Dubbelsula eller halvsula?

Sommarloven startade med ”ankelskånk”, ett smärtfyllt tillstånd som man fick tillsammans med glädjen att få ta på sig årets nya tofflor. Träbonnar kallade man dem för, eller bara tollorna. Det var helt ofrånkomligt att inte sparka till anklarna då man sprang runt i denna fotbeklädnad. Då sommaren invigdes med dem, var man ofta klumpig innan man vande sig vid dem. Det var alltid en viss inkörningsperiod innan man kunde springa med de nya tollorna. Åsamkade många vrickade fötter innan man fick fason på stegen. 

Och det hände att man ibland blev omplåstrad på anklarna, som lite tröst men även som lite skydd så att såren skulle få en chans att läka innan man sparkade upp såren ytterligare. 

I slutet av sommaren blev tollorna inspekterade av föräldrarna. Det hände att de var så hårt nedslitna att far offrade några gummibitar oc sulade träbonnarna så de skulle klara året ut. Fördelen var också att de inte klampade så i trappuppgången. Vi bodde på tredje våningen och vem hade tid att gå tyst och fint då man skulle upp eller ner? Inte vi ungar. Så när far klistrade dit några gummibitar lät det lite mindre då vi for i trapphusen. En annan fördel med dessa gummisulor var att man inte halkade. Man fick nya ”bromsbelägg”. Men vad jag minns slet man dessa tofflor så djupt att de aldrig blev några arvegods. De köptes till och slets ner av samma unge. Sneda vinda stod de där i långa rader i vår hall, och skvallrade om en sommars spring. 

Jag kom att tänka på detta häromdagen då vi satt och beklagade oss för varandra om de galopperande priserna på mat. Jag har förut pratat om hur tiden rusar iväg för oss. Hur jag tycker vi går till frissan och fotvård stup i kvarten. Om man då noterar hur priserna stiger på allt i affären, har det blivit svårt att hantera inköpen utan att hisna över slutsumman. 

Vi småpratar om senaste boken vi läst, vi tipsar varandra om TV-serier vi hittat. Vi berättar att vi har haft en bra natt utan störningar av leder som värkt. Vi talar om vilka fåglar vi sett och hört. Men helt plötsligt är vi inne på det där med ekonomin igen. ICA har gått ut med en kampanj att de lämnar dubbla poäng under andra kvartalet i år. Yppie! Vi förväntas jubla över detta. Men sanningen är att det är en sådan liten skitrabatt att det inte gör varken från eller till. Jag känner det mer som om de gör narr av oss kunder, för äta bör man annars dör man. När den dubbleras är det inte märkbart i min hushållsbudget heller. Så denna inflation tillsammans med den krympflation som varit senaste åren har gjort att vi oroar oss för hur våra barn och barnbarn ska klara av ett vettigt hushåll. Kan vi påverka läget för vårt hushåll på något vis? Har vi en massa lyxvarianter på vår mat? Tror jag inte. 

Plötsligt kommer maken med en briljant idé. Vår konsumtion av ost har blivit ifrågasatt många gånger då det är en vara som märks tydligt med dess prisökningar. Jag som har marmeladmackor till frukost kan mycket väl gnälla att man behöver inte dubbelsovla (dubbelsula). Inte heller behöver man ta den där extra skivan ost då man ska duka undan ostkupan. Maken småskrattar och vet att vi inte går i konkurs om han slösar lite. Men, menade han om jag tar ost på macka nummer ett och sedan klämmer fast den andra mackan ovanpå, då blir det en halvsula! Nöjt tittar han på mig och hoppas att jag ser det komiska i situationen, men jag känner det som om han driver med mig. 

Lätt grämande sitter jag och tuggar på ordet ”halvsula”. Och då dyker minnet med tollorna upp. Jag kan inte minnas att mina skor någon gång blivit halvsulade, men jag har varit och hämtat fars och mina bröders skor hos skomakaren efter att de blivit halvsulade. Förmodligen slet jag inte ut mina skosulor innan jag växt ur skorna, och jag vet inte om lillasyster kunde ärva mina skor. Snedgångna skor är inget kul, men jag har sluppit detta då jag är äldsta systern.