How much can I save? The other day I read an article about a man, not any poor man but a man interested in money, and how to save them. He bragged about he didn’t need to save, he had a huge salary and a substantial bank account. But still he didn’t want to waste money unnecessarily. He, in the article showed how he made a portion of porridge, which according to him only cost 70 öre. 70 öre is about less than 6 cent in Euro. When I looked at the film clip and studied his plate where he prepared the porridge, I saw a bowl full of grains much more expensive than the oat I use to boil my porridge of. Why am I telling you this? I have to confess, I am a notorious examiner of both numbers and plausibility. First of all I reacted why he use that kind of expensive grain. And then I was convinced it was unable to get a porridge for that sum of money as he said.
But he made me curious. He said that porridge was his lunch. I often eat porridge for lunch but how much do I have to pay for my portion? When I sat there and read, I decided to check up what my lunch cost. I weighed my oats and counted the price for it. 1,44 kr in swedish crones. The milk 1 dl to cook the porridge and 1,5 dl to pour on the bowl, makes 2,5 dl which makes 4,40 kr. Still in swedish currency. Then I use some spoons of apple jam to the huge price of 3,50. Makes in all 1,44+4,40+3,50=9,34. I have to admit it is a cheap lunch after all, comparing to the price I see every Monday in my newspaper, where we can read restaurants advertise their menu and its price. But it is still >13 times higher than that man in the reportage I read about. He was a really highly paid business executive, but I am sorry man, you don’t fool me. Later on in that reportage he told us about the bag of potato chips he had bought last week, a cheap bag costing 14,90. But he had got 4 crones in rebate and had only paid 11,90. Telling me, the man isn’t able to count at all…. And why buy chips if you have a weak economy? And 14 – 4 is 10, not 11!!
I had laughed at this article if it had been published the 1st of April, but not at 17th March. Instead I get a bit afraid what the article means to common people? To give us bad conscience, when we spend our money sometimes without any reasonable thoughts? Most adult read and know the porridge for 70 öre is an impossible task. Who has written that article and why?
Some days later there was a new letter to the editor of our newspaper about the price on our food. In most news reports we both hear and read the prices have raised about 20 % depending of the inflation. The submitter asked where she was able to find the goods with lower “price raise” than her milk bread and potato. Most of the prices she compared with prices one year ago had raised at least 50 %. She meant the products which kept the entire price raise of foods to 20 percent, she hadn’t found any yet. Was it because of some very seldom bought goods? Most of it, very unnecessary to common people, and probably never bought by us in this hard days? Yesterday when I was at my shopping tour in grocery store, I went slowly around and tried to find out what goods having same price or just a tiny price raise comparing to one year ago. Couldn’t find anything at all. Instead I saw many of our commonly purchased foods, had raised much more than 20%. Staple foods as rice and pasta has turned to be seen as luxury food by us. Potatoes and carrots is still under the pain threshold. We have to visit special store to buy a bottle of alcohol. Wonder about the raise on those products. In Sweden we aren’t allowed to make our own, but some wine. But some laws we maybe have to test sooner or later. If you read “The forest flower” on a label someone try to offer you, to make your coffee more tasteful, you just meet someone who also think the prices is too high. And I must admit I don’t have as much control over the prices in that store. We use to say “it’s worth it” whatever it costs. Implied when we are in those stores we can probably afford it.
Our dinner parties isn’t any big issues about alcohol anymore. We are too old to drink a lot, and the parties are limited. But I have to do a visit there next week and then I know. Maybe it ends in a new post here about those prices, who knows.
Här är svenskan
Hur mycket kan man spara? Häromdagen läste jag en artikel om en man, inte en fattig man utan en man som är intresserad av pengar, och hur man sparar dem. Han skröt om att han inte behövde spara, han hade en enorm lön och ett rejält bankkonto. Men han ville ändå inte slösa bort pengar i onödan. Han visade i artikeln hur han gjorde en portion gröt, som enligt honom bara kostade 70 öre. 70 öre är ungefär mindre än 6 cent i Euro. När jag tittade på filmklippet och studerade hans tallrik där han lagade gröten såg jag en skål full med spannmål mycket dyrare än havren jag använder för att koka min gröt av. Varför berättar jag det här? Jag måste erkänna att jag är en ökänd granskare av både siffror och rimlighet. Först och främst reagerade jag på varför han använder den sortens dyra spannmål. Och då blev jag övertygad om att det inte gick att få en gröt för den summan pengar som han sa.
Men han gjorde mig nyfiken. Han sa att gröt var hans lunch. Jag äter ofta gröt till lunch men hur mycket måste jag betala för min portion? När jag satt där och läste bestämde jag mig för att kolla upp vad min lunch kostade. Jag vägde mina havregryn och räknade priset för det. 1,44 kr i svenska kronor. Mjölken 1 dl á 1.70 för att koka gröten och 1,5 dl = 2,70 att hälla över i grötskålen, ger 2,5 dl vilket gör 4,40 kr. Fortfarande i svensk valuta. Sedan använder jag några skedar äppelmos till det enorma priset av 3,50. Ger totalt 1,44+4,40+3,50=9,34. Jag måste erkänna att det trots allt är en billig lunch, jämfört med det pris jag ser varje måndag i min tidning, där vi kan läsa restauranger som annonserar deras meny och dess pris. Men det är fortfarande >13 gånger högre än den mannen jag läste om i reportaget. Han var en riktigt högavlönad företagsledare, men jag är ledsen man, du lurar mig inte. Senare i reportaget berättade han om påsen potatischips han köpte förra veckan, en billig påse som kostade 14,90. Men han hade fått 4 kronor i rabatt och hade bara betalat 11,90. Säger mig att mannen inte kan räkna alls… Och varför köpa chips om man har en svag ekonomi? Dock 14 minus 4 är 10, inte 11!!
Jag hade skrattat åt den här artikeln om den hade publicerats den 1 april, men inte den 17 mars. Istället blir jag lite rädd för vad artikeln betyder för vanliga människor? Är det för att ge oss dåligt samvete, när vi spenderar våra pengar, ibland utan några rimlighets-tankar? De flesta vuxna läser och vet att gröten för 70 öre är en omöjlig uppgift. Vem har skrivit den artikeln och varför?
Några dagar senare kom en insändare till vår tidning om priset på vår mat. I de flesta nyhetsrapporter både hör och läser vi att priserna har stigit ca 20 % beroende på inflationen. Insändaren frågade var hon kunde hitta varorna med lägre ”prishöjning” än hennes mjölk, bröd och potatis. Många av priserna hon jämförde med priserna för ett år sedan hade höjts med minst 50 %. Hon undrade över var hon hittade de produkter som höll hela prishöjningen på livsmedel till 20 procent, hon hade inte hittat några ännu. Var det på grund av några mycket sällan köpta varor? De flesta, väldigt onödiga för oss vanliga människor, och förmodligen aldrig köpta av oss i dessa dyra tider? Igår när jag var på min shoppingrunda i mataffären gick jag sakta runt och försökte ta reda på vilka varor som hade samma pris eller bara en liten prishöjning jämfört med för ett år sedan. Kunde inte hitta något alls. Istället såg jag många av våra vanliga livsmedel som hade ökat mycket mer än 20%. Basföda som ris och pasta har förvandlats till att ses som lyxmat av oss. Potatis och morötter är fortfarande under smärtgränsen. Vi måste besöka en speciell butik för att köpa en flaska alkohol. Undrar över höjningen på de produkterna. I Sverige får vi inte göra eget, utom lite vin. Men vissa lagar kanske vi måste testa förr eller senare. Om du läser ”Skogsblomman” på en etikett som någon försöker erbjuda dig, för att göra ditt kaffe mer smakfullt, träffar du just någon som också tycker att priserna är för höga. Och jag måste erkänna att jag inte har så mycket koll på priserna i den butiken. Vi brukar säga ”det är värt det” vad det än kostar. Underförstått när vi är i de butikerna har vi förmodligen råd.
Våra middagsbjudningar är inte några stora problem med alkohol längre. Vi är för gamla för att dricka mycket, och gästerna är begränsade. Men jag måste göra ett besök där nästa vecka och då vet jag. Kanske slutar det i ett nytt inlägg här om de priserna, vem vet.
Margareta
Själv är jag glad att jag kan äta mig mätt varje dag.