Today we turned to a new month in the calendar. The first day in March and days has become longer, we enjoy daylight more time every day. The meteorologists has told us it is spring in my part of the country. And I do agree, I have seen the hang on the hazel bushes glows as if they are made of  rhinestone jewellery when the sun shines. A fade yellow colour but very bright between all grey and dark shadows in the thickets. Yesterday, when we passed by in the bus, we stared into the forest hoping to lay our eyes on some wood anemones, but laughed at our impatience. Both of us know we have to wait at least one month more before that anemone will appear. We had been at the police station to renew our passports. It is also a proof how times is flying away. To get a new passport. Five years since we bought the last passports. Not used very much. The pandemic put a stop to our life. Today we feel our age makes travelling more difficult. But we want our passports to be updated, just in case. In case of what you maybe wonder? No special reason, but we are aware our Swedish driver license will not become accepted as an ID-control in future. 

Today the first day of March I must admit I look at my balcony boxes and the misery plants in it. Some days ago one plant escaped in the storm, can you understand how it blew? When the plants just blew from its place in plant box?  During winter they have had a hard period with both severe cold, heavy rain and some stormy days. 

I have changed my membership in a senior group this year, and been a member in my town. Instead of the senior association in my former village. This spring I join a handicraft group. I am and will always try to be knitting sewing and small hobby work. And now I have found a small group likeminded people. To share patterns and inspiration with one another. 

The meetings is one at each fortnight. But last meeting we also taught one another how to buy train- and bus-tickets in our mobile phones. What difference the price is if we buy for what time. Not many mittens was knitted that day. But a more confident participant, who was going by train the next day for an X-ray in a town some miles away. 

One woman asked if it was too early to plant spring flowers in plant boxes at balcony, and we all thought she might wait some weeks. We discussed the elderly care we maybe soon need in our homes. And suddenly we referred to cases we knew about and what about our needs. Many people are living alone, and when is it “right time” to ask for support? Do we have to hand out a key when we ask for support from elderly care? What price is it? Many questions popped up. And non of us had the right answer. But after all, I can hear the knitting group has a lot of side problems to solve, not only yarn and knitting pins. The name of the group can be whatever, but I can clearly hear we need some quarter where we can ask and discuss our thoughts, especially people who lives alone. 

Last week I tried once again to track my Christmas gift from froggyfriend. Soon it will be for next Christmas … The man I spoke to in phone managed to find a listing, the parcel was seen in Sweden the 28th of December 2023, but it turned back, and now seems to be in Netherlands! I wrote a letter and explained to my friend what I had get to know. We both find it very strange. Why do this happen? I feel very embarrassed, and froggy feels desperate. He has paid a lot of money for both the gift and the delivery, and the parcel just disappeared. 

As far as I know, we don’t have any Karl-Bertil Jonsson working at the package department any longer. The young boy who once worked at that department during Christmas time, and acted as an Robin Hood and took parcels from the wealthy people and gave to the poor once. This is a moral tale we look at telly every Christmas Eve in Sweden. So, where is MY parcel?

Här är svenskan

Idag vände vi till en ny månad i kalendern. Första dagen i mars och dagarna har blivit längre, vi njuter av det längre dagsljuset för varje dag. Meteorologerna har berättat att det är vår i min del av landet. Och jag håller med, jag har sett hängena på hasselbuskarna lysa som om de är gjorda av strass-smycken när solen skiner. En blekgul färg men väldigt lysande mellan alla gråa och mörka skuggor i snåren. Igår, när vi åkte förbi med bussen, stirrade vi in ??i skogen i hopp om att få ögonen på några vitsippor, men skrattade åt vår otålighet. Vi båda vet att vi måste vänta minst en månad till innan den anemonen dyker upp. Vi hade varit på polisstationen för att förnya våra pass. Det är också ett bevis på hur tiderna flyger iväg. För att få ett nytt pass. Fem år sedan vi köpte de senaste passen. Inte använda särskilt mycket. Pandemin satte stopp i våra liv. Idag känner vi att vår ålder gör det svårare att resa. Men vi vill att våra pass ska uppdateras, för säkerhets skull. I händelse av vad kanske du undrar? Ingen speciell anledning, men vi är medvetna om att vårt svenska körkort inte kommer att accepteras som ID-kontroll i framtiden.

Idag första dagen i mars måste jag erkänna att jag tittar på mina balkonglådor och eländiga växterna i dem. För några dagar sedan rymde en planta i stormen, kan du förstå hur det blåste? När växterna bara blåste från sin plats i växtlådan? Under vintern har de haft en jobbig period med både sträng kyla, kraftiga regn och några stormiga dagar.

Jag har ändrat mitt medlemskap i en seniorförening i år och blivit medlem i min stad. Istället för seniorföreningen i min forna by. Nu i vår har jag gått med i ett stick-café. Jag är och kommer alltid att försöka hålla på med att sticka, sy och små hobbyarbeten. Och nu har jag hittat en liten grupp likasinnade. Att dela mönster och inspiration med varandra.

Mötena är ett var fjortonde dag. Men sista mötet lärde vi varandra också hur man köper tåg- och bussbiljetter i våra mobiltelefoner. Vilken skillnad priset är om vi köper för vilken tid. Det blev inte många vantar stickade den dagen. Men en mer självsäker deltagare, som skulle åka tåg dagen efter för en röntgen i en stad någon mil bort.

En kvinna frågade om det var för tidigt att plantera vårblommor i växtlådor på balkongen, och vi tänkte alla att hon kunde vänta några veckor. Vi diskuterade den äldreomsorg vi kanske snart behöver i våra hem. Och plötsligt hänvisade vi till fall som vi kände till och om våra eventuella behov. Många människor bor ensamma, och när är det ”rätt tid” att be om stöd? Måste vi lämna ut nyckel när vi ber om stöd från äldreomsorgen? Vilket pris är det? Många frågor dök upp. Och ingen av oss hade rätt svar. Men trots allt kan jag höra att stickgruppen har många sidoproblem att lösa, inte bara garn och stickor. Namnet på gruppen kan vara vad som helst, men jag kan tydligt höra att vi behöver någon plats där vi kan fråga och diskutera våra tankar, särskilt människor som bor ensamma.

Förra veckan försökte jag återigen spåra min julklapp från froggyfriend. Snart är det lagom till nästa jul… Mannen jag pratade med i telefon lyckades hitta en notering, paketet sågs i Sverige den 28 december 2023, men det vände tillbaka och verkar nu vara i Nederländerna! Jag skrev ett brev och förklarade för min vän vad jag hade fått veta. Vi tycker båda att det är väldigt konstigt. Varför händer detta? Jag känner mig väldigt generad och froggy känner sig desperat. Han har betalat mycket pengar för både presenten och leveransen, och paketet försvann precis.

Så vitt jag vet har vi ingen Karl-Bertil Jonsson som jobbar på paketavdelningen längre. Den unge pojken som en gång arbetade på den avdelningen under julen och fungerade som Robin Hood och tog paket från de rika och gav till de fattiga en gång. Det här är en moralisk berättelse vi tittar på TV varje julafton i Sverige. Så, var är MITT paket?