Sista röda helgdagen i almanackan som gett oss extra ledigheter från arbetet passeras idag. Nu dröjer det till påsk innan vi får liknande trevligheter. Kanske funderar du hur jag en gammal pensionär har sådana tankar om extra röda dagar. Jag har ju inte OB-tillägg. Kan inte få mer ledigt än jag redan har som folkpensionär. Men jodå. Då dagarna är röda i almanackan kan vi åka buss dygnet runt med vårt seniorkort! Och det gillar jag. Sista två veckorna har jag åkt lite extra, bara för att komma iväg på små promenader i nya omgivningar.
Senaste veckan har busstrafiken varit upp- och nedvänd i Helsingborg. Stora genomfarten förbi centralstationen har varit avstängd på grund av en storbrand i en fastighet. Även efter att man släckt själva brandhärden har avstängningen fortsatt då man behöver säkra och sanera runt fastigheten. Därför har bussarna fått köra omvägar och flera hållplatser nere i centrala staden har varit helt stängda. Nästan alla bussar har kört ner och inom busscenter på centralstationen på sin färd från norr till söder och vice versa, och man har fått vara uppmärksam så att man hamnar på, inte bara rätt nummer på bussen, utan även rätt riktning.
Ett flertal gånger har vi sagt att det har känts bra att vara så beresta med stadsbussarna som vi är. Det har varit tydligt att folk varit förvirrade, inte vet hur de ska hantera situationen som uppstått. Jag noterade att folk var helt förvirrade första dagarna, men nu är det tio dagar sedan branden och Skånetrafiken hade satt in folk i gula västar som hjälp att hitta bussarna. Senaste dagarna har informationen tydliggjorts på de anslag som finns på centralstationen. Man hittar lätt runt i busssystemet var jag hittar min buss. Men fortfarande får man vara uppmärksam på att kolla destinationen. Igår då vi åkte hem efter en promenad i staden plus en snabbtur ut på vårt köpcentra Väla, hade det hunnit bli mörkt. Men så gott som alla byten för vår del har skett på centralstationen. Alla bussar som varit aktuella passerar där. Då är det enklast att även göra bytena där. Visserligen har tidtabellerna i appen på mobilen varit oerhört punktliga trots den röra som uppstått, men det är bättre vindskyddat inne på centralen än på många hållplatser runt om i vår stad.
Igår då vi steg på vår egen busslinje såg jag att chauffören var bak i bussen och talade med en äldre man. En för mig ganska välbekant man på grund av hans ”fräcka keps”. Jag hörde chauffören försäkrade sig om att mannen ville stiga av på Kopparmölleplatsen. Jag nickade för mig själv där jag satt, jo han brukar kliva av där tänkte jag. Hade han bekymmer med att se var vi befann oss längs vägen? Inte konstigt. Vi åkte ju inte samma väg uppför Hälsovägen som vi brukar.
Väl framme vid ”Kopparmöllan” stannade bussen, chauffören öppnade dörrarna trots att ingen ringt på klockan. Nu är vi på din hållplats sa chauffören till mannen. Minuten innan hade mannen besvarat ett samtal, någon ringde honom. Var han saknad av någon? Tydligen. Mannen reste sej tog sin rollator men stannade vid dörren, vände och gick fram och talade några ord med chauffören. Gick tillbaks och satte sig på sin plats igen. Jag mumlade till maken att han ville gå nerför backe istället för uppför, då han beslöt sig för en hållplats till. Nästa hållplats Tågagatan erbjöd chauffören igen med öppna dörrar, mannen reste sig tittade ut genom dörrarna men skakade på huvudet. Ingenting är sig likt då det är mörkt… Nästa hållplats, Halalid blev han erbjuden att stiga av igen men nu verkade han ha gett upp hoppet om att hitta hem.
Där sitter man och ser en stackare som inte hittar rätt i den lätt kaotiska värld som uppstått. Mannen är ingen orutinerad resenär men han reser oftast på dagtid annars. Inte otroligt att han klivit på ”sin” buss med en stor trea på, och kanske varit och vänt vid andra ändhållplatsen. På chaufförens beteende verkade det som de hade diskuterat situationen tidigare. Chaufförerna är utbildade bussförare, men hur mycket äldreomsorg ligger det i deras utbildning? Det är kanske överkurs för dem. Ändå ser man ofta passagerare som behöver deras uppmärksamhet och hjälp.
Då vi klev av vid vår hållplats satt mannen kvar, modstulen och uppgiven. Han var nu kilometervis från ”sin” destination. Jag var glad att han satt kvar på bussen och inte klev av i desperation på någon av de felaktiga hållplatserna. Nu satt han i alla fall skyddad från kyla och regnrusk. Undrar om de som ringde saknade honom? Var gör Skånetrafiken av gamlingar som blir över efter körpassen? Lämnar in på hittegods?
Under nyårshelgerna såg vi även yngre människor som for vilse. Då vi for norrut mot Dalhem med helsingborgsexpressen hörde vi ett par längre bak i bussen som frågade om denna buss gick direkt till Råå? De hade klivit på på centralen. Nja inte riktigt direkt menade folk som satt runt dem. En liten runda upp om Dalhem fick de hänga med på, där svänger bussen vid ändhållplatsen kanske laddar en stund och går sedan så direkt som möjligt i dessa tider till Råå. De var unga människor som inte var så ”vana” bussåkare som jag. Förmodligen hade de valt bort bilen denna dag av anledning som man får gissa.
Nu när vi är tillbaka i vardagslunken efter alla helger ska vi åka till bridgeklubben. Vi får tänka till om vi ska åka tidigare så vi inte kommer försent. Trots allt har de flesta chaufförer visat ett tålamod utöver vad förväntat. Passagerare som sitter kvar vid ändhållplatserna beroende på att de gjort misstaget att de bara tittat på siffran på bussen, inte kollat destinationen. Jag hörde en vän klaga på att det står bara Gott Nytt År på skylten uppe på bussen. Ja då vet man ju inte var man hamnar, det måste jag hålla med om, men de bussar jag åkt med har varit destinerade nånstans.
Det ska bli skönt när den grå vardagen är tillbaka.
Margareta
Det gäller att veta var och vem man är i dessa dagar