We have got snow in my town. And I am happy for it. Not much snow, just that much all world seems so bright and beautiful. November use to be very grey and boring. Almost dusk all clock around. So when I woke up first of December and looked out the window a thin layer of snow had appeared. Actually we had had some days with snow but just a little.
My town use to be decorated before Lucia and Christmas and I looked forward to take some walks and admire the lights around town. Hope that snow will stay for a while because it makes the decorations to sparkle and shine more because of the snow. We went downtown yesterday evening for for a something to eat somewhere.
When we arrived the main street I stayed, completely captivated by the sight of our town hall. What a sight! The pompous red building were illuminated, every possible window with advent candles or other lights. Not big spots making the facade illuminated but every little window, even the small once at the roof. The front of the town hall there’s big windows with stained glass, telling the town history. I stood there overwhelmed and paralysed and admired our treasure, this beautiful house. 
Several times lately we have talked about our town hall. Some month ago I observed the difference of the towers in all four corner of the hall. Some are round and some are quadrangular. How come I have asked my husband but he just shake his head and have no idea why. Ask the architect he says, or the mason. Rapunzel, maybe she, have been asked which one she preferred, but she weren’t able to decide either. Many times last weeks I have had comments about our town hall when we pass by. And we do so at least three times a week.
Some weeks at the bus we again have discussed about if the mason had take part at all about these towers. Once a man listened at our small talk and started to tell what he knew about our town hall. He told he was a retired mason and immediately he got our respect as an expert by us because of his profession. He told us the house was built with that special bricks made in our town, “Persa-tegel”. There were two famous big brickyards in our town in old times. The owners name were used to tell who had manufactured the bricks. Mr Persson had made Persa-bricks, dark red bricks, and Mr Olsson had made Olsa-bricks, yellow bricks. I think both gentlemen were named consuls, but do not know how much of that function they had.
Though the mason in the bus were convinced the house were built with this bricks from Helsingborg, I doubt it. Are you sure i asked? And he looked at me with a sad look and told me once again he was a mason! Ok, I said but can you tell me why some towers is round and some are quadrangular? He hadn’t any answer. But I saw he was a bit disappointed at me when I doubt his knowledge about the bricks.
As long as we can talk to one another and discuss things, I find it amusing to speak some words with strangers in the bus. We don’t need to tell them we can check most subjects by google nowadays. But when I arrived home that day I looked up what bricks our town hall is built by. Not any of our local factories had been involved in the building of our town hall. So dear unknown mason you weren’t right. In Oyenhausen in Germany the bricks for our town hall are manufactured.
I have heard people speak about the architecture in cities and towns they have visited. When I have listened to them I know I have thought it was high over my level for culture. to describe a building as anything more than a house for some purpose. To live in or a school or office or. Churches maybe will be worth seeing but there isn’t that many of them.
Last ten years we have made some trip to European capitals. When you arrive a big town there isn’t any beach or swimming pool. But a load of buildings, even churches. And when I have walked around and looked at the houses, I have noticed my curiosity for the houses. How old can they be? How many generations have lived in these houses? Was that building saved during last war or was it rebuilt? I am very fond of building from art nouveau period. And when I am in UK I can’t stop to admire all iron fence around buildings. Black heavy fences made by some blacksmith many years ago. Telling people:Here I live, keep out if you not are my friend! Often they have a spearhead at the top. Seems both hostile and dangerous. But much nicer than fences topped with barbed wire.
After some trips abroad I have realised I am also one of this posh people who are interested in what they call architecture.
Här är svenskan
Vi har snö i min stad. Och jag är glad för det. Inte mycket snö, bara så mycket att hela världen verkar så ljus och vacker. November brukade vara väldigt grå och tråkig. Nästan skymning dygnet runt. När jag vaknade första december och tittade ut genom fönstret hade det dykt upp ett tunt lager snö. Vi hade faktiskt haft några dagar med snö tidigare, men bara lite.
Min stad brukade vara dekorerad vid det här laget och jag såg fram emot att ta några promenader och beundra ljuset runt staden. Hoppas att snön stannar ett tag för det får dekorationerna att gnistra och lysa mer med hjälp av snön. Vi åkte till centrum i går kväll för att äta middag någonstans på en restaurang. När vi kom ner på Drottninggatan stannade jag helt hänförd av åsynen av vårt rådhus. Vilken syna! Det var upplyst varje fönster med adventsljus. På framsidan av stadshuset finns stora fönster med målat glas som berättar om stadens historia. Jag stod där hänförd och förlamad och beundrade vår skatt, detta vackra hus.
Sista tiden har vi flera gånger pratat om vårt stadshus. För ett par månader sedan råkade jag se skillnaden mellan tornen i de fyra hörnen av stadshuset. Vissa är runda och andra är fyrkantiga. Hur kommer det sig, har jag frågat min man men han skakar bara på huvudet och har ingen aning om varför. Fråga arkitekten säger han, eller muraren. Rapunzel kanske har blivit tillfrågad vilken form hon föredrar, men hon kunde förmodligen inte bestämma sig heller. Många gånger de senaste veckorna har jag haft kommentarer om vårt stadshus när vi passerat det. Och det gör vi minst tre gånger i veckan.
På bussen förra veckan diskuterade vi ännu en gång om muraren överhuvudtaget hade tagit del i utformningen av dessa torn, eller de blev bara som de blev. En man lyssnade på vårt småprat och började berätta vad han visste om vårt rådhus. Han berättade att han var pensionerad murare och omedelbart ansågs han som expert av oss på grund av sitt yrke. Han berättade för oss att huset byggdes med den där speciella tegelstenen från vår stad, ”Persa-tegel”. Det fanns två kända stora tegelbruk i vår stad förr i tiden. Ägarnas namn användes för att berätta vem som hade tillverkat teglet. Herr Persson hade gjort Persa-tegel, mörkröda tegelstenar, och Herr Olsson hade gjort Olsa-tegel, gula tegel. Jag tror båda herrarna benämndes konsuler, men vet inte hur mycket av den funktionen de hade. Även om muraren i bussen var övertygad om att huset byggdes med detta tegel från Helsingborg, tvivlar jag på det. Är du säker på att jag frågade? Och han tittade på mig med en ledsen blick och berättade ännu en gång att han var murare! Ok, sa jag, men kan du berätta varför vissa torn är runda och andra är fyrkantiga? Han hade inget svar. Men jag såg att han var lite besviken på mig när jag tvivlade på hans kunskap.
Så länge vi kan prata med varandra och diskutera saker tycker jag att det är roligt att prata med främlingar i bussen. Vi behöver inte berätta för dem att vi kan kontrollera de flesta diskussionsämnen med google nuförtiden. Men när jag kom hem den dagen kollade jag upp vilka tegelstenar vårt stadshus är byggt av. Ingen av våra lokala fabriker hade varit inblandade i byggandet av vårt rådhus. Så käre okänd herr murare du hade inte rätt. I Oyenhausen i Tyskland tillverkades tegelstenarna till vårt stadshus.
Jag har hört folk prata om arkitektur och städer de har besökt. När jag har lyssnat på dem vet jag att jag har tyckt att det var högt över min kulturnivå. att beskriva en byggnad som något mer än ett hus för något ändamål. Att bo i eller en skola eller kontor eller . Kyrkor kanske kommer att vara värda att se men det finns inte så många av dem.
De senaste tio åren har vi rest till några europeiska huvudstäder. När du anländer till en stor stad finns där ingen strand eller pool. Men en massa byggnader, till och med kyrkor. Och när jag har gått runt och tittat har jag märkt min nyfikenhet för husen. Hur gamla kan de vara? Hur många generationer har bott i dessa hus? Räddades den byggnaden under förra kriget eller byggdes den upp igen? Jag är väldigt förtjust i byggnader från art nouveau-perioden. Och när jag är i Storbritannien kan jag inte sluta för att beundra alla järnstaket runt byggnader. Svarta tunga staket tillverkade av någon smed för många år sedan. De säger till folk: Här bor jag, håll er undan om ni inte är min vän! Ofta har de en spjutspets i toppen. Verkar både fientligt och farligt. Men mycket snyggare än staket toppade med taggtråd.
Efter några utlandsresor har jag insett att jag också är en av dessa snobbiga ”posh” människor som är intresserade av vad de kallar arkitektur.
Sara
Är inte Persategel mörkare? Mer vinrött. Som Kärnan. Och alla vanliga röda tegelhus i kommunen typ. Rådhuset är mer åt det orangea vanliga terrakottateglet. Killbergshuset är nog också Persategel om jag minns rätt hus.
Herr murare ville bara info-dumpa att han kunde Persa- och Olsa-tegel. Info-dumping is my love language har jag förstått. Fast man blir ofta kategoriserad som besserwisser om kunskaperna är för nördiga. Jaja, ett frö är sått.
Mitt boendestöd skröt om både mig och sig för medföljande elev häromdagen att jag var så duktig på fåglar (det var fågelräkningshelg) och att jag hade visat henne en jättefin fågel med konstigt namn en gång. Aha, kan det ha varit en steglits? Ja! Så hette den! Och hon hade till och med berättat om det för någon annan, mindes hon. Du menar innan du glömde vad den hette? Ja, precis. Vi skrattade igenkännande allihop. Men kommer du ihåg varför den heter steglits? Hon tänkte fem sekunder innan hon sken upp och sa med en liten gnutta osäkerhet: för att den låter så!
My work here is done, fröet är sått. Nu gör hon vad hon vill med kunskapen om steglits och eventuell nyfikenhet på trädgårdens och fågelbordets gäster.