Sista dagen i maj månad och vi har följt årstidernas växlingar lite mer intensivt än vi brukar. I och för sig händer det väl så mycket just dessa vårmånader att man aldrig slutar att förundras över detta. Hur allting i naturen ändras från grått spretigt till lummigt grönt. Med inslag av alla dessa blommande träd buskar och örter på marken. För varje liten blomma blir det en aha-upplevelse. Man har glömt bort dem, men så står de plötsligt och lyser igen. Denna vår har vi haft stor glädje av appar som hjälper oss att plocka fram namnen på många örter. Kanske det inte är så viktigt att veta vad alla blommor heter, men för mig är det en sorts nördighet att plocka fram namnet ur huvudet. Och om det inte låter sig göras är jag glad att jag kan fuska med denna app. Inte för att det förändrar världen, men för mig betyder det att jag får lite hjärngymnastik. Kanske jag kunde ha fått på något annat sätt annars men detta sätt roar mig.
Vi har varit ute och spelat golf, minigolf. För två veckor sedan råkade vi passera den golfbana som finns mitt inne i stan. Den som vi aldrig tidigare hittat öppen för allmänheten. Beroende på att vi varit ute på fel tider gentemot deras. Nu var där öppet och vi slank in. Där var inte någon trängsel, fick veta av mannen som sålde glass och hyrde ut klubbor, att det var för tidigt på säsongen ännu, för att det skulle bli trångt på banorna.
Lite nya regler och tips fick vi innan starten, sedan började vi fighten. Någon bana vann maken men nästa bana fick jag lite revansch. Men det som var mest underligt i vårt medvetande var de muskler bak på lår och vader, att de också var med i matchen. De protesterade och hindrade så mycket de kunde. Först att böja sig och placera bollen på startpunkten fungerade någorlunda, men då man lyckats få bollen i koppen och man skulle hämta upp den därifrån…. Aj aj aj, vad korta armar man har. Sätta sig hukande hjälpte inte då nådde man inte in till koppen. Man måste stå framåtlutad och böja sig. Efter nio banor erkände jag mig besegrad. Ville inte gå alla 18 banorna och riskera att inte kunna komma upp ur sängen på grund av svår träningsvärk dagen därpå. Så vi lämnade in klubbor och bollar, tackade för en trevlig stund i det fina vädret. Men erkände att vi kastar in handduken för idag. Hade redan då bestämt att spara protokollet och komma tillbaks för att fullfölja senare. Då mannen hörde detta gav han oss ett ”frikort” på fortsatt runda. Och idag har vi varit dit och spelat de sista 9 banorna. Lite kaffe i ryggsäcken och mina Rimbobullar gjorde eftermiddagen mysig. Jag fick däng av gubben med fyra slag inalles, så nu får han snart en invit för en ny runda.
Idag var det betydligt lättare för vi fick låna en sorts manick som man satte på klubbskaftet, en sugkopp som man kunde ”fiska” upp bollen ur koppen med. Inte alls lika ont i musklerna idag. Tills nästa gång får vi jobba med den där ramsan: huvud axlar knä och tå, knä och tå… med rörelserna som hör till.
Imorgon är det juni månad, då börjar snart vår sommarbiljett att gälla, hurra.
Margareta
Nyfiken. Var ligger denna bana?