Dagsljuset blir snålare för varje dag, men det innebär ju att vi närmar oss vändpunkten. Den tid då vi skruvar våra timers på andra hållet. Då vi krymper tiden för lamporna att lysa. Vissa saker är bara att vänta på. 

Jag läser mina ljudböcker utan problem med streamingen med mina nya höror, och stickningen jag just nu håller på med är ganska avancerad med ett räknande av maskor och att hela tiden följa mönstret. Sitter väldigt engagerad och i min egen lilla värld. 

Plötsligt när jag tittar upp har det blivit helmörkt. Men jag är en envis jäkel som kan sitta i timmar och återskapa det jag bestämde mig för i morse att riva upp och starta från början igen. Det är tredje vändan jag stickar vanten. Men nu måste jag bli nöjd för annars blir garnet alldeles för slitet. 

För några år sedan köpte jag en bok om att sticka vantar som de stickar dem i Lettland. De stickar oerhört vackra vantar därborta på andra sidan Östersjön. De har lockat mig många gånger och en önskan om att kunna göra en sådan vante har jag närt i åratal. Då jag fann boken om och med mönster på vantar blev jag glad, ville inte låta den ligga kvar i affären i Lund. Den har blivit mycket bläddrad i och mönsterna blivit beundrade, men jag har trots mitt evinnerliga stickande insett att jag inte varit mogen för dessa konstverk. Tills nu i höst, nu är jag i alla fall mogen att ge mig i kast med ett sådant mönster, även om jag kanske får ge upp. Men det brukar jag inte göra förrän jag gjort ett par seriösa försök. Och givetvis startar jag inte med det enklaste mönstret. 

Boken har ingen bra beskrivning. Det är absolut inget för en nybörjare. Man får själv klura ut vilka stickor man ska ha. Vilken garntjocklek är också ett mysterium. Men jag kände att jag borde våga att prova på. Om jag ska vara ärlig har jag provat att handla garn som jag trodde skulle fungera till dessa mönster tidigare, men de garnerna finns nu som mönsterfärger i vantar som är stickade. Så jag började verkligen om från början. De smalaste stickorna 1,5 mm fungerade inte. Då blev vanten lagom till en tumme. Detta upptäckte jag då jag stickat handloven och ett par centimeter upp. Nästa storlek på stickorna var 2 mm och nu blev det riktigt fint. Men fortfarande för små vantar. Maken tittade lite medlidsamt på mig då jag sa att idag ska jag riva upp och börja från början igen. Jag vet inte vad han medlider, är det att jag inte avancerar, eller är det för min envishet? 

Nu ikväll måste jag släppa pysslandet för jag har några svåra varv där jag inte ser skillnaden på det gröna och blå garnet. Får invänta dagsljus. Är man så korkad att man inte tänker på dessa saker då man väljer färger får man ta konsekvenserna. 

Veckan som gick har det varit mycket bussåkande. Först en dubbelrunda till min ICA-affär på Råå. Det tar drygt 45 minuter att åka från vår bostad till affären. Jag vet att det finns på närmre håll, men då måste vi byta buss, och det tar lite tid det också. Så vi håller fast vid vår gamla vanliga affär och åker den långa runda varje veckoshopping. Vi hade handlat färdigt och då vi kom ut ur affären såg vi bussen lämna hållplatsen. Ingen fara, det kommer en ny om tio minuter. Jag satte mig på hållplatsens bänk och plockade fram plånboken i min ryggsäck för att återskaffa mitt körkort efter ett apoteksärende. Bussen kom och vi klev på. Då vi var nästan hemma upptäckte jag att mina gå-stavar hade blivit kvarglömda vid bänken på hållplatsen! Det var bara att kliva av, korsa gatan och invänta nästa buss som tog mig tillbaka till Råå. En och en halv timme senare såg jag till min glädje att ”pinnarna” som jag kallar dem, stod snällt och väntade på mig. Den dagen åkte jag buss i drygt tre timmar! Men jag gillar att åka buss. Åker man så som jag gjorde den dagen ändras vyerna inte så mycket, men folket på bussen ändras hela tiden. Så man får sitta och beskåda denna minivärld som resenärerna på en buss utgör. 

Dagen efter berättade jag på stickkaféet att jag åkt buss nästan hela dagen förut, och mina medstickorskor blev nyfikna var jag varit och rest. Ett gott skratt utbröt då de fick höra om mina äventyr.