Knapriga, lättsaltade med en rejält vidhängande fettrand. Jag minns hur de i familjen snällt lät mig få mumsa denna delikatess. Söndagsmiddagen bestod ofta av fläskstek i mitt barndomshem. Fläskstek med denna härliga svålsida. Och det dallrande fettet. Idag känns det vämjeligt att tänka på hur jag smaskade i mig detta med så stort välbehag, men det gjorde jag.
Skrattande kom jag att berätta om detta vid matbordet idag. Ja ja, sa maken. Jag har hört om detta förut, samtidigt som han skar bort den krispiga knapriga svålen på dagens middagsmat och skickade över till min tallrik. Vi hade inhandlat en bit fläskstek som de säljer på vårt ICA Maxi. Det var ju Antikrundan idag, med något gott inplanerat, något snabblagat. När vi intog vår mat blev det dessa svålar som kom på tal, de jag fått i min barndom. Jag erbjöd honom alla potatis och mitt vin om jag bara fick svålarna. Lite illmarigt undrade han om jag ville ha de begagnade också? De som låg på hans tallrikskant. De han fann omöjliga att tugga sönder utan att riskera tandläkarbesök. Men nej, där gick gränsen. Någon begagnad mat behövde jag inte.
Så stor är inte nöden ännu, tänkte jag. Men kom att tänka på mina funderingar runt vad vi unnar oss nuförtiden, och vad vi kanske i framtiden får se som det vi får övergå till. Det har blivit ganska vanligt att vi besöker affären strax after middagstid, om tisdagarna. Vi startar med en kopp kaffe och en ost- och skinkfralla på fiket vid ingången. Till det facila priset av 51.50:-. Som vi sitter där och har vår lilla fika dräller det in folk på caféet. Det är jämgamla med oss många av gästerna. En del slår på stort och intar dagens huvudmål där. Korv och mos, eller köttbullar och mos. Ibland ser man jobbare som kutar inom för en snabblunch. Då förekommer det att de har två korv med bröd i ena näven och en coca cola i andra. Man ser en del yngre människor som tar in en sallad, men lustigt nog, de är den yngre generationen. De i min generation har oftast bara en korv med bröd och ett glas vatten i andra handen. Idag var det fest för två damer, de hade köpt en wienerfastlagsbulle. Denna delades mellan dem, de tyckte troligen det blev för mycket med var sin. Svårt att dela en fastlagsbulle utan att man får jaga grädden då den smiter iväg i samband med slakten. Men de lyckades och fick njuta av lyxen att smaka båda två. Säkert veckans höjdpunkt för dessa damer. Så glada som de såg ut. Ja, kraven på vad livskvalitet är, krymper med högre ålder.
Häromdagen frågade jag min bridgepartner om han satt i kylskåpet och spelade turneringen vi deltog i. Jag visste han hade inte varit borta för att äta på den vanliga tid han brukar äta. Men fick till svar att söndagar åt han huvudmålet vid middagstid istället för vid femtiden som han gör de andra dagarna. Jag skämtade och frågade hur hans mage kunde veta att det var söndag så han skulle vara hungrig vid middagstid den dagen? Fick till svar något luddigt, ungefär som Skalmans ät- och sovklocka…
Väntade hem nya diskmaskinen idag. Jag har inte haft så rena händer och naglar på lång tid. Handdiskat i en hel vecka nu. Nja, vi har faktiskt skiftats om i diskbaljan. Jag bör inte ta åt mig all äran. Det är en av de sysslor vi kan göra gemensamt i köket, att diska och torka disk. Då råder fridens liljor….eller vad det heter. Annars tycks det som vi mer är i vägen för varandra då vi jobbar i köket. Nog står vi i vägen överallt. Än står maken och blockerar lådan med bestick och jag får vackert stå och vänta till han har hackat färdigt. Eller så hör jag honom utgjuta sig över att jag blockerar dörren till slasken…. jag brukar pysa därifrån och ta ett par varv på sticket. Skyller på att jag ändå bara är i vargen… insistera, nej det har jag slutat att göra.
Nu är den snart på plats kökshjälpredan, diskmaskinen. Den vi köpte med en trevlig reduktion på priset, då de hade kampanj i affären. Då vi kom till affären för att hämta maskinen visade det sig att vår maskin hade blivit förväxlad med en annan. Butiken hade fått hem en integrerad. Jaha, där stod vi….kört 2 mil i onödan. Diskussion uppstod, kände att jag ville ha kompensation för min ”bom-körning”. Då blev vi erbjudna en annan maskin med avhärdare, något som vi inte behöver här i Helsingborg. Den är 500:- dyrare men vi behövde inte betala den kostnaden. Så vi antog erbjudandet. Nu har vi en ”värsting” till maskin kanske helt i onödan
Margareta
Någon gång i tidernas begynnelse köpta jag påsar med fläsksvål. Dessa inköptes i Helsingör. Men snart tyckte jag bara att de smakade ”gris”. Det stank när jag öppnade den sist inköpta påsen. Så nu har jag slutat med det.
Men för några torsdagar sedan var jag och min kompis på Hyacint i Helsingör. De hade fläskestej på menyn. Den intogs och oboj vad gott det var! Svålen var precis så knaprig som den ska vara. Smaken av lagerblad satt i kött och sås. De frågade om vi ville ha pommes till detta. Åh nej, riktiga potatisar som man kan ”knottra” i såsen, det skulle vi ha.
Det var väl bra att ha avhärdare i diskmaskinen. Man vet ju aldrig när vårt vatten ska bli ”hårt”. Lycka till med inköpet!