En av de allra första dagarna i april lyser solen och det där omtalade aprilvädret låter vänta på sig. När jag sneglar på termometern frestas jag att plocka fram mina sandaler och låta tårna vifta fritt då vi ska fara på veckans shoppingrunda. På vägen bort mot busshållplatsen är jag nästan på väg att beklaga mig att solen är för besvärlig, behovet att skugga för ögonen blir uppenbart. Tanken att man gnäller för allt nuförtiden slår mig och jag låter inte ett ord om det slippa över mina läppar. Vi far iväg till vår vanliga affär och inom på apoteket för lite piller till maken. Sedan vidare in på varuhuset. Redan utanför ingången hade vi plockat med oss några brätten minipenséer för plantering i våra blomlådor på altanen.
På andra raden på vår handlelista står det ”keps”, maken tyckte att den rejäla yllekeps med öronlappar kunde få ha semester. Men hans gamla sommarkeps var i miserabelt skick så en ny var önskvärd. Där vi stod och valde undrade han om jag var nöjd med den han sett ut, för – som han sa – du lånade ju den ganska ofta förra sommaren då solen generade dej. Då han sa så, mindes jag hur många gånger jag lirkat av honom hans huvudbonad för att jag skulle slippa sitta och blunda på våra bussresor runt Skåne. Det är kanske läge att inhandla en egen, något jag aldrig sett som en möjlighet. Keps är inget önskeplagg för mig.
En vän frågade mig för många år sedan hur man visste att man passerat gränsen till Norrland, och jag replikerade: jo det ser man då alla män bär keps och det finns extrapris på rimmat fläsk i alla affärer. Jag vet inte hur det är med saluförandet av fläsket längre, men kepsarna är precis som alltid. Jag minns min svåger RIP, han hade kepsen på även då han låg och tog sin middagsvila – inomhus.
Men nu är jag också kepsägare. Får kanske prova att bära den så det känns som om den vuxit fast.
Onekligen har vi våren här. Vi har flyttat ut eftermiddagsfikat på altanen flera dagar. Och vi har varit och beundrat vitsipporna i Pålsjö skog, i år en vecka tidigare än i fjol. Då vi närmade oss skogskanten hördes en fågel så stark i sin drill att jag stannade förvånat. Vad är nu det för en gynnare, undrade jag. Inte bofink, och jag tror att lövsångaren inte är här ännu. Jag är dålig på att känna igen fågelläten. Men jag har min nya fina app där jag kan analysera vilken pjodd det är som sjunger. Jag får träna min engelska då jag bara får upp artnamnet på det språket. Hade jag fått det på latin hade det underlättat, för då jag tittat på fågel under årens lopp har jag lagt till det latinska namnet i inlärningsprocessen. Men nu stod jag där och fick upp att den där ljudstarka fågeln var en eurasian wren, en gärdsmyg. Den där minsta lilla söta fågeln, att den kan låta så mycket!
Tårna njöt i mina sandaler och nu hade jag en kepa som skuggade mina ögon så jag slapp gnälla om det skarpa ljuset. Det är vår! Överallt runt oss blommar träd och buskar. Senare samma dag hörde jag gransångaren provade klara strupen, så nästa vecka kommer vi att ha riktigt många fåglar att lyssna till. Det kändes som om man inte ville gå hem och stänga dörren, bara vara ute hela tiden. Framåt kvällen tog vi en promenad längs Hälsovägen, en sträcka vi promenerar ganska ofta. Nu för att kolla vårtecknen där. Vi avslutade dagen med att slinka in på kinarestaurangen på Sundstorget, så slapp vi båda laga mat och diska. Då vi kom hem vid niotiden kände vi oss nöjda med dagen då vår stegmätare sa att vi traskat cirka 7 kilometer. Men den var ju helt vindstilla och njutbart. Då vi satt och läste nyhetsnotiserna då vi kommit hem, tutade makens mobil. Klockan var vid halv-elvatiden och jag undrade vem som ville något så sent. Vi har strömavbrott lät maken meddela! Jaså, hur då, undrade jag? Det var elleverantören till stugan som meddelade att vi var strömlösa. Och jag visste att det var full storm däruppe. Och runt 10 minus. Vilket känns som mycket mycket mer i den blåsten. Visst är vårt land långt. Har sitter vi i Skåne med 15+ och vindstilla, och stugan står däruppe i den stormen som meteorologen varnade för dagen före. Tur vi inte var där denna gång, vi fick inte strömmen tillbaka förrän idag på förmiddagen. Alltså tolv timmar strömlöst och i det vädret.
Det är utlovat att vi ska få känna på aprilväder redan nu de närmsta dagarna, kanske även något lite nattfrost. Så vi tar inte ut allt för mycket i förskott, men sandalerna är framplockade för i år. Då jag var hos min fotvårdare den 19 februari och vi bestämde en ny tid den 23 april sa jag att då kommer jag i sandaler! Tvivlande tittade hon på mig och svarade att vi får väl se. Jag tog en bild på min fot – sandalklädd och MMSade henne igår. Fick ett svar att ja ja, jag ser och minns vad vi sa…
Margareta
Nu är det vår på riktigt