I got a letter from India, a new report about the wonderful cat, Jeera Rice. The cat probably had noticed the fishmonger in the block around. Giri my friend told me, the cat literally danced into his garden singing ”it’s raining fish, Hallelujah”.
Earlier, some month ago, I have got a video sequence with that cat meowing, so I know his voice since before. And now I could easy imagine how he sounded. When he used that word “hallelujah”. I was convinced he had the tune from the old song “It’s raining men” sung by ”The Weather Girls” back in the 80’th. Therefore it was just to follow his performance and help him sing the song about the fish rain. Funny how quickly a melody can stick in my brain, if it’s a happy song. I have walked around humming that melody for a week by now. And a satisfying feeling has spread within me. Some old tunes makes me glad and I can go humming them for weeks.
I read the story about what happened when Jeera claimed his fish in that stressful way, it was obviously distressing, I guessed it from the way Giri referred the incident to me. But even if he has a plaintive tone, I after all hear his amused and proud voice, being a master of this wildcat.
I sent an answer, asking him send a regard to the cat who has became my favourite animal. And I also looked for an animated card with a bunch of cats who plays music which I sent.
I got a new card with a thanks from Jeera’s master. And I went on humming that melody, it’s raining men (fish) Hallelujah, it’s raining fish, Hallelujah.
When I have read the story about why Jeera didn’t get any fish that very day, because in India they celebrated that day, Amavasya. A day when they are supposed to remember their ancestors and it is a vegetarian day, they refrain all food but vegetarian food that day. Fish isn’t allowed to eat either! Jeera listened but told Giri, he remembered his ancestors best by eating fish. I will give you Giri’s story here because I can never render it justice. here you go:
It is raining fish ( was ) …
Jeera Rice waltzed in to his dining table jauntily singing , ‘ It’s raining fish , Hallelujah, it’s raining fish ‘
But his mood evaporated when he saw bread was my offering.
‘ Where is my fish ? ‘ he asked sharply .
‘ In the fridge freezer ‘ I replied serenely.
‘ Then take away this and fetch my fish ‘he commanded .
‘ But today is Amavasya. You are supposed to remember your ancestors and refrain from anything not vegetarian including fish ‘ I told him.
‘ But I celebrate my ancestors by eating fish .They would be most upset if I remembered them with bread ‘ he appealed .
Changing the approach, I said ‘ I gave you fish last two days . My mother in law told me not to give you fish on three consecutive days . And I listen to her ‘ I said firmly and put down the bread in front of him and walked away .
‘ That’s why I remain a bachelor boy ‘ he grumbled .
He always has the last word …
G
That little G in the end is so unpretentiously, it makes me laugh. The man who tells such story from his everydaylife and getting me laugh like that isn’t any unpretentiously man.
A few days later I got a letter with a little poem written by a friend of him. I am convinced it is allowed for me to publish it as well because I think it belongs to the Jeera-theme, and I am allowed to publish G’s stories about Jeera.
Ode to a cat?
There once was a cat named Jeera,
To him fish was biblical manna!
But offer him bread,
He’d shake his head,
With a grumpy meow full of drama!
The author to this poem was signed with a K. Even if there also was a surname, I will leave it out, because I don’t have K’s allowance … yet to publish it. But in India it seems as you use your initial letter of your first name as a pseudonym. I presume it makes a lot of authors at same shelf in their libraries. Wonder if they would rent some letters from us in Sweden we have Å, Ä, and Ö as well.
This adorable stories about Jeera also gives me a knowledge about other countries, yes even about other religions. When I got the story I had to look for newspaper and found The Times of India where I was able to read about this celebration of Amavasya. A celebration similar to our All Saints Day in Sweden. And when I read about it I also see the common themes in our religions.
Now I will send this pages to Jeera waiting for his comments.
Här är svenskan
Jag fick ett brev från Indien, en ny rapport om den underbara katten, Jeera Rice. Katten hade förmodligen lagt märke till fiskhandlaren i kvarteren runt omkring. Giri min vän berättade för mig, katten dansade bokstavligen in i hans trädgård och sjöng ”det regnar fisk, Hallelujah”.
Tidigare, för någon månad sedan, har jag fått en videosekvens med den där katten där han jamar, så jag känner till hans röst sedan tidigare. Och nu kunde jag lätt föreställa mig hur han lät. Då han använde det ordet ”halleluja” var jag övertygad om att han hade hört melodin från den gamla låten ”It’s raining men” som sjöngs av ”The Weather Girls” på 80-talet. Därför var det bara att hänga med på hans framträdande och hjälpa honom att sjunga sången om fiskregnet. Lustigt hur snabbt en melodi kan fastna i hjärnan, om det är en glad låt. Jag har gått runt och nynnat på den där melodin i en vecka nu. Och en tillfredsställande känsla har spridit sig inom mig. Somliga gamla låtar gör mig glad och jag kan nynna på dem i veckor.
Jag läste berättelsen om vad som hände när Jeera gjorde anspråk på sin fisk på det där stressiga sättet, det var uppenbarligen plågsamt, jag gissade det utifrån hur Giri berättade händelsen för mig. Men även om han har en klagande ton, hör jag trots allt hans roade och stolta röst, han som är ”husse” till denna vildkatt.
Jag skickade ett svar och bad honom skicka en hälsning till katten som har blivit mitt favoritdjur. Och jag letade också efter ett animerat kort med ett gäng katter som spelar musik, som jag skickade.
Jag fick ett nytt brev med ett tack från Jeeras husse. Och jag fortsatte att nynna på den där melodin, det regnar män (fiskar) Hallelujah, det regnar fisk, Hallelujah.
När jag har läst historien om varför Jeera inte fick någon fisk just den dagen, för i Indien firade man dagen, Amavasya. En dag då de ska minnas sina förfäder och det är en helvegetarisk dag avstår de all mat utom vegetariskt den dagen. Fisk får man inte äta heller! Jeera lyssnade men sa till Giri att han mindes sina förfäder bäst genom att äta fisk. Jag kommer att ge dig Giris berättelse här eftersom jag aldrig kan göra den rättvisa. Här har du:
Det regnar fisk (var) …
Jeera Rice valsade in till sitt matbord och sjöng glatt: ”Det regnar fisk, Halleluja, det regnar fisk”
Men hans humör försvann när han såg att bröd var mitt erbjudande.
”Var är min fisk? frågade han skarpt.
”I kylen och frys” svarade jag lugnt.
’ Ta bort detta och hämta sedan min fisk’ befallde han.
”Men idag är Amavasya. Du ska komma ihåg dina förfäder och avstå från allt som inte är vegetariskt inklusive fisk, sa jag till honom.
”Men jag hyllar mina förfäder genom att äta fisk. De skulle bli mycket upprörda om jag kom ihåg dem med bröd” vädjade han.
Jag ändrade inställningen och sa ”Jag gav dig fisk de senaste två dagarna.” Min svärmor sa åt mig att inte ge dig fisk tre dagar i följd. Och jag lyssnar på henne, sa jag bestämt och la ner brödet framför honom och gick därifrån.
”Det är därför jag förblir en ungkarl” muttrade han.
Han har alltid sista ordet…
G
Det där lilla G på slutet är så opretentiöst att det får mig att skratta. Mannen som berättar en sådan historia från sin vardag och får mig att skratta sådär är ingen opretentiös man alls.
Några dagar senare fick jag ett brev med en liten dikt skriven av en vän till honom. Jag är övertygad om att det är tillåtet för mig att publicera den också eftersom jag tror att den ingår i Jeera-temat, och jag får publicera G:s berättelser om Jeera.
Ode till en katt?
Det fanns en gång en katt som hette Jeera,
För honom var fisk bibliskt manna!
Men ge honom bröd,
Han skakar på huvudet,
Med en grinigt mjau fullt av dramatik!
Författaren till den här dikten var signerad med ett K. Även om det också fanns ett efternamn, kommer jag att utelämna det, eftersom jag inte har K:s tillåtelse … ännu att publicera det. Men i Indien verkar det som att man använder sin första bokstav i sitt förnamn som en pseudonym. Jag antar att det blir många författare på samma hylla i deras bibliotek. Undrar om de vill hyra några bokstäver från oss i Sverige vi har Å, Ä, och Ö också.
Dessa bedårande berättelser om Jeera ger mig också kunskap om andra länder, ja till och med om andra religioner. När jag fick berättelsen var jag tvungen att leta efter tidningar och hittade The Times of India där jag kunde läsa om detta firande av Amavasya. Ett firande som liknar vår Alla helgons dag i Sverige. Och när jag läser om det ser jag också de gemensamma teman i våra religioner.
Nu kommer jag att skicka dessa sidor till Jeera i väntan på hans kommentarer.
Margareta
Tack för denna berättelse om den underbara katten.