Höstdagjämning

Drygt en vecka sedan jag delade mina tankar med er som läser detta. Dagarna går och idag fick jag frågan om hur jag har det. Svarade sådär lite nonchalant som vi ofta gör. Det rullar på, en dag i taget. Fick då veta att Bengt som ställde frågan gärna hade hoppat över vissa dagar. Jaså, undrade jag, vilka då? Själv tycker jag dagar då man får sill till middag, dem kunde man hoppa över. Men Bengt menade att de dagar då något går sönder kan man gärna få undvika också. Undrar vad han slagit sönder? Fick aldrig veta mer.

Man får ta det onda med det goda anser jag. Gråta över spilld mjölk blir ingen gladare av. Det är bara att torka upp och kanske sopa upp glasskärvorna som också följde med i katastrofen. 

Vi går in i hösttider och man får börja med den där manövern igen, ”huvud axlar knä och tå…”. Så att det blir kontrollerat att man har nycklar mobil hörapparater busskort plånbok med ID-kort i tryggt förvar i ryggsäck och i öron osv. då man ger sig iväg hemifrån. Det är så lätt att glömma en av detaljerna, men det rubbar ens cirklar oerhört om man kommer på att man lämnat något hemma. Förmodligen klarar man det hur bra som helst, men det oroar. En annan sak som jag fasar för är att man, då man varit på något arrangemang, ger sig iväg hemåt utan ytterplagg. Såhär i i början av hösten alternerar jag ofta med att åka iväg utan jacka. Det hände på den tiden jag jobbade, hade gjort ett par hembesök och när det var tid att åka hem på kvällen kunde jag inte minnas var jag hängt min jacka. Med bilnycklar och kanske plånbok. Hemma hos någon patient som inte gick och tittade i rockhyllan efter kvarglömde effekter. Det blev till att sätta sig och ringa runt. Det hände bara en gång, men jag glömmer aldrig nesan. Och detta var på höstkanten då man växlade mellan ”med och utan ytterkläder”.

Jag var ner till stranden idag och tog ett dopp. Lusten till ett sensommardopp kom över mig för en vecka tid sedan, men då hade jag precis varit på behandling för mitt öga. Och jag får vara försiktig med att blöta hår osv. dagarna efter. Men nu var jag tvungen att komma till skott. Vinden var så stark att det gick rätt höga vågor. Jag menade att det underlättar för man behöver inte dyka så djupt för att doppa sig, det räcker att gå ut till midjehöjd och niga lite då nästa våg är på väg. Så hjälper den starka vinden med rejäla vågor en då man fegar. Man sköljs över i nästa sekund. Maken tycker inte det är något nöje, och idag var det verkligen ett mycket grumligt vatten. Han menar att bada ska man göra för att bli ren, inte skitig som idag i detta ”dyngvatten”. Men jag har upptäckt att ett snabbt dopp i havet, det gör ungefär samma verkan på kroppen som en panodil. Man känner sig mer rörlig och för några timmar protesterar inte lederna. Det blåste rätt mycket nere vid sjön men jag upplevde att vinden var varm som en sommarvind. Dock fick man se till att inte släppa taget om någonting, fick se till att det var förankrat i något tyngre. Annars fick man hämta det i sjön. Och bänken jag brukar använda längst ut på bryggan var inte till att tänka på idag. Vågorna slog upp och sköljde över den hela tiden. Men maken som menar att han bör finnas med som livräddare till den här tokan, assisterade med elegans och höll ordning på mina attiraljer. Man har det bra, en butler kostar pengar. 

Imorgon är det vardag igen, och det är stora hål i kylskåpet. Så det är att börja om från början igen. Skriva lista och handla hem.