Oj oj oj, detta skulle våra mödrar se. Att deras ungar sitter och snaskar skräp till middag. Skrattande satt vi vid matbordet och gratulerade oss till att ha fått in en ny profession in i vårt hushåll. Vi har senaste året upptäckt att en sådan där ”french dog” är alldeles tillräcklig som en måltid till oss då vi varit upptagna med annat och inte känt för att stå och laga mat hemma. Sistlidna vecka fick vi i vår ICA-butik syn på den sorts korvbröd som möjliggör att fixa till sådana hemma, sådana där french doggar. Kikade på hyllan för dressingar och jodå, det fanns dressing speciellt för sådana anrättningar.
Tänk att man kan släppa potatis och sås-maten! Det är nog ett lika stort steg för oss som det hade varit om min far ätit det min mor serverade då de var sommarföräldrar till våra barn, då 9 och 4 år gamla, sommaren 1975. Enligt mina barns berättelse hade de övertalat sin mormor att laga spagetti med köttfärssås. Sonen har berättat att de stod bredvid mormor och instruerade henne hur hon skulle tillreda denna måltid. Malet kött bryntes och spagetti koktes. Hur anrättningen kryddades eller om det förekom annat än ren köttfärs har jag inte riktig koll på. Tror inte att barnen minns. Men en sak minns de. Då morfar kom hem från jobb, tittade han skeptiskt i grytorna och gick omedelbart och la sig med sin tidning. Det jörpet som han skådade vägrade han att ta i sin mun. Hellre en av hunger knorrande mage än riskera att dra döden på sig med den konstiga maten.
Nu har maken och jag gått ett steg längre i vår matkultur än min far någonsin gjorde. Vi hade korv och bröd till middag! Det är alldeles tillräckligt energiintag för oss gamlingar, speciellt som vi kan avsluta måltiden med en skumtomte som affärerna har i överflöd just nu.
Oj vad vi njuter åt att frångå gamla traditioner att det måste vara si eller så. Man har sedan barnsben lärt att en riktigt tillagad måltid dagligen är ett måste för att man inte ska lida ond bråd död, eller svåra tillstånd på grund av svår näringsbrist. Genom åren har vi visserligen haft de riktiga kastrullerna, inte aluminiumkastruller för att undgå åderförkalkning och hjärt-kärlförändringar. Men vi har generat saltat lite till på de osaltade rätter vi fått, och riskerat högt blodtryck. Vi har fått medicin av doktorn för de höga blodtrycket, och fortsätter salta maten.
Vi gräver så sakteligen vår egen grav. Och nu har vi introducerat en ny maträtt som är skämmigt slaskig. Korv och bröd! Med sådan där dressing, som jag brukar be expediten i affären att ta det lugnt med. Ska hon ösa på mycket, kan hon lika gärna spruta det på bröstet på mej, utan omvägar via brödet där hon sedan trycker in korven. För överflödet hamnar ofelbart på bröstet på mej. Antingen på min jumper/blus sommartid, eller på jackbröstet vintertid.
Vi har sedan minst tre år tillbaks fört journal på vad vi äter till middag. Nu kommer det en ny rätt in i den journalen. Ibland hör man uttrycket ”vad är det jag äter, ifall doktorn frågar”. Nu kan vi kolla i våra anteckningar, om den här nya maträtten kommer att ändra våra liv, och i så fall i vilken riktning.
Vad det än händer har vi skrattat åt våra modiga steg, allt var kanske inte bättre förr.
Margareta
Varm mat i magen är bra. Korv i bröd eller spagetti, spelar ingen roll. Jag kokte potatis och brysselkål, som jag sedan la riven ost på och swhis in i ugnen. Gott. Men visst är sås och potatis ett bra alternativ.
Sonen
Jag minns väl denna spagetti bolognese inspirerad av min uppfattning av hur pappa lagade rätter med färs. Min mormor hade ingen aning så hon följde tappert sitt 9 åriga barnbarns kavata instruktioner. Vad min stackars mormor inte anade, var att den kavata 9-åringen blandade ihop hans fars köttbullsrecept med receptet på köttröra. Både jag och min syster åt och var nöjda med det något märkliga resultatet. Jag vet dock inte hur min välvilliga mormor uppskattade anrättningen. Morfar fick aldrig veta vilken kulinarisk sensation han gick miste om.