Kontingenten

Kontingenten

Det var en väldigt viktig uppgift att betala ”kontingenten”. Genom min barndom hörde jag då och då detta med: har du varit och betalt kontingenten? Idag snubblade jag över detta ord som helt plötsligt kom ut ur min mun då jag talade med ett försäkringsbolag. Blev själv förvånad över mitt ordval….var fick jag det ordet ifrån?? Hörde tydligt hur den unga dam jag talade med generat frågade vad jag sa… småskrattande fortsatte vi vårt samtal men jag valde ord som fick mig att låta lite mindre medeltida. När samtalet var avslutat frågade jag maken om han varit med om att betala kontingenten…. men han kunde inte minnas något sådant uttryck.
Då för länge sedan, då pengar fortfarande var ett substantiv, något man kunde ”ta på” inte bara ”skriva en eller ett framför”, då bar min far hem sin lön i ett kuvert fredag var annan vecka. Minns hur det klirrade då de tömde ut slantarna på Perstorp-plattan på köksbordet. Det gav en mer distinkt klang än det gjort tidigare. Innan den stora moderniserings-vågen drog fram, då man klistrade Perstorp-platta på sina köksbord. Då före detta, då det var den slitna träytan, lät det mer bara plopp plopp då slantarna mötte bordsytan. Sedan  jag började minnas var där en och annan sedel också i kuvertet, med de lät ingenting, jo kanske lite prasslande, så de minns jag inte så tydligt. Pengar lades i en hög till hyran, far fick en liten liten dusör för att kunna inhandla en ”feberfri” till helgen. Sen rafsade mor ner resten i sin pengabörs. Mor hade helt och hållet ekonomiansvaret i familjen. Men det fanns vissa saker som hon trots allt blev kontrollerad av fadern om. Har du betalt kontingenten frågade han då det började närma sig månadsskiftet. Jag kan inte komma ihåg att de någonsin glömde att betala densamma. Denna ”kontingent” som de kallade den, var fackföreningsavgiften. Den var lika viktig som hyran. Och fick inte glömmas. Visserligen var min far anställd vid vattenverket, kommunalt anställd, och något hot om konflikt fanns inte ”på världskartan” för hans del. Hans arbete hade lite av samhällsskydds-karaktär. Så konflikt skulle det förmodligen inte bli för hans del i alla fall. Men kontingenten,,,,den skulle aldrig slarvas med.
Mina föräldrar som var födda under första världskriget. De hade i färsk minne ofärdstider, arbetslöshet och svåra år. Så när de nu hade en fast inkomst, ett fast jobb skulle ekonomin skötas. Punkt slut.
Jag fick följa med mor ner till Folkets Hus där kommunal hade sin fackexpedition. Slantarna skramlade ner på skrivbordet hos tjänstemannen. Mor sträckte fram fars fackföreningsfolk och så stämplades månadens inbetalning i rutan som var avsedd för månadens stämpel. Denna tjänsteman var inte lika van med sin stämpel som postfröken på Norra Stenbocksgatan var för han styrde stämpeln med sin tunga, i alla fall såg det ut som den var med i styrningen. Men bra, nu var kontingenten betald för denna månad. Minns att jag någon gång i mina tidiga tonår fick förtroendet att traska iväg och betala denna kontingent. Och herre min je… vad det var viktigt att kontrollera att jag fått stämpeln i boken då jag kom hem.
Jag har senare i livet aldrig stött på detta uttryck, inte ens i korsord. Men idag poppade det ut ur min mun då jag skulle kontrollera hur det hängde ihop med ett medlemskap i en förening och en försäkring. Den unga damen fick aldrig veta mer om min kontingent.
Sitter här i soffan och döjer lite efter maten, skriver ner det här medan värsta ”kroppkaka-svimeln” lägger sig. I Norrland talar man om att man har palt-svimeln, då man har ätit lite för mycket palt. Jag brukar laga kroppkakor i stället. Men det kan bli lite mycket av det också… så vi känner av den en liten släng av den där svimeln