”Sicken vicka”

En gång i TVns barndom gavs ett program som kallades ”Sicken vicka”, som är ren och skär skånska för uttrycket ”en sådan vecka”. Ibland då man tänker tillbaks på senaste tidens händelser händer det att man förvånas över att man antingen hunnit med en hel del, eller motsatsen att man har fått anteckna en del nytt på ”To-do-listan”. Det som man föresatt sig hanns aldrig med, eller det lät sig inte göras av andra orsaker. Vidare kan man ibland förvåna sig själv med att det har hänt mycket, man har hunnit med mer än man tänkt sig hinna. Vädret lovade flera dagar med perfekt väder för vårt bussåkande i inledningen av veckan. 

Måndagen började med frukost tillsammans med en övernattande gäst. Trevligt. Då vi senare for till bridgen for gästen med för att dels fotografera den rad med blommande Katalpa som finns längs en gata där vi passerar med bussen varje gång vi åker till stan, d.v.s. s.g.s dagligen. Dessa exotiska träd är denna vecka 28-29 översållad med vita stora blommor som om man tittar in i dem liknar orkidéernas blommor, helt fantastiska. Sedan hade jag hänvisat gästen till var vi köper de där skorporna som vi har utsett till världens godaste skorpor. 

Vid ett flertal gånger smög jag upp mobilen under bridge-spelet för att titta efter ett eventuellt meddelande med bild på blomman. Eller besked att hon hittat skorporna. Vi hade ebb i vårt skorplager så efter bridgen for vi till butiken och fyllde på vårt förråd. Och på bussen hem fick jag bild på Katalpan OCH en bild på flera skorppåsar. Livet behöver inte vara mer invecklat, en påse skorpor och ett glas mjölk som mellanmål, eftermiddagsfika eller nattamat förgyller livet för en. Speciellt Katarinaskorpor Kvarnåsens kardemummaskorpor från Västerbotten. Nu kunde vi anse att måndagen var en lyckad dag, vi hade rester från söndagens smörgåstårta, så matlagningen var enkel. Bara duka och äta. Gästen hade fått rester till lunch så det var mycket bra storlek på hela anrättningen.

Under söndagens samkväm hade samtalet rört sig en del om vår sommarbiljett, om hur mycket som var planlagda resor och hur mycket som bestod i spontanresor. Mina inköp av garn i grannstäderna i Skåne kom också på tal. Svärdottern berättade att hon talat med en kollega om stickning, och dennes mamma stickade på beställning. Var det kanske ett litet tips till mig att sticka på beställning? Men framförallt ville svärdottern tipsa mej om en garnbutik i Malmö med kvalitetsgarner och bra service. Intressant! Men jag ville ju ha tipset nu! Snabbt! Medan jag fortfarande har en sommarbiljett och åker länet runt utan ytterligare kostnad än den som redan är erlagd. Mobilen smögs fram och en kommunikation med kollegan som skulle fråga sin mamma vad det var för en garnbutik som rekommenderades. Jag hade berättat att jag brukade rekommendera en butik i Lund. Och efter en stund fick jag veta att denna Malmö-kvinna som alltså stickade på beställning även hon hade Lundabutiken som sin leverantör! Alltså ingen ”bra” butik längre i Malmö. 

Tisdagen lovade hyfsat väder, kanske lite regn-skvitter men bara lite. Jag ville åka ner till Landskrona för att inhandla lite material till något handarbete. Min väst var färdigstickad, så jag var göralös. Några överblivna härvor garn fick följa med ner till butiken för att undersöka om man kunde byta till sig nytt material. Jodå det var inga problem att byta garn mot garn. Så i all hast fick maken veta att jag skulle sticka en väst till, i hans storlek och lämplig färg. Nöjd med mina inköp satte vi oss på bussen mot Helsingborgs igen. Tanken att kliva av vid vårt ICA på Råå ändrades då vi kom ihåg att vi hade en rejäl bit av tårtan jag önskat mig. Svärdottern hade agerat konditor till festen. Så hem för en kopp kaffe och avnjuta denna speciella tårta som jag kanske smakar för sista gången i mitt liv. Veckoinköpen av matvaror gjorde vi efter kaffestunden.

Onsdagen hade jag knappt tid att tänka på resor, med så mycket nya handarbeten som låg och väntade. Men framåt eftermiddagen började maken tycka jag var tråkig. Han föreslog att vi skulle prova att åka regionbussen vi har härute på ”vår” hållplats, åka den till dess slutdestination och se vart vi hamnar sedan. Ok, det blir regniga dagar då jag kan sticka och brodera. Så snabbt ner med en liten kaffeskvätt i en termos, på med sandalerna och iväg. Vi kom till Jonstorp. Därifrån kunde vi välja Höganäs, Ängelholm eller tillbaka hem igen. Vi tog Ängelholm. Kaffestund med en muffins på en skuggig plats nere vid stationen, medan vi funderade vart vi skulle fara vidare. Ska vi ge Örkelljunga en chans till undrade jag? Där vi var i begynnelsen av vår sommarbiljettsperiod. Där det regnade och var ganska ogästvänligt. Ok, vi far dit. 

En regionbussar mot Örkelljunga med byte i Östra Ljungby gjorde att vi fick se nejder vi inte besökt på årtionden. Där var den lilla fabriken där man kan köpa vaxkakor i Skälderhus. Maken frågade om Ekebo dansbanan finns kvar. Det vet jag faktiskt inte, jag har aldrig varit dit så jag känner inget behov av att veta om den finns kvar eller inte. Undrar om min odansante make varit dit ofta i sitt ungkarlsliv? Men trevligt att åka längs väg tretton, längesen sist. I Östra Ljungby bytte vi till buss mot Örkelljunga. Denna gång var den orten lite mer gästvänlig. Men bara lite. Regnet fanns inte denna gång. Om man inte vet vart man skall gå på orten finns inga varken skyltar eller någon information om orten i närheten av busstation. En liten oansenlig skylt med ”bibliotek” pekar lite västsydväst bort från bussarna. Men ingen byggnad inom synhåll som ser ut att innehålla någon offentlig inrättning. Turistbyrå kan ju också vara ett intressant ämne att ha på en skylt, eller….? Då vi för dagen bara var ute för att åka buss ville vi bevaka vår chans att sitta på övre däck och helst främst ville vi inte lämna vår plats. Men en och en kunde vi ju strosa runt lite och se vad detta centrum innehöll. Vi fick platserna som vi önskade. Och vi fick se sträckan en vacker dag. Sol och lagom värme. Plus i kanten för den bussturen. 

Torsdagen var planlagd från vänner till oss, som sa att vi skulle hämtas på stationen 12.48 i Förslöv. Skönt att få en färdig plan för hur vi ska färdas. En trevlig eftermiddag ned lunch , bridgespel och kaffepaus. Tårta idag igen, men jag offrar mig så gärna för sådana godsaker. Då vi skulle åka hem igen var det två avgångar inställda pågatåg så vårt värdfolk höll på att inte bli av med oss. Men vi kom hem, och som vanligt hade vi perfekt väder för dagens aktiviteter. Det blev ingen sightseeing som kanske var planerat från början, men då vi alla är inbitna kortspelare glömde vi tiden.

Fredagen var frissan inbokad. Vi måste hyfsa till oss innan vi far till Norrland. Fot- och hårvård behöver vi hjälp med. Det emellan sköter vi fortfarande själv. Diskussion om hur jag tänkte göra med tangentbordet till min iPad kom upp. Det har den senaste månaden krånglat och varit svårt att använda. Det tappar kontakten med paddan, för att få ny kontakt efter en stund. Inte alltid jag uppmärksammar att det fallerar utan jag fattas en halv mening ibland. Eller två halva ord sammanskrivna till någon konstig rappakalja. Jag har helt sonika snott makens tangentbord och han har sett hur mitt strular. Han använder det inte så ofta, men sett att det var irriterande med sin opålitliga funktion. Ska du prova på Janssondata undrade maken? Men nästan 5.000:- kronor gjorde att jag tvekade. Tangentbordet som har lagt av är köpt i november -22. Jag tycker det är mycket pengar för en sak som håller ett och etthalvt år. Jag föreslog att vi skulle vända oss till Apple store i Malmö, nu då vi fortfarande har sommarbiljett. 

Så vi for hem och packade ner iPaden med tangentbord och kvittot på inköpet. Hoppades på att få lite rabatt på ett nytt. Nu fick vi testa hur vi snabbt tar oss hemifrån ner på det stora köpcentra i södra Malmö. En liten termos med en skvätt kaffe fick sällskapa iPaden i ryggsäcken. 

Då man kliver in i dessa affärer finns inga kölappssystem. Där är alltid mer personal än där är kunder! Inte konstigt att deras varor är dyra. Jag sa till maken att om vi kliver in över tröskeln och ställer oss och ser lite dumma ut (det behöver vi inte vara skådespelare för att se ut som i dessa butiker) så dröjer det inte en hel minut förrän någon dyker upp och frågar vad de kan hjälpa oss med! Och jodå, jag fick rätt. Mitt ärende presenterades och jag blev ombedd att vänta 20 minuter för en träff med en tekniker som skulle hjälpa mig. Då jag kommit för att få någon sorts hjälp, inte bara bli pådyvlad en ny vara, ansåg jag att vänta en stund var inga bekymmer för mig. Teknikern undersökte tangentbordet, insåg snart dess brister. Frågade lite olika frågor om jag hanterat det ovarsamt eller något, men då han inspekterade både iPaden och tangentbordet såg han förmodligen att jag använder mina deviser men endast med normal hantering, ingen ovarsamhet.

En sådan tur att jag inte uppsökte Mac-butiken i stan utan tog mig till Malmö. Jag fick löfte om att hämta ut ett nytt tangentbord nästa vecka, de hade inget hemma för dagen. Och tursamt att jag beslutade mig för att ta itu med detta medan jag fortfarande har gällande sommarbiljett. 

Hur många mil jag åkt denna vecka kors och tvärs genom Skåne har jag inte räknat. 

Nästa vecka blir vi tvungna att kontrollera om bönderna har börjat skörda sin säd, det börjar närma sig Olof, och han bör ge kaka då Erik gav ax väldigt tydligt. Om bönderna har tur håller fruntimren tätt några dagar till.