ….en fråga… maken föreslår att jag ska prova att skicka in en förfrågan till den panel som en gång ombads förklara hur navelludd uppstod. En panel med en massa lärda, från alla sorters vetenskapliga fakulteter.
Då jag fortsätter att ha det svårt med oklara svar och utredningar, blev det till denna lilla skrift som…. när du nu läst detta har förmodligen provat att kontrollera hur du har det då du knäpper händerna…. kan ge mig svar på hur du har det… det duger att göra helt anonymt.
Det räcker att du svarar H eller V för vilken tumme som är överst. Och M eller K för vilket kön du tillhör. Kanske jag på detta vis inte behöver tillskriva de lärde i panelen något om en så banal och förmodligen på intet sätt avgörande fråga.
Jag misstänker de fortfarande håller på att utreda varför det är vänstervirvel på vattnet i badkarsutloppet på norra halvklotet, och vise versa på södra