When I went to bed last night the world outdoors was a winter landscape, white and silent. Snow flakes doesn’t make a lot of noise as you can hear the rain does. The rain’s pattering on the windowpanes, but the snow flakes just singles down quietly. I can’t stop to be fascinated by the white world even if it is cold and not very hospitable world when we are in a town. Where we need a lot of snow removal to make it work with buses and all logistic.
We have lived in a town last three years and I note the difference between city and suburb. The snow stays whiter and cleaner in a suburb than in city. And it makes the light brighter. It is much more attractive taking a walk in this landscape. It is even more tempting to think of lay down in the snow and create some tracks in snow, angels or maybe to build a snowman. But my husband and I are convinced either of us will ever raise again after such a man over. But every time we speak dreamy about to do so. And in same moment we enjoy the thought of having our childmind left.
I’ve got a letter from froggyfriend today, he is desperate about the parcel he sent many weeks before Christmas, and he knows it hasn’t arrived yet. I am a wee surprised he sounds almost ashamed about it, but I am sure it all depends on the Swedish logistic. A fortnight ago the French post office managed to track the parcel on its way, telling us it arrived Swedish border the 29th of December . And he has asked several times if I have got it. Today he had been to post office again and asked for help.
I told him about our postal service here in Sweden. It has been almost a joke talking about it as a service. One of the most important services in a country has become a joke. Sad very sad. I told him it is the Swedish thinking nowadays, reflecting all this kind of service. And I told him about an article in my newspaper some days ago, when a man in my town had recieved a parcel from his brother in USA for Christmas. He had to redeem it with 1007:- crowns. It was some chocolate and a a T-shirt! But I also told froggyfriend I will pay whatever they ask me to pay, because I consider the parcel as mine and only mine, as soon as he has sent it and paid for the delivery.
Last time I received a Christmas gift from France I got a note, a reminder avi, my parcel would become resent to sender in two days if i didn’t pick t up immediately. I had never get any avi earlier, I had been very observant because I knew there was a parcel on its way to me. It isn’t the right time to joke about it but I have thought my courier last summer seems to be more reliable than our postal service, even if he needed four month to hand it over from my hand to froggyfriend.
When I type this lines i think…… to be continued. It must be so, don’t you agree?
Här är svenskan
När jag gick och la mig i går kväll var världen utomhus ett vinterlandskap, vitt och tyst. Snöflingor ger inte så mycket ljud som du kan höra regnet. Regnet smattrar på fönsterrutorna, men snöflingorna bara singlar ner tyst. Jag kan inte sluta vara fascinerad av den vita världen även om det är kallt och inte särskilt gästvänligt när vi är i en stad. Där vi behöver mycket snöröjning för att det ska fungera med bussar och all logistik.
Vi har bott i en stad de senaste tre åren och jag noterar skillnaden mellan stad och förort. Snön förblir vitare och renare i en förort än i stan. Och det gör att ljuset verkar starkare. Det är mycket mer attraktivt att ta en promenad i detta landskap. Det är ännu mer lockande att tänka på att lägga sig i snön och skapa några spår i snön, änglar eller kanske någon snögubbe. Men min man och jag är övertygade om att ingen av oss någonsin kommer att kunna komma upp igen efter att en sådan manöver. Men varje gång pratar vi drömmande om att göra det. Och i samma ögonblick njuter vi av tanken på att vi har lite barnsinne kvar.
Jag har fått ett brev från froggyfriend idag, han är desperat över paketet han skickade flera veckor före jul, och han vet att det inte har kommit än. Jag är lite förvånad över att han nästan skäms över det, men jag är säker på att allt beror på den svenska logistiken. För fjorton dagar sedan lyckades det franska postkontoret spåra paketet på dess väg och berättade att det anlände till svenska gränsen den 29 december. Och froggyfriend har frågat flera gånger om jag har fått det. Idag hade han varit på posten igen och bett om hjälp.
Jag berättade för honom om vår posttjänst här i Sverige. Det har nästan varit ett skämt att prata om den tjänsten. En av de viktigaste tjänsterna i ett land har blivit ett skämt. Sorgligt väldigt tråkigt. Jag sa till honom att det är det svenska tänkandet nuförtiden, som speglar all denna service. Och jag berättade även för honom om en artikel i min tidning för några dagar sedan, när en man i min stad hade fått ett paket av sin bror i USA till jul. Han fick lösa ut det med 1007:- kronor. Det innehöll lite choklad och en T-shirt! Men jag sa också till froggyfriend att jag kommer att betala vad de än ber mig att betala, eftersom jag betraktar paketet som mitt och bara mitt, så fort han har skickat det och betalat för leveransen.
Förra gången jag fick en julklapp från Frankrike fick jag en avi, en påminnelse avi, mitt paket skulle skickas åter till avsändaren inom två dagar om jag inte hämtade det omedelbart. Jag hade aldrig fått någon avi tidigare, jag hade varit väldigt observant eftersom jag visste att det var ett paket på väg till mig.
Det är inte rätt tillfälle att skämta om det men jag har tyckt att min kurir i somras verkar vara mer pålitlig än vår posttjänst, även om han behövde fyra månader på sig att lämna över den från min hand till Froggyfriend. http://www.xn--jnssonminnen-4ib.se/2023/11/mission-completed/ .
När jag skriver de här raderna tänker jag…… fortsättning följer. Det måste vara så, håller du inte med?
Margareta
Spännande
Sonen
PostMord