I have seen opera, I have seen musicals, I have seen theatre and I have seen operetta, a kind of light opera. Movies as both ordinary stories based on both bestsellers and some stories by the authors never heard of, and musicals. But Wednesday evening I saw a new variant of stage production. And I am so happy I by my daughter in law and her help got there. Not because I am without the skill buying my own tickets, but by make it true. So many times during life we have said, this or that we want to do. But it has stopped with that WANT TO… never get realised. And when times went by it never got realised.
About a month ago I told my company when we were at a dinner by son and his family, I told them I wanted to go to theatre and look at their last performance; Amadeus! Lena, the wife of my son, told us it was a great performance, and she recommended it. We spoke a little about when last chance to see the show were, because my husbands cough made it impossible for the moment. I was promised to get an answer by daughter in law. And some days later she returned with an answer if we wanted to follow them the 11th of May. Because they had decided to go and look for it themself, and yes please…we follow that day. The reason to this date was, Lena didn’t work that evening.
She promised to buy tickets for us as well and after a check up by phone from son about our presence she bought all tickets. Not often we visit the theatre and may need some help with this routines, buying tickets find the wardrobe and the toilet. A kind of “reversed parenting”.
What a scenery we were presented. My miserable eyes got the right view. The lighting made the stage just a bit blurry, but in my opinion perfect. I was a bit disappointed my hearing aids was on go in factory, not in my ears. But I have seen the movies several times so the text I missed, I had been able to prompt if need had arisen. So instead I carefully observed all the details, following the story through my memory and some of the words I perceived. But the music, in a theatre it use to be by recorded music in speakers. No, this was different. And suddenly … not from any ditch in front of the stage, there was a whole orchestra just behind the actors up on stage. Behind another curtain this symphonic company appeared. And in same time I both had theatre and concert. Now I did understand why my daughter in law wanted to pick a day when she didn’t work, her work this spring was at that stage each other shift. And she enjoyed it in her way. To see the spectacle as an audience she really appreciated. She also knew the action word for word after had been working as a part of the performance many times during spring. But to see it from the audience side, it was a great event to her too. And I got a lot of Mozart music played for me. Many of his characters from operas was presented for me, and I enjoyed! Now I’ll be walking around humming Papgeno’s flute drill for at least the next week. The music Mozart composed is like nam-nam for my ears!
Now I have seen a new kind of art, and this old lady put more and more of life experiences of culture in her luggage. I find it very amusing to give up the old expression; old times was better. Actually it is a long time since last I used that expression. Maybe I have forget it??
Yesterday I payed a visit to my optician. It is about a year since he examined my eyes last time. I was surprised one year disappeared so fast. A bit worried he would say anything about new corrections was a need, but I told him; hopefully he should explain my sight was good enough for another period, without changing my glass. If so, I was going to buy a new phone. When I get new hearing aids for my ear, I want to have a modern phone. So I can connect the mobile phone and my aids to each another. Laughing after all examination Gustav, my optician said….away and buy that mobile phone. Your sight is even a wee better than last year we met. Please do agree with me, there are some people who are worth a medal! Dear Gustav knows about me and my freaky needs by now.
And I will not tell you about his newest watch, which was able to take an ECG in 15 seconds. And told him he didn’t suffer by any atrial fibrillation. Freaks are like that. They have a language no one involved in this world have any idea about… Oops, did I tell you after all?
My new beautiful green iphone, people tells me it is beautiful, this colour I can’t see, but it is a sound in it, a much clearer sound. When I got some phone calls yesterday evening I had to rapidly lower the volume. Or people shouted in my ears. Maybe after all I don’t need any aids!?! But yes, in meeting with other people, together with people, among other people I still don’t hear much. Just a mumble-jumble.
And when I think at the theatre Wednesday evening, a hearing aid had been appreciated. But you can not get everything in life.
Today that date Friday the 13th, we have to be careful. I’m going to go out and meet my friend over a pizza and a few glasses of wine. I said a few. We have to be careful this ominous date. It is the birthday of Carl von Linné. I know I am a stupid calendar bits, but some dates never leave my brain. So some glasses will be a cheer to him, Linné our great scientific man with all his flowers.
Här är svenskan
Jag har sett opera, jag har sett musikaler, jag har sett teater och jag har sett operetter, en slags ”lättopera”. Filmer har jag sett som både vanliga berättelser baserade på båda bästsäljarna och några anonyma berättelser, och musikaler. Men i onsdagskväll såg jag en ny variant av scenproduktion. Och jag är så glad att vi via min svärdotter och hennes hjälp kom dit. Inte för att jag inte har färdighet att köpa mina egna biljetter, men genom att låta det ske. Så många gånger under livet har vi sagt, det här eller där vill vi göra. Men det har slutat med att det blir aldrig realiserat. För en månad sedan berättade jag för mitt sällskap när vi var på en middag hos sonen och hans familj, jag berättade för dem att jag ville gå på teatern och titta på deras senaste uppsättning; Amadeus! Lena, svärdottern, berättade att det var en bra föreställning, och hon rekommenderade den. Vi pratade lite om när sista chansen att se showen var, eftersom min mans hosta gjorde det omöjligt för tillfället. Jag blev lovad att få ett svar av svärdottern. Och några dagar senare återvände hon med ett svar och en fråga, om vi ville följa dem den 11 maj. Eftersom de hade bestämt sig för att gå och titta på den själv, och ja snälla … vi följer den dagen. Anledningen till detta datum var, Lena jobbade inte den kvällen. Hon lovade att köpa biljetter till oss också och efter en check upp via telefon från son om vi var i antågande, köpte hon allas biljetter. Inte ofta vi besöker teatern och kan behöva hjälp med vissa rutiner, köpa biljetter hitta garderoben och toaletten. En slags ”omvänt föräldraskap”.
Vilken teater vi presenterades! Mina eländiga ögon fixade det hyfsat. Belysningen gjorde scenen bara lite suddig, men enligt min mening perfekt. Jag var lite besviken mina hörapparater var under produktion, inte i mina öron. Men jag har sett filmen på detta tema flera gånger så den text jag saknade, jag hade kunnat sufflera om behov hade uppstått. Så istället observerade jag noggrant alla detaljer, efter historien och genom mitt minne och några av de ord jag uppfattade.
Men musiken, på en teater som använder musik brukar vara med inspelad och spelas i högtalare. Men detta, det var annorlunda. Och plötsligt … inte från någon dike framför scenen, där var en hel orkester strax bakom skådespelarna på scenen. Bakom en andra ridå uppträdde detta symfoniska sällskap. Och samtidigt hade jag båda teater och konsert. Nu förstod jag varför min svärdotter ville välja en dag när hon inte jobbade, hennes arbete denna vår var att sitta i den orkestern vartannat skift. Och hon gillade verkligen att få se det såhär. Att få se skådespelet som publik uppskattade hon verkligen. Hon kunde förmodligen handlingen ord för ord, efter att ha arbetat många gånger under våren. Men för att se det från publikens sida var också det en bra upplevelse. Och jag fick mycket Mozartmusik spelad för mig. Många av hans karaktärer från operor presenterades för mig, och jag njöt! Nu kommer jag att gå omkring och nynna på Papagenos flöjtdrill åtminstone en vecka! Mozarts musik är verkligen örongodis!
Nu har jag sett en ny typ av konst, och den här gamla damen antecknar fler och fler av livsupplevelser av kultur i sitt bagage. Jag tycker det är väldigt roligt att ge upp det gamla uttrycket; gamla tider var bättre. Det är faktiskt en lång tid sedan jag sist använde jag det här uttrycket. Kanske har jag glömt det ??
Igår var jag på ett besök hos min optiker. Det är ungefär ett år sedan han undersökte mina ögon förra gången. Jag blev förvånad att ett år försvann så snabbt. Lite orolig att han skulle säga något om nya korrigeringar var ett behov, men jag sa till honom; Förhoppningsvis borde han förklara min syn var tillräckligt bra för en ytterligare period, utan att ändra mitt glas. Om så skulle ske, skulle jag köpa en ny telefon. När jag får hörapparater för mina öron, vill jag ha en modern telefon. Så jag kan ansluta mobiltelefonen och mina hjälpmedel till varandra. Skrattande efter undersökningen av Gustav, sa han … stick iväg och köp den där mobiltelefonen. Din syn är till och med en aning bättre än förra året vi träffades. Snälla ni, håll med mig, det finns vissa människor som är värda en medalj! Käre Gustav känner mig och mina freaky behov vid det här laget.
Och jag kommer inte berätta om hans nyaste klocka, som kunde ta en EKG på 15 sekunder. Och som berättade för honom att han inte lider av något förmaksflimmer. Freaks är sådana. De har ett språk ingen som inte är involverad i den här världen har någon aning om … Oj, berättade jag för dig ändå?
Min nya vackra gröna iPhone, folk berättar för mig att den är vacker, den här färgen jag inte kan se, men det är ett bra ljud i den, ett mycket tydligare ljud. När jag fick några telefonsamtal igår kväll var jag tvungen att sänka volymen. Annars skrek folk i mina öron. Kanske, trots allt, behöver jag inte några hjälpmedel!?! Men jo, i möte med andra människor, tillsammans med människor, hör jag fortfarande inte mycket. Bara en mumble-jumble. Och när jag tänker på teatern onsdag kväll, hade ett hörapparat uppskattats. Men du kan inte få allt i livet. Idag det datum fredag den 13: e måste vi vara försiktiga. Jag ska gå ut och träffa min vän över en pizza och några glas vin. Jag sa några. Vi måste vara försiktiga detta olyckliga datum. Det är Carl von Linnés födelsedag. Jag vet att jag är en dum kalenderbitare, men några datum lämnar aldrig min hjärna. Så några glas för att skåla för honom, Linné vår stora vetenskapliga man med alla sina blommor.
Margareta
Teater kan vara upplyftande.
Det blev fler än några glas vin! Det kände jag när det var dags att ordna mig för natten! Men det var en trevlig kväll, som vanligt.