Fanns det fler gånger ordet ”kontingent” användes?

Idag då vi satt med vårt näst intill kalorifria eftermiddagsfika kom maken och jag att tänka på den förmögenhet som en gång hägrade då min mor kom med ett försäkringsbrev och sa att det var mitt. Jag hade att vagt minne av en äldre gråsprängd man som kom till vårt hem i min allra tidigaste barndom. Han tog aldrig av sig ytterrocken eller skorna. Traskade bara in i vårt hem med en myndig min. Satte ifrån sig sin portfölj och plockade fram en pärm och penna. Spottade på pennan, troligen en anilinpenna. Skrev in i sin pärm att han erhållit KONTINGENTEN. Jag tror mannen hette Muchart i efternamn, det lät onekligen lite exotiskt. På den tiden hette nästan alla människor namn som slutade med -son, så denne Muchart hade troligen utländskt ursprung med det namnet. Vilket gjorde att han betraktades med vaksamhet. Kriget låg inte långt tillbaka och man hade ju lärt att ”en svensk tiger”.

Mina föräldrar hade sina försäkringar i Allmänna Brand. Hade troligen hemmet och oss ungar försäkrade. Jag vet aldrig att vi hade något skadetillfälle.
Vid vuxen ålder kom min mor och överlämnade försäkringsbrevet till mig. Och överlät därmed också betalningsansvaret till mig. Jag hade vid det tillfället fortfarande ingen aning om att jag hade haft en försäkring som varit häftad till mig personligen, men det hade alltså varit så. Nu ville de inte betala kontingenten som vid denna tiden övergått till att betalas via postgiro, så Muchart hade väl gått i pension. Inte konstigt, han var en gammal grå människa redan då jag minns honom de första gångerna.
Försäkringen hade vid det tillfället övergått till att vara en ren livförsäkring. Hade under min uppväxt varit en sjuk-och handikappersättning. Åren hade påverkat behovet av olika försäkringsformer.  Diskuterade med maken om vi skulle fortsätta att betala för denna försäkring, men enades om att den lilla spottstyver som skulle utfalla till maken i händelse av min död var inget som påverkade vår ekonomi. Jag köpte tillbaks försäkringen, något mina föräldrar aldrig fick veta något om. Och summan vi fick var så liten att ingen av oss minns mycket av den…. det var under hundra kronor, kanske till och med under 50 kronor.
Jaha, det där kalorifria fikat då? Jo, vi bestämde oss att enbart en slät kopp kaffe skulle räcka idag då vi skulle ha tidigare mat. Som ersättning till de goda kakor vi brukar ha, läste vi veckans kakrecept i Allers. Läste högt; smör sirap grädde socker i kakan som var en sorts chokladtarté. Jag gjorde en snabb sammanställning av kalorierna. De var skönt att vi läste den kakan, inte åt den. Sen läste vi vidare om muffinsen, kladdkakemodell. Jag älskar inte kladdkaka. Jag har lärt mig att sådant kallas ”döbagat” och det bjöd man inte sina gäster på. Nä det var till och med så att tillställningen kunde inhiberas med kort varsel om kakorna råkade bli ”döbagade”
Men nu fick vi utrett det där med kontingenten, och kakor som innehåller en miljon kalorier, ja de läser vi till kaffet, istället för äter dem.