Birds and the weather / Fåglar och vädret

Twilight. It is already showing we approach darker times. One week after the summer solstice

And some heavy clouds bursting with thunderstorms, makes the midnight light forgotten. For the moment we are are the only summer guests around. So if we want any other company we have to talk to the birds, which we do when we go outdoors. We have an obstinate finch who we hear all the time. Doesn’t he get tired sitting like that and repeat his boring sjeee-sjeee. Maybe his wife like that “song” but we don’t. There is many more birds with much more enjoyable singing. The other day when we sat and had a “fika”, we were entertained by a corncrake feeding two of her babies who followed her and begged for food. We enjoyed the sight and said to each other we found the baby birds very cute. After a while a magpie arrived with her family. Baby magpies, but how they behaved! As robbers and not very nice sound either. We were disappointed our corncrakes flew away. I asked my husband if we were seen as racists when we preferred one kind of bird before  another? Even the cuckoo we don’t like. Especially when we know that cuckoo prefers the nest of the redstart. This tiny little bird get such a voracious baby to feed up. Not curious she will be fed up!

You get like this when you spend some time up here in the mountains. Speaking about two things, birds and the weather. 

I have studied the calendar and have seen a funny fact. The sun raise at  twenty five minutes after one o’clock in the morning and it doesn’t set before forty minutes after midnight next day. I have looked and found it peculiar. But it is because of the daylight saving time. Still I sit and think: from dusk to dawn, is it a long time or is it short time? 

I read about a man from Netherlands who had payed a lot to spend 72 hours in absolutely silence. In a house of glass in a forest. Any communication wasn’t allowed, no phones or computers. Just a book. His wife had refused to follow him. And I can imagine, two can not be all quiet for 3 days. 

Must admit, I smiled when I read it and thought, he might borrow our finch, the boring one. 

Monday tomorrow, washing day. We aren’t idle. Every day we have something to do, but we do it slowly so we seems to be occupied all the time. 

Här är svenskan

Skymning.  Det syns redan att vi närmar oss mörkare tider.  En vecka efter sommarsolståndet

 Och några tunga åskvädersmoln, gör att midnattsljuset gömmer sig.  För tillfället är vi de enda sommargästerna som finns här.  Så om vi vill ha något annat sällskap måste vi prata med fåglarna, vilket vi gör när vi går utomhus.  Vi har en envis fink som vi hör hela tiden.  Blir han inte trött av att sitta så och upprepa sin tråkiga sjeee-sjeee.  Kanske gillar hans fru den där ”sången”, men det gör vi inte.  Det finns många fler fåglar med mycket trevligare sång.  Häromdagen när vi satt och hade en ”fika” blev vi underhållna av en sädesärla som matade två av sina bebisar som följde henne och tiggde om mat.  Vi njöt av synen och sa till varandra att vi tyckte att fågelungarna var väldigt söta.  Efter ett tag kom en skata med sin familj.  Skator, men hur de betedde sig!  Som rånare och inte särskilt trevligt ljud heller.  Vi var besvikna att våra sädesärlor flög iväg.  Jag frågade min man om vi sågs som rasister när vi föredrog en sorts fågel framför en annan?  Inte heller göken gillar vi.  Speciellt när vi vet att göken föredrar rödstjärtens bo.  Den här lilla fågeln får en så glupsk bebis att föda upp.  Inte konstigt att hon blir trött!

 Man blir så här när man tillbringar lite tid här uppe i fjällen.  Bara tala om två saker, fåglar och vädret.

Jag har studerat kalendern och har sett ett roligt faktum.  Solen går upp tjugofem minuter efter klockan ett på morgonen och den går inte ner förrän fyrtio minuter efter midnatt nästa dag.  Jag har tittat och funnit det konstigt.  Men det är på grund av sommartid.  Ändå sitter jag och tänker: från skymning till gryning, är det lång tid eller är det kort tid?

 Jag läste om en man från Nederländerna som hade betalat mycket för att tillbringa 72 timmar i absolut tystnad.  I ett hus av glas i en skog.  All kommunikation var förbjuden, inga telefoner eller datorer.  Bara en bok.  Hans fru hade vägrat att följa honom.  Och jag kan föreställa mig, två kan inte vara helt tysta i 3 dagar.

 Måste erkänna, jag log när jag läste den och tänkte att han kan få låna vår fink, den tråkiga.

 Måndag imorgon, tvättdag.  Vi är inte sysslolösa.  Varje dag har vi något att göra, men vi gör det långsamt så vi verkar vara upptagna hela tiden.