For the moment I live in the best of worlds, I change between early spring and early summer. Do I sound confused? I confess I sound as if I have doubts were I want to be. Here in southern Sweden with summer and warmth, but dark, black nights. Or if I want to enjoy the muddy roads and rather chilly nights with icicles to look up for when I pass out and in through the cottage door. But the  days will never end up north this time a year without any dark nights between. I don’t know why, but it feels as if it extends both life and stamina

Our niece who is our cottage neighbour has last week send some pictures from the surroundings, the neighbourhood. With a lot of sign of spring. It is so silent up there, I use to listen to the silence when I’m there. And humming that song by Simon and Garfunkel, The sound of silence. Nowhere I think I can find such deafening silence as there among the mountains. Before the ice melts and open up streams and lakes. It’s late to listen to the silence, because all birds which starts to chirp any day by now. The bird Luscinia svecica, I don’t know her english name so you get it in Latin, is just arrived from its long winter stay, and the cuckoo is supposed to arrive next weekend. It’ll be end of silence for some weeks. Comparing to the traffic noise it is the best music in the world. Forgive me dear Giacomo Puccini, my favourite composer.

I got a picture from niece, a rather dark picture and I wondered if she sent me some secret information. But after a while when I had studied the screen I saw a fox! And I told her: there’s a fox just outside your cottage. She laughed at me, she knows my bad eyes, but agreed. Yes there’s a fox trying to catch the bird’s seed and the ball of tallow she has hang in trees in her garden. And when I saw it, I remembered all this times we get ride of the tallow balls we use to feed the birds when we spent Easter in cottage. We hang up a new ball almost every day, higher and higher but the fox living there is a master to jump high.  

The other day when I played bridge at webb, I talked to a Norwegian player. It was almost midnight and I asked: is it bright daylight where you are right now? And, yes he said. He told me he lives in Tromsö, a town in northern Norway. Once again my longing for this amazing nights came over me.

 I have tried to send a picture of a tree in middle of my town, for the moment in full bloom. A chestnut, trying to make niece to envy me a bit. But no, no chance. She loves this spring and the calm life she achieves for some weeks in her cottage.

And here I sit indoors in town, because it is too sunny and warmth for an old lady like me, longing for the more suitable climate for my red (grey) hair and freckled skin. The freckles doesn’t turn grey as the hair does. Fortunately my dear froggyfriend entertains me with some problems to ponder. He knows I am fond of sudoku since earlier and latest weeks he has sent me another kind of digit nuts to crack, Yakazu. He sent me new this morning. Now I’ve get 12 (douze) new squares to solve. I do appreciate his kindness because I have run out of yarn. My last mittens didn’t get any thumbs, I have to wait before we can go by train to Landskrona a town south of ours, where I can buy that special kind of yarn. 

We’re looking forward to the date 15th of June when we can travel all around our county for the price of a summer ticket, 595:- then we can travel around till 15th of August. Guess how happy I am, I who love to travel by bus and train. And especially when I once have bought the ticket, I consider every little journey I do, as free. Saving money the more I travel.

Här är svenskan

För tillfället lever jag i den bästa av världar, byter jag mellan tidig vår och tidig sommar. Låter jag förvirrad? Jag erkänner att jag låter som om jag tvivlar på var jag vill vara. Här i södra Sverige med sommar och värme, men mörka, svarta nätter. Eller om jag vill njuta av leriga vägar och ganska kyliga nätter med istappar att se upp för när jag kliver ut och in genom stugdörren. Men dagarna  slutar aldrig norrut den här tiden om året då de inte bryts av mörka nätter. Jag vet inte varför, men det känns som om det förlänger både ens liv och uthållighet

 Systerdottern som är vår stuggranne har sista veckan skickat lite bilder från omgivningen, grannskapet. Med många vårtecken. Det är så tyst där uppe, jag brukar lyssna på tystnaden när jag är där. Och nynna på den låten av Simon och Garfunkel, The sound of silence. Ingenstans tror jag att jag kan finna en sådan öronbedövande tystnad som där bland bergen. Innan isen smälter och öppnar upp bäckar och sjöar. Det är sent att lyssna nu, för alla fåglar som börjar kvittra vilken dag som helst. Fågeln Luscinia svecica, blåhaken jag vet inte hennes engelska namn är så du får den på latin, har precis kommit från sin långa vintervistelse och göken är väntad nästa helg. Det kommer att vara slutet på tystnaden i några veckor. Jämfört med trafikbuller är det dock den bästa musiken i världen. Förlåt mig kära Giacomo Puccini, min favoritkompositör.

Jag fick en bild av systerdottern, en ganska mörk bild och jag undrade om hon skickade hemlig information till mig. Men efter ett tag när jag hade studerat den närmre såg jag en räv! Och jag sa till henne: det står en räv på ditt tun! Hon skrattade åt mig, hon vet om mina dåliga ögon, men höll med. Ja, det finns en räv som försöker fånga fåglarnas frö och talgbollar hon har hängt i träden i sin trädgård. Och när jag såg, kom jag ihåg alla dessa gånger vi blivit av med talgbollarna vi hängt ut för att mata fåglarna när vi tillbringade påsken i stugan. Vi hängde upp en ny boll varje dag, högre och högre men räven som bor där är en mästare att hoppa högt.

Häromdagen när jag spelade bridge på nätet pratade jag med en norsk spelare. Det var nästan midnatt och jag frågade: är det dagsljus där du är just nu? Och ja sa han. Han berättade att han bor i Tromsö, en stad i norra Norge. Återigen kom min längtan efter dessa fantastiska nätter över mig. Jag har försökt skicka en bild på ett träd mitt i min stad, för tillfället i full blom. En kastanj som jag försöker få systerdotter att avundas mig lite. Men nej, inte en chans. Hon älskar det här med våren och det lugna liv hon njuter av under några veckor i sin stuga.

Och här sitter jag inomhus i stan, för det är för soligt och varmt för en gammal dam som jag, längtar efter ett mer passande klimat för mitt röda (gråa) hår och fräkniga hy. Fräknarna blir inte grå som håret blir. Lyckligtvis underhåller min kära froggyfriend mig med några problem att fundera över. Han vet att jag är förtjust i sudoku sedan tidigare och senaste veckorna har han skickat mig en annan sorts siffror att knäcka, Yakazu. Han skickade mig nya i morse. Nu har jag fått 12 (douche) nya rutor att lösa. Jag uppskattar hans vänlighet eftersom jag har slut på garn. Mina sista vantar fick inga tummar, jag får vänta innan vi kan åka tåg till Landskrona, en stad söder om vår, där jag kan köpa den där speciella sortens garn.

Vi ser fram emot datumet den 15:e juni då vi kan resa runt i vårt län till priset av en sommarbiljett, 595:- och sedan kan vi resa runt till 15:e augusti. Gissa vad glad jag är, jag som älskar att resa med buss och tåg. Och speciellt när jag en gång har köpt biljetten betraktar jag varje liten resa jag gör som gratis. Sparar pengar ju mer jag reser.