Jag tänkte att mina sidor här skulle bli en trevlig läsning har istället utvecklats till att bli gnällanteckningar. Jag ska inte säga att det var bättre förr, men man tager vad man haver. Även att berätta om

Jag som alltid sagt att min vårdcentral var en exemplarisk vårdcentral. Inga sopande under mattan. 

Idag trettonde (13) dagen med en envis förkylning. Förra veckan besökte jag vårdcentralen då jag femte dagen hade en stigande temp. Inte tillräckligt mycket för att åtgärda med annat en goda råd. Det tackade jag för. Men sedan hostan och snuvan bara blev värre gick jag in och läste min journal, för att kolla vad vi överenskommit. Mycket riktigt stod det att jag skulle höra av mig igen om det blev sämre eller om det inte gav med sig. Men det stod också antecknat att jag självmedicinerat med Alvedon och ett NSAID-preparat. Detta hade nog hamnat i fel journal eftersom jag är mycket känslig mot NSAID, och därför undviker dessa mediciner. Jag hade inte sagt ett knyst om alvedon heller, eftersom mina piller heter Panodil, strunt samma det är likadana preparat, men att det angavs två medikamenter som jag inte tagit och det jag hade tagit inte nämnts, gjorde mig lite vaksam. 

Jag tog ny kontakt med vårdcentralen dag 10 genom att skriva på deras meddelandesida då mina besvär inte avtog, snarare tvärtom. Dag 12 fick jag ett meddelande att jag kunde ta kontakt(!) via telefon, knappval 1. Dag 13 ringde jag upp, fick besked att de skulle ringa 8.47. Satt snällt och väntade. Ängsligt kollade jag att jag hade ljudet påslaget och bad maken ringa mig för en extra koll av ljud, vilket han gjorde 8.40.

Sedan satt jag där. Klockan slog nio, halvtio och inget hände. Hade mobilen i knäet. Inga appar öppna bara raka spåret öppet till mig. Kl. 9.55 blinkade telefonen till men jag hann inte ta samtalet, jag satt ju ändå förberedd. Tittade vem det var som hade ringt ”av misstag”? Vårdcentralen. Jag klickade på numret och blev än en gång uppkopplad på den vanliga svararen med alla dessa knappval. Bl.a. provade jag att bli kopplad till 1177 chatten. 

Jag låg nu inte på telefonlinje utan på en nätanslutning. Jag svarade snällt på alla frågor om varför jag önskade komma i kontakt med VC, fick redogöra för min längd och vikt, historik med alla möjliga krämpor mina tillkortakommanden med min immunbrist osv.

 Men hostan låg ändå som en tongivande huvudsak. Var den besvärlig då jag satt, låg eller när? Det var en massa frågor som även var så irrelevanta till mina besvär att jag klickade förbi dem. Då jag kom till frågan om jag hade några diagnoser måste jag erkänna att mitt tålamod tröt. Diagnoser? (med ett ilsket frågetecken) skrev jag, och skickade iväg det svaret. Kanske datorn blev sur på mig då den märkte att jag tröttnat. Jag klickade vidare och vidare utan att fylla i de uppgifter man bad om, de flesta som inte påverkade mitt aktuella problem. Slutligen tackade datorn mig och bad mig vänta kvar, sidan skulle laddas upp. Fem minuter …..tio… Jag klädde mig och beslöt att ta mig till vårdcentralen för att se om jag kunde nå någon person, inte bara dator. Det visade sig senare att efter cirka en timme jag blivit utloggad från den sidan där jag fastnade förut, den där de bad mig vänta kvar.

Då jag satt på bussen blev jag uppringd klockan 10.55 av en sköterska som ljuvt undrade vad hon kunde hjälpa mig med. I ett svagt ögonblick erbjöd hon mig en tid sent i eftermiddag, men då jag svarade att jag satt på bussen på grund av våra misslyckade tidigare kontakter, på väg ut till dem sa hon att hon skulle undersöka möjligheterna till en tidigare tid. Han bad mig vänta. ………… återkom sedan och sa att tyvärr var alla tider slut, det fanns ingen tid hos någon läkare denna dag, fredag! Jag sa att jag satt i alla fall på bussen så jag kom ut till dem så fick de upprepa det igen, att de inte hade några tider. Så idiotiskt av mig att försöka påverka deras rutiner med att berätta att jag kunde vara hos dem inom en halvtimme. Den som svarade före mig klockan 9.55 hade troligen fått en läkartid, hoppas att hen behövdes ännu bättre än jag.

Ska bli spännande att läsa vad de skyller på i journalen efter denna veckas kommunikation. Jag orkade inte tjafsa med dem längre, hoppade av bussen och vände hemåt igen. Kom inte och beklaga er att vi äldre inte klarar av datorerna, det är nog så att personalen på min vårdcentral blivit inmålad i ett hörn med all denna datorisering så att de inte klarar av kommunikationen med sina patienter längre. De skickar ut oss i cirkelreferenser, där man till sist hamnar på samma sida som man började, utan att ha fått lämna ett meddelande. 

Och den röst som berättar att de ska ringa upp klockan ÅTTA OCH FYRTIOSJU är inte uppdaterad till deras dagsschema. Annars ska det inte behöva bli en timme och åtta minuter försenat. Eller som i mitt fall två timmar drygt, då den andra signalen kom och jag lyckades hinna svara.

Jag har absolut inte varit otrevlig eller ”bitchig” förut, men då jag blev nekad en tid idag då vaknade bitchen i mig. Rejält! Är nu hemma i soffan igen och får ta till med ytterligare självmedicinering. Måste försöka återkomma till både matlust och en liten daglig promenad. 

Vad jag inte tänkt på är, kan det vara så att jag blivit nedflyttad till en lägre division att åtnjuta läkarvård, då jag passerade en nolla till min ålder i somras? Nej, fy mej. Inte ha sådana tankar. Men man undrar….