Vidskepelse och strumpstickning

Så var den överstånden för denna gången, fredagen den trettonde. Det är med en rysning jag drar bort bladet på almanackan. Har provat att ”glömma” dra bort det, ta två dagars lapp den fjortonde istället. Tala om stupiditet. Hur många gånger den dagen tänker jag på min lilla kupp jag har provat att göra mot ödet! Så många gånger att jag har varit disträ och råkat glömma andra viktiga saker som skulle ha gjorts. Folk småskrattar åt mig, men jag avslöjar att det är inte så mycket min vidskeplighet som avgör. Snarare att jag tycker det är kul med gammalt skrock. Hör till kulturen, anser jag. Fast jag är nog lite knäpp vad gäller att välja där man måste göra ett val. ”Min mor sa att du skulle ta” eller ”esicke desicke luntan tuntan” eller ”ole dole doff kinke lane koff, koffelane binkelibane ole dole doff, ärtan pärtan piff, ärtan pärtan puff, simmelimaka kockelikaka ole dole doff” är de tre ramsor jag tror jag behärskar hyggligt. Men det är väl inte vidskepelse? Eller är det det? Jag kör med dem och hamnar pekfingret på något som känns som en omöjlighet, så tar jag en annan ramsa och räknar om. Kanske litet fusk, men vad gör det?

Och vad har hänt då? Ingenting! Ja ska jag vara ärlig har det hänt lite trevliga saker istället. Som bridgespelare är en vinst i en turnering ett högt uppsatt mål. Vi är lite som skidåkarna. Inom tio bästa är bra resultat. Råkar det även, då fredagen den trettonde, bli en dubbelvinst, i två på varandra följda turneringar, ja då kan man känna av den euforin säkert en halv vecka…. hände denna fredag den trettonde! Har bara hänt en gång tidigare i mitt liv.

Vädret har blivit höstbetonat. Jag ser hur trädkronorna har glesnat i sina lövverk. Vi hade en stormig natt i veckan. Men det är ganska mycket löv kvar ännu. Som om inte bladen var avmognade ännu. Jag minns ett tidigare år, då jag gick och la mig på kvällen var det fortfarande ”lummigt” utanför fönstret. Och på morgonen då jag drog upp persiennerna efter den ovädersnatt som varit, var träden helt kala.
På vårt träd med Ingrid Marie-äpplen sitter de kvar äpplen ännu. Det är inget äppelår detta året som det var förra året. Därför är de inte så många som sitter kvar på trädet. Men de får sitta. Det är liksom om man ”gör vinter” om man plockar ner dem också. Slut på hösten. Nej vi drar på det en liten tid till. Riskerar dem hellre som fallfrukt än forcerar tiden.

Hade ett samtal med kusinen i veckan. Fick höra lite om släktforskningen han sysslar med. För tillfället är han mest på sin fars sida och letar rön. Det är på vårt bådas möderne vi är släkt. Så det blir mest att jag hummar och lyssnar. Han har lite historia runt personerna så det är intressant att lyssna på. Inte bara ”födda och dödda”. Utan lite var de levat och även hur de levat. Och han är långt tillbaka på ”dansktiden” då han berättar om vissa av dem. Men det kom en liten antydan att han hade något nytt även på vår gemensamma sida. Tyvärr kom vi inte att utveckla detta om ”Gustavsons” denna gång. Jag får försöka nappa i den tråden nästa gång vi talas vid.
Dagens kryss avverkat och samtalet med brorsan. Inget nytt på östfronten. Denna vecka hade vi fuskat och talats vid två gånger tidigare. Så det som hänt hade jag hört tidigare. Annars är det lördagspyssel som gäller, att prata med honom.
Svårt med sticket, det mörknar så tidigt på eftermiddagen. Och lampljus är inte detsamma. Sjalen färdigstickad. Den blev vacker. Men jag sneglar åt garnkorgen och har två nystan med betydligt ljusare garn kvar. Strumpor till dottern. Lättare att se i de ljusare färgerna. Lustigt att hon valt sådana färger. Hon sa en gång hon ville ha jordfärgat garn på sina strumpor, så de inte blev så fort smutsiga. Fadern upplyste henne då om det faktum att jordfärgade strumpor blev ”skitiga” lika fort som om de vore vita….att de inte syntes lika tydligt…jaja… ha ha… undrar om hon minns. Men valt detta ljusgröna för det är så snyggt.