We have been out travelling again. Bus and train. Been away celebrating my sister in law. At first we had decided to to return to our own beds in the evening, but at her birthday party the hours just flew away and we realised we were all too late to get a decent connection with train and busses that evening. So we rent a bed and stayed for night. I don’t know if we were awful guests, but they didn’t throw us out in the cold winter night. Instead they made the beds and wished us a good night.
I can’t complain I am tired and need to go to bed. Instead I belong to that group of people who need less sleep than most people. When I slip to bed very late I mostly have a book to listen to in my hearing aids. After 30 minutes the reciter gets silent, I have put the sleeping time to 30 minutes. Can’t stop to be a bit ashamed because of my bad habits. But it is so boring lay down and just think: I must sleep, people sleeps at nights! And the more I think about it the more awake I get.
Some nights ago I laid and thought of, what a waste of time, not to continue listen to the book. But I had heard the clock struck two strikes and I didn’t feel any Mr.Sandman affect. My thoughts wandered about and suddenly I thought of the sad fact, how many words I had dropped lately. Often used words just disappears and makes me a lot of trouble to try and rediscover. When I can’t find them I try to find a synonym for it, but it is impossible when I can’t find the basic word. I swear and curse, but it isn’t any help. Only make things worse. I blamed all this useless things we learnt in school during my childhood. For example that Lloyla…..Oh, in next second I thought; Lloyla? Who is it? And I clearly remembered a picture of an old man, in some of my books from school. At least sixty years ago we had a lesson about that old man….Lloyla something….. Next day that name rang in my head, Lloyla, Lloyla….who was he? At my bridge club later that afternoon, when I sat as a dummy, suddenly the name popped up in my head and I exclaimed: Ignatius!! Players around me looked at me, very surprised and wondered if I was all right? A bit embarrassed and giggling I told them I just finished my brooding from last night. I gave a short summary about my stupid thoughts from last night’s insomnia. And about words we drop by aging. How we after all keep some uninteresting data in our brains, which maybe takes up space unnecessarily. Our opponents at the bridge table nod their heads and agreed.
I told about this funny episode at the birthday party we visited last Thursday. And how our brains save old junk no one has any either pleasure or benefit from. At breakfast table next morning my nephew revealed he had googled about the old man I spoke about last evening. Another brain filled with this old crap I insure I never have had any benefit from. But why did I remember the name of an old man I never have had any interest in? Let me drop this old names and stories and let me keep all this every day word in mind, please.
Här är svenskan
Vi har varit ute och rest igen. Buss och tåg. Har varit borta i Kristianstad och firat min svägerska. Först hade vi bestämt oss för att åka tillbaka till våra egna sängar på kvällen, men på hennes födelsedagsfest bara flög timmarna iväg och vi insåg att vi blev för sena för att hitta en anständig förbindelse med tåg och bussar den kvällen. Så vi hyrde en säng och stannade över natten. Jag vet inte om vi var hemska gäster, men de kastade inte ut oss i den kalla vinternatten. Istället bäddade de sängarna och önskade oss en god natt.
Jag kan inte klaga på att jag är trött och måste gå och lägga mig. Istället tillhör jag den gruppen människor som behöver mindre sömn än de flesta. När jag lägger mig väldigt sent har jag ofta en bok att lyssna på i mina hörapparater. Efter 30 minuter blir uppläsaren tyst, jag har satt timern till 30 minuter. Kan inte sluta skämmas lite för mina dåliga vanor. Men det är så tråkigt att lägga sig och bara tänka: jag måste sova, folk sover på nätterna! Och ju mer jag tänker på det desto mer vaken blir jag.
För några nätter sedan låg jag och tänkte på, vilket slöseri med tid, att inte fortsätta lyssna på boken. Men jag hade hört att klockan slog två slag och jag kände ingen påverkan från John Blund. Mina tankar vandrade omkring och plötsligt tänkte jag på det sorgliga faktum, hur många ord jag tappat på sistone. Ofta vanliga ord försvinner bara och ger mig mycket besvär att försöka plocka fram. När jag inte kan hitta dem försöker jag hitta en synonym till det, men det är omöjligt när jag inte kan hitta det grundläggande ordet. Jag svär och förbannar, men det är ingen hjälp. Gör bara saken värre. Jag skyllde på alla dessa värdelösa saker som vi lärde oss i skolan under min barndom. Till exempel att Lloyla…..Åh, i nästa sekund tänkte jag; Lloyla? Vem är det? Och jag mindes tydligt en bild på en gammal man, i några av mina böcker från skolan. För minst sextio år sedan hade vi en lektion om den där gamle mannen….Lloyla något….. Nästa dag ringde det namnet i mitt huvud, Lloyla, Lloyla….vem var han? På bridgeklubben senare samma eftermiddag, när jag satt som träkarl, dök plötsligt namnet upp i mitt huvud och jag utbrast: Ignatius!! Våra motståndare tittade på mig, väldigt förvånade och undrade om jag var okej? Lite generad och fnissande sa jag till dem att jag precis avslutat mitt grubblande från igår kväll. Jag gav en kort sammanfattning om mina dumma tankar från nattens sömnlöshet. Och om ord vi tappar då vi åldras. Hur vi trots allt behåller lite ointressant data i våra hjärnor, som kanske tar plats i onödan. Våra motståndare vid bridgebordet nickade och höll med.
Jag berättade om det här tokiga episoden på födelsedagsfestens svägerskan i torsdags. Och hur våra hjärnor sparar gammalt skräp ingen varken har glädje eller nytta av. Vid frukostbordet nästa morgon avslöjade min brorson att han hade googlat om den gamle mannen jag pratade om i går kväll. Ännu en hjärna fylld med den här gamla skiten jag försäkrar att jag aldrig har haft någon nytta av. Men varför kom jag ihåg namnet på en gammal man som jag aldrig varit intresserad av? Låt mig släppa de här gamla namnen och berättelserna och låt mig ha alla dessa vardagliga ord i mitt minne istället, tack.
Margareta
Nu googla jag också. Mycket får man veta här